/ Cyklisthat

Cyklister är trafikens lagbrytare

Det här är ett inlägg som jag är hjärtligt trött på. Men det känns som om det ständigt kräver upprepning för att det ska gå in. Det handlar om myten om de laglösa cyklisterna och hur det 2014 anses helt okej att bunta ihop alla cyklister och sedan berätta hur ”de är”.

För det är alltid ”de”. De där andra.  Vi har skrivit om det förr, massor av gånger.

Det här är från ett remissvar från Farsta Stadsdelsförvaltning, som handlar om att öka antalet cyklister i Stockholm. Det är alltså i grunden ett cykelpositivt dokument som utgår från att cyklister är något bra. Målet är att de ska bli fler. Så här skriver de:

Screen Shot 04-23-14 at 03.56 PM

”Många av stadens cyklister har dålig respekt för trafikregler”. Hur många? Till skillnad från vadå? Enligt vem? Det framgår såklart inte. Eftersom fördomar är fördomar.

Det handlar om svepande generaliseringar om ”cyklisterna”. De där andra. Stadsdelsnämnden utgår från fördomen att cyklister är speciellt lagbrytande och det handlar alltså inte om att locka nya cyklister, utan om att få folk som inte cyklar att ”acceptera” dem. Att det är cyklisternas fel tas för givet.

Men det handlar om åsikter. Ingenstans finns ens ansatsen till någon som skulle underbygga dem.

Det här dök upp igår på Instagram. Det är en enskild polismans inlägg och följdes av en lista med bötesbelopp:

Screen Shot 04-23-14 at 03.47 PM
Skärmdump från Instagram

”Cyklister tror i bland att vissa trafikregler inte gäller dem”. Eller hur. Resten av trafikanterna däremot sköter sig exemplariskt.

Skriver polisen såklart inte. Det är det som gör det meckigt att argumentera emot. Svaret när man ber att snälla, generalisera inte, blir nästan alltid ”Jag påstår inte att alla cyklister inte sköter sig” eller ”Jag påstår inte att andra trafikanter sköter sig exemplariskt”.

Grejen är att andra trafikanter sällan buntas ihop på samma sätt. Eller aldrig egentligen.

Ett tredje exempel: I somras körde en vårdslös cyklist på ett litet barn i Tantolunden i Stockholm.

Det ledde till bloggande av känd programledare med rubriken ”Cyklistdjävlar”, till inslag i TV4 om ”Cykelkriget” och till artiklar i tidningar om blixtsnabba lycraklädda cyklistmarodörer som for omkring.

Tvååriga Daisy rammades av en cyklist och bröt benet. Hur ska vi lösa cykelkriget mellan cyklister och fotgängare? http://t.co/pl1zBwbSJK

— Nyhetsmorgon (@Nyhetsmorgon) June 20, 2013

Det var en tragisk händelse och jag förstår den ilska föräldrarna riktade mot cyklisten ifråga. Jag har också småbarn, tre döttrar som rör sig i trafiken. Jag blir också förbannad på cyklister som inte stannar när jag kommer med dem på övergångsstället. Men jag riktar ilskan mot cyklisten. Eller bilisten, för de gasar gärna på också. Inte mot alla andra som råkar använda samma typ av fordon.

Någon månad senare blev en fyraårig flicka överkörd på ett övergångsställe. Denna gång av en bilist.

Plötsligt sprang flickan ut i vägen, som fyraåringar kan göra, säger Albin Näverberg, presstalesman vid polisen i Stockholm.

Enligt polisen körde bilen inte i någon hög hastighet, men bilen hann inte stanna och den fyraåriga flickan blev påkörd.

”Bilkriget”? TV4-inslag? Arga blogginlägg med ”Bilistdjävlar”? Nej, såklart inte. Olyckor händer och fyraåringar är ju fyraåringar. De kan göra sånt plötsligt. (Och när det gäller just övergångsställen läggs skulden tvärtom ofta på fotgängarna)

I oktober förra året skrev Metro den här rubriken:

Cyklisterna-v--rsta

Jag tänkte att nu har någon kanske äntligen orkat bemöda sig med att underbygga påståendet. Men det hela visade sig vara hittepå. Det handlade inte om en trafikundersökning, utan en attitydundersökning. Det handlade alltså om vad folk tycker, inte hur cyklister sköter sig (och påståendet visade sig heller inte stämma).

Och det är så jävla tröttsamt.

För att vara jättetydlig: Jag vet att det finns cyklister som bryter mot lagen. Som kör mot rött. Som ignorerar väjningsplikt vid övergångsställen. Som inte stannar vid stopplikt. Min poäng är inte att utmåla cyklister som änglar. Min poäng är inte att cyklister skulle få specialbehandling i trafiken. Tvärtom.

Poängen är att jag vill att de som cyklar ska behandlas precis exakt som alla andra trafikanter. Jag vill slippa tvingas ta ansvar för vad andra som för tillfället också cyklar gör. Precis som ingen avkräver mig som bilist ansvar för alla som kör för fort på Essingeleden.

Jag har bloggat om cykling sedan 2010. Jag har hittills inte sett en enda undersökning, eller statistik, som ens vagt stödjer påståendet att cyklister skulle respektera trafikreglerna mindre än något annat trafikslag.

För att ta två exempel: de riktiga undersökningar om rödljuskörande cyklister talar om mellan 15 och 20% cyklister som kör mot rött. Det är illa. De borde inte göra det. Men samtidigt kör nästan hälften av bilisterna för fort på 40-väg och sjuttio procent av lastbilsförarna kör för fort.

Inom alla trafikantslag finns det de som inte klarar av att följa trafikreglerna. Men det handlar om trafikanter som inte sköter sig.

Jag är övertygad om att de flesta cyklister är som jag, de vill bara komma fram dit de är på väg säkert och tryggt. Och sedan komma hem igen till familj och vänner lika säkert och tryggt. De flesta cyklister går också till fots, joggar och av körkortsandelen att döma (över 90% av cyklisterna i Stockholm har körkort) så kör de flesta också bil ibland.

Trots det dyker påståendet upp hela tiden, inte bara från random tyckare, utan från kommunala tjänstemän, poliser, journalister och politiker. Gemensamt är att de aldrig underbygger det med annat än löst tyckande.

Men varför bryr jag mig? Alla förstår ju att när en enskild polis säger att ”många cyklister bryter mot lagen”, så menar de inte mig. Jag vet ju att jag följer trafikreglerna. Varför tar jag åt mig?

För att det är farligt.

Det spär på en redan hätsk stämning. Det räcker med att en cykelhatande morgontrött bilist som inte fått sitt kaffe och som är sen bestämmer sig för att ”cyklistjäveln ska inte komma här och tro att han är något” för att det ska bli farligt för mig.

Och det leder till påståenden som de flesta cyklister någon gång får höra, som att ”När cyklisterna börjar följa trafikreglerna då kan vi…. (insert cykelfrämjande åtgärd här)”, eller ”men ni cyklister kör mot rött hela tiden” som svar på kritik när enskild taxichaufför fulparkerat i cykelfält.

I helgen skrev både Dagens Nyheter och SvD.se om att cyklister är den trafikantgrupp som skadas mest. Majoriteten av skadorna kommer från singelolyckor. Utredarna pekar på dåligt planerad och underhållen infrastruktur. Ur en av artiklarna:

Att det finns agg mot aggressivt cyklande cyklister och en spridd uppfattning att cyklister skulle vara sämre på att följa trafikregler sticker varken han eller Yemisi Adedoyin Bonde under stol med.

Och jag läser i kommentarsfält, på Twitter och Facebook att cyklisterna får skylla sig själva när de kör som tokar. Och det sprider sig in i kommunala dokument. I polisrapporter. Det riskerar att påverka arbetet med cykling. Min pendlingsvardag.

För mig är det nästan bokstavligt livsviktigt att forskningen kring cyklistolyckorna tas på allvar och att rätt slutsatser dras – jag cyklar varje dag året runt. Ofta med mina barn. Jag är en av dem som riskerar att skada mig för att infrastrukturen är extremt oförlåtande för cyklister. Och vi blir fler och fler.

Då är det direkt farligt när inte bara andra trafikanter tycker att vi får skylla oss själva, utan också beslutsfattare och poliser.

Läs också (i princip samma post i olika variationer…):

Det finns inga cyklister

Sluta generalisera i trafiken

Cyklisthat i media

Fåfänga cyklister provocerar

Det är personer som bryter mot lagen, inte ”cyklister”

ochockså Expressens Patrik Kronqvist:

Cyklisterna är ju trafikens hjältar

Christian Gillinger

Christian Gillinger

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Läs mer