Den där viktiga ögonkontakten.

I går skrev vi om att den trafiksäkerhetsansvarige i Västerviks kommun gav cyklisterna rådet att söka ögonkontakt med bilisterna:

– Man är utsatt som cyklist när man passerar i en rondell. Därför är det viktigt att ha ögonkontakt med en bilist och vara försiktig när man cyklar.

Det fick oss intresserade, vi har sett det där rådet dyka upp ofta, till exempel har Växjö kommun varumärkesskyddat “Ögonkontakt söktes i trafiken” för en kampanj de hållit. Där skriver de:

“Ögonkontakt sökes i trafiken – Ju fler som har ögonen med sig i trafiken, desto färre olyckor. Många olyckor kan undvikas bara genom att ha ögonkontakt.”

Vi frågar oss därför om ögonkontakt är en effektiv metod att öka trafiksäkerheten? Vad finns det för stöd för det i trafikforskningen? Vi började som vanligt tokgoogla och insåg att rådet att söka ögonkontakt var löjligt vanligt.

Och så vidare.

Det borde ju bygga på något form av kunskap, det här med att ge rådet att söka ögonkontakt. Men vi har faktiskt inte hittat något alls. Det betyder såklart inte att den inte finns, så om du som läser sett någon undersökning, lämna gärna en länk i kommentarsfältet!

Missförstå oss rätt här, att ha ögonen med sig i trafiken är viktigt. Att vara uppmärksam hela tiden, använda alla backspeglar, ha koll på döda vinklarna och både ta sig fram tydligt och förutsägbart. Och hela tiden försöka förstå andra trafikanters avsikter. Det är viktigt.

Men vi tänker att just själva handlingen att “söka ögonkontakt” lika gärna kan göra att man misstolkar andra trafikanter. Hur vet man att man faktiskt har ögonkontakt och att man därmed förstår varandra? Hur vet man att personen man tror tittar på en, inte i själva verket har uppmärksamheten en bit bort?

Och hur lätt är det att söka ögonkontakt med en person som sitter bakom a-stolpar och färgade vindrutor?

Ser du ens ögonen på bilisten? Foto: Public Domain/Piqsels

Vi tänker att risken är, som NTF brukar säga om övergångsställen, att man invaggas i en falsk trygghet. Att man tror att man förstått andra trafikanter men i själva verket är man inte ens sedd. Och det däremot finns det stöd i forskning för.

I vårt googlande hittade vi till exempel “Attention and expectation problems in bicycle-car collisions: an in-depth study”:

Där tittade forskarna på ett hundratal olyckor och försökte förstå faktorerna bakom. De skriver att:

“The most frequent accident type among collisions between cyclists and cars at bicycle crossings was a driver turning right and a bicycle coming from the driver’s right along a cycle track”

Den vanligaste olyckstypen var alltså situationer där bilföraren skulle svänga höger, och cyklisten kom från höger på en cykelbana. Forskarnas slutsatser är rätt skrämmande, det framkom att bilförarna hade sin huvudsakliga uppmärksamhet åt vänster, därifrån annan biltrafik kunde komma:

Only 11% of drivers noticed the cyclist before impact. Cyclists’ behavior was in marked contrast to that of drivers. In these cases, 68% of cyclists noticed the driver before the accident, and 92% of those who noticed believed the driver would give way as required by law.

Bara elva procent av förarna hade överhuvudtaget sett cyklisten. Samtidigt uppfattade nästan alla cyklisterna det som att bilföraren var på väg att lämna företräde enligt högerregeln. Man missförstår helt enkelt. Och här passar vi på att kasta in klassikern “Cyklisten kom från ingenstans“.

Det här överensstämmer med en undersökning försäkringsbolaget IF gjorde för ett par år sedan.

Från IF:s undersökning

Oavsett hur bilisten svängde, så uppmärksammande föraren inte cyklisten. IF skriver:

“About 50 % (!) of all cases the driver did not see the cyclist before the collision.”

Cyklisterna däremot uppfattade att de var sedda och att bilisten var på väg att stanna:

“Cyclist believes that the driver had observed him because driver is standing still or slowing down before entering the crossing, but the driver did not see.”

Det betyder alltså att cyklisten kan försöka söka ögonkontakt hur mycket som helst med föraren bakom bilens vindruta, det spelar ingen roll – för bilisten ser inte cyklisten ändå.

Och tidigare undersökningar bekräftar hypotesen, att bilister tittar efter andra bilister, inte efter cyklister eftersom de inte utgör en fara för föraren. Här från en finsk undersökning från 1996:

“Thus, it appears that drivers develop a visual scanning strategy which concentrates on detection of more frequent and major dangers but ignores and may even mask visual information on less frequent dangers.”

Samtidigt visar undersökningar att bilister som själva också cyklar är mer uppmärksamma på cyklister än de som saknar cykelerfarenhet. Till exempel:

“Cyclist-motorists had fewer collisions with cyclists and detected cyclists at a greater distance in all situations, irrespective of cyclist visibility.”

“Mechanisms underlying cognitive conspicuity in the detection of cyclists by car drivers”

Och så klassikern från 2012 då en undersökning visade det något märkliga resultatet att vita lastbilar var farligare rent statistiskt än röda lastbilar. Förklaringen tycktes vara att de röda lastbilarna var postbilar och deras förare cyklade också i tjänsten:

Givet detta tänker vi alltså att risken är stor att det överhuvudtaget inte går att få ögonkontakt, eller i värsta fall att man som cyklist tror att man har fått kontakt med den andra föraren, men att man bara missförstod. Sen tänker vi också att det är en sak att söka ögonkontakt när man står stilla och väntar vid till exempel ett övergångsställe, och en helt annan att frenetiskt leta efter ett par ögon i en mörk förarhytt samtidigt som man cyklar. Risken att man låser sin uppmärksamhet är stor och det i sig kan vara farligt.

Den här posten gör inte anspråk på att vara en heltäckande genomgång av all forskning på området. Finns det forskning som visar på att ögonkontakt med bilförare är en framgångsrik strategi för oskyddade trafikanter är vi såklart jätteglada att få presentera den – så vet du något, lämna gärna en kommentar här nedan! Men den forskning vi hittar när vi gräver lite, stödjer snarare tesen att det är andra faktorer som är viktigare. Att bilister inte ser de oskyddade trafikanterna alls.

Tillbaks till Västervik alltså, där en cyklist körde i “blandtrafik” in i en cirkulationsplats och höll på att bli överkörd av en bilist som kom i hög fart utan att se cyklisten. Kanske skulle trafiksäkerhetsansvarige inte nöja sig med rådet att cyklisten borde ha “sökt ögonkontakt”. Eftersom risken är överhängande att bilisten överhuvudtaget inte ens tittade efter cyklisten.

Kanske borde rådet istället vara så enkelt som att uppmana bilister att faktiskt också kolla efter cyklister. Och kanske också ägna lite tid åt att cykla själv – eftersom det tycks öka chanserna att man sedan faktiskt ser cyklister när man är ute och kör bil. Vilket, slutligen, skulle öka trafiksäkerheten. Vilket alltså var trafiksäkerhetansvariges… ansvar.

Mindre prat om att oskyddade trafikanter ska söka ögonkontakt, mer prat om att skyddade trafikanter ska säkerställa att de faktiskt ser sina medtrafikanter.

Kanske, vad tror ni?

Hur reagerar du på detta?

Loading spinner

5 thoughts on “Den där viktiga ögonkontakten.

  1. Som vanligt självklarheter för alla som cyklar 🙂 En bra minnesregel är att tänka som att man vore osynlig när man cyklar.

    Klart det vore bra om detta förändrades men jag utgår alltid ifrån att bilister inte sett mig i risksituationer som tex när man passerar högersvängande bilar till höger.

    Allmänbildning om de här risksituationerna tror jag är vägen framåt. Både för cyklister och bilister. Klart det vore bra med mer prat om detta i körkortsutbildningen men tar man körkort vintertid i Arvidsjaur finns det inte så många cyklister att träna uppmärksamhet på.

  2. Det är ingen tröst men min erfarenhet säger att bilisters kognitiva bias inte bara gäller cyklister. Mitt tydligaste exempel var när jag på tung MC körde på huvudled och en bil från höger stannade vid sin stopplikt, föraren tittade åt mitt håll, konstaterade att det var fritt och körde ut! Han hann ut över hela mitt körfält innan han stannade igen. Om det berodde på en plötslig insikt eller att kvinnan i passagerarsätet skrek vet jag inte. Hursomhelst hann jag stanna och såg hur chockad han var över situationen. Jag blev påmind om riskerna och vill också tro att han lärde sig något.
    Så nu vet ni varför MC kör med högt ställt halvljus, extra positionsljus och fluorescerande färg framåt. Motorcyklister har också en minnesregel:
    Bilister är som älgar – fast fler och värre.

  3. Mycket bra inlägg. Detta att lära sig att titta efter cyklister (framförallt i korsningar) borde vara ett av de viktigaste delarna i körskoleutbildningen.

  4. Jag förstår inte alls varför man talar om ögonkontakt. För det första: Hur ska jag kunna få ögonkontakt med någon som kör en genomsnittlig personbil när det finns en glasruta mellan oss som på grund av våra relativa positioner befinner sig i en nästan perfekt anpassad vinkel för att reflektera himlen eller gatlyktorna mot mig?
    För det andra: Jag har som cyklist (i stadstrafik) alltid minst tre andra saker på min interna radar, det finns inte tid att sjunka in i ögonen på några bilister även om det vore praktiskt möjligt. Jag förväntar mig samma prioritering från bilisten, för övrigt.

    Förväntningar på magiskt samförstånd är ingen bra idé, nej.

    Också: Jämför med de diametralt skilda reaktionerna på när man plingar, som ni tog upp nyligen. Hur tolkar stressade bilister att jag försöker spänna ögonen i dem? Min gissning är: olika

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: