Vi måste prata om korsningar.

| 14 kommentarer

Hösten 2014 infördes “Cykelöverfarter” i Sverige. De innebär att korsande trafik har väjningsplikt mot cyklister som kör över cykelöverfarten. Det har varit segt med införandet i Sverige – ett av skälen är att ingen riktigt vetat hur de ska se ut. Nu, 2017, har SKL tagit fram ett förslag på standard för hur det ska se ut. Eller åtta förslag egentligen. Och det är rejäla förslag. Det är nya specialskyltar (dock inga som cyklister ser), hastighetsbegränsningar till 30 km/h, upphöjda farthinder och färg i gatan. Det krävs också att man gör en LTF, eller “Lokal trafikförordning”. Det verkar otroligt respektingivande ut för oss som lekmän.

Ett av SKL:s förslag

 

 

Tills man inser vad det handlar om. Det är en frickin korsning. Vägar korsar varandra hela tiden. Hur svårt kan det vara? Varför allt detta… meck?

Vi har en teori. Så här avancerat måste det vara när man ska hantera ett undantag. Korsningar finns överallt och borde såklart inte vara något speciellt. Men här blir det istället, “Alltså, cyklar ska ut i trafiken? Andra ska stanna!? HUR SKA DET GÅ TILL!?!”

Och det som behandlas som ett undantag, blir ett undantag. Och då blir det plötsligt farligt. Så här tänker vi:

Fordon på undantag.

Varför är inte alla korsningar så här? Hastighetsbegränsade, farthinderförsedda, målade och utredda? Jag menar, det kan ju komma allt från personbilar till fullastade långtradare i trafiken. Sitter någon i myndighetsposition och funderar inför varje vägkorsning:

– Det här får vi nog jobba på, kommer det en Mini Cooper åkande från ena hållet, samtidigt som en fullastad Scania R580 kommer från andra hållet blir det katastrof. Minibilen riskerar ju att bli till mos! Vi får bygga en speciell Cooper-överfart! Väghinder! Bulor! Skyltar! Lokala trafikförordningar!

Nej, det gör man såklart inte, hur skulle det se ut. Man prioriterar vägarna. Är bägge vägarna lika viktiga gäller “högerregeln“. Om det är skymd sikt kan man införa väjningsplikt eller stopplikt för en, eller alla, av infarterna i korsningen. Är det en viktig väg kan den bli en “huvudled”. Då har korsande trafik väjningsplikt. Så gör man det regelmässigt och konsekvent.

Men när det gäller korsningar mellan cyklar och samma Mini Cooper så är det plötsligt jättesvårt.

Varför?

Bygger på två principer.

I Sverige bygger man trafiksäkerheten för cyklister i korsningssituationer på två outtalade principer, menar vi. Den första är att cyklister får ta ansvar för den. Det bästa sättet att göra det säkert för oskyddade trafikanter blir därför att ge dem väjningsplikt som regel. Därför är cykelvägen ingen väg, utan en “bana”, och när den möter annan väg är det inte en korsning, utan en utfart. Annat än undantagsvis.

Den andra principen är att trafiksäkerhetsåtgärder inte får inskränka motorfordonstrafikens framkomlighet. Annat än undantagsvis.

Effekten har ju också blivit att väldigt få cykelöverfarter byggts i Sverige sedan 2014. Eftersom det är ett otydligt, krångligt och dyrt undantag. Och, inte minst alltså, gör det svårare för biltrafiken.

I Gävle är en obruten cykelbana ett fartgupp

Det här med principen om biltrafikens framkomlighet påverkar förövrigt inte bara cyklister utan också fotgängare. Här till exempel från DN förra veckan:

“Lidingö tar bort ett 30-tal av kommunens cirka 400 övergångsställen. Lidingö hänvisar till forskning som visar att färre än 50 procent av bilisterna stannar vid ett övergångsställe och risken att skadas i en trafikolycka är dubbelt så stor när man korsar gatan vid ett övergångsställen än där det saknas”

Det betyder alltså att när biltrafiken inte bryr sig, så löser man det genom att återgå till de två grundprinciperna: de oskyddade trafikanterna får ta ansvaret och framkomligheten för biltrafiken är viktigare.

Inte en korsning ens.

Cykelvägar korsar alltså aldrig andra vägar, utan man kommer från cykelbanan ut på vägen. Via en utfart. Ut på en passage, eller undantagsvis en cykelöverfart.

Det spelar ingen roll om cykelvägen är en bred pendlingsväg med tusentals cyklister och den korsande vägen är en liten biväg. Såvida man inte gör en cykelöverfart – alltså skyltar, LTF, hastighetsbegränsningar, fartbulor och hela konkarongen.

Ett exempel på det är Trond Reimers som plötsligt en morgon upptäckte tolv nya väjningsplikter på sin cykelväg till jobbet. Hans väg korsas av grusvägar och därför är det juridiskt tolv utfarter:

– Cyklister ska väja för bilar om det inte är reglerad cykelöverfart. På det här sättet vill vi göra det tydligt för cyklisterna, säger Emma Rönnbäck.

Hade det gällt en väg där lastbilar kör och en där Mini Cooper kör, varav den ena grusväg, hade högerregeln gällt. Men det går inte för cyklister eftersom att:

– De menade att om bilisterna på de korsande vägarna utanför tätbebyggt område ska ha väjningsplikt, måste vägarna förses med fartsänkande åtgärder som exempelvis vägbulor.

Presto, undantag kräver omfattande åtgärder. Som kostar, kräver jobb, och ger sämre framkomlighet för biltrafik. Ergo, åter till grundprinciperna, cyklister får stanna.

Länsstyrelsen stoppar väjningsplikt för bilister

Vi har plöjt sida efter sida av avhandlingar och texter med forskning om hur man borde göra för att det ska bli säkert för cyklister. Alla utgår från att cykelvägar inte är vägar och att när de möter andra vägar så är det en utfart – inte en korsning – och ett undantag. Ingen har ifrågasatt det eller funderat om att just det faktiskt påverkar trafiksäkerheten. Ingen.

Istället blir det sida efter sida med mer eller mindre kreativa förslag på hur man bäst gör motorfordonstrafiken uppmärksam på att det här kan komma cyklister utfarande. Och lösningarna blir som följd mer eller mindre komplicerade. Undantag.

Cyklister är fotgängare.

I Sverige behandlas också cyklister som fotgängare och därför läggs gärna deras  vägar ihop. När det gäller korsningar innebär det att cykelvägen läggs i anslutning till övergångsstället. Det är ofta en bit in på den korsande vägen.

Då gör man så här:

Ser ni? Man svänger ner cykelvägen in till höger i en brant sväng i nerförsbacken och lägger den intill övergångsstället. Vilket gör att cykeltrafiken precis i korsningen plötsligt försvinner för biltrafiken. Precis där det är som viktigast att de syns tydligt. Man hade kunnat byggt cykelvägen lika rak som “bilvägen” istället så att cyklisterna hade fortsatt konsekvent på samma sätt, men det gör man inte.

Eller som här på den nyanlagda cykelvägen vid Arenavägen. Svängen leder också till andra problem. Stolpar mitt i vägen till exempel:

Foto: Tomas Eriksson

 

Så i korthet, cyklister är ömtåliga. Lösningen är de får väjningsplikt, precis som när bilist kör ut från liten parkeringsplats, det vill säga utfart. Cykeltrafiken är ett undantag.

Det här att cyklister själva får ta ansvar, annat än undantagsvis, syns också. Som när polisen gör informationsborschyr:

Som att Lerums kommun skriver att:

“Lämna företräde till andra trafikanter när du kommer fram till en väg eller gatukorsning, om inget annat sägs.”

Som när Göteborgsposten skriver att:

“Cyklister ska lämna företräde till andra trafikanter vid gatukorsningar om inte annat sägs.”

Som att Transportstyrelsen skriver på sin hemsida att:

“Om du vill vara säker på att göra rätt när du korsar en väg, ska du alltid iaktta väjningsplikt – den gäller nästan alltid.”

Det leder till att den farliga trafiken tror och lär sig utgå från att cyklister alltid ska väja. Att den bara undantagsvis behöver bry sig. Att det bara är att köra på. Vilket till exempel kan bli ett extra stort problem där cykeltrafiken ofta inte ens cyklar på cykelbanor. Som i Stockholms city (läs mer på länken nedan), där man cyklar i cykelfält eller blandtrafik och vanliga trafikregler gäller.

Gäller väjningsplikten nästan alltid när cyklister korsar väg?

Det i sin tur leder till ett fenomen som alla cyklister som läser media känner till:

“Från “ingenstans” dök de unga cyklisterna upp. En av dem körde in i sidan på en bil”

“– Det hände så snabbt. Det kom två cyklister från ingenstans. Jag svängde för att inte köra på någon, säger han.”

“De kommer bakifrån, från sidan, framifrån och från ingenstans.”

“Att från ingenstans cykla rätt över en bilväg är därför farligt. Sluta upp med det!

“Cyklisten kom från ingenstans”. Eftersom jag inte tyckte att jag behövde kolla ordentligt. Eftersom cyklister alltid är ansvariga själva. Annat än undantagsvis.

När man behandlar ett fordonsslag som ett undantag så blir det ett undantag. Vi blev till exempel inte jätteöverraskade när försäkringsbolaget IF för några år sedan kom fram till att biltrafiken inte bara missar cyklister, utan faktiskt inte ens tittar efter dem.

” Cyklisten blir som en ”blind fläck” när bilföraren scannar av trafikmiljön.”

(och notera att IF utgår från att cykeltrafiken inte är en del av korsningen.)

“Cyklisten kom från ingenstans” alltså.

Men vad blir resultatet? Fungerar Sveriges trafiksäkerhetsarbete med korsningar i Sverige för cyklister? Tittar man på statistiken så blir svaret “Nej. Inte alls”

Hur ser olycksstatistiken ut?

Källa:KTH/DIVA

“Den största gruppen av dödsfall kunde identifieras som olycka med motorfordon i korsning i tätbebyggt område”

Källa: VTI

“Merparten, 55,2% av skadefallen i olycka mellan cyklist och motorfordon sker i korsning, tämligen jämnt fördelat på överfart och övrig korsning”

Trots det fortsätter man med samma principer och samma metodik. År efter år. Cyklister ska stanna, för det gör det säkrare. Biltrafiken ska inte behöva få sämre framkomlighet. Allt annat är undantag.

Och cyklister skadas. Och dör.

Vårt förslag.

Vi är bara amatörer och det finns folk som är betydligt bättre skickade att hitta bra lösningar. Men trafiksäkerhetsarbetet som det ser ut i dag fungerar inte. Det gör det farligare och svårare för cyklister. Kan vi inte sluta med det då?

Vi tror det i grunden är rätt enkelt. Sluta behandla cyklar som ett undantag i trafiken. Låt cykelvägar omfattas av samma trafiklagar som andra vägar. Och bygg rak och konsekvent infrastruktur. Prioritera dem. En viktig genomfartsled är en viktig genomfartsled även om det är en pendlingsväg för cyklister. Och skylta tydligt så alla trafikanter förstår vad som gäller.

Vad tycker ni?

 

 

Kanske så här tydligt, med standardmärken?

och så här tydligt när man kommer på cykel?

 

 

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Leave a Reply

14 Kommentarer på "Vi måste prata om korsningar."

Låt mig veta när
avatar
Magnus Holmgren
Gäst

Det råder ju ingen tveksamhet om att samma regler gäller för cyklar som för andra fordon på körbana (med eller utan cykelfält). Undantagen som finns är snarast till cyklisters fördel (får svänga vänster från körfält för trafik rakt fram och får köra om till höger). Det är när cykelbanor (eller oftare GC-banor) kommer in i bilden som cykeltrafiken sätts på undantag. Kontentan blir att cykelbanor inte alls är till för cyklisterna utan för att få bort cyklarna från körbanan så att bilarna kan komma fram bättre, precis som Christian skriver.

Anders Andersson
Gäst

Njae – cykelbanorna i ytterförorterna gör det definitivt snabbare och lättare att cykla än att ta bilen. Måhända var det inte avsikten, men så blev det iaf.

Och om vi ska bli helt likställda med bilarna så finns det även risk att de fördelar vi har idag försvinner. Att cyklar kan passera en lång kö av bilar till till höger är redan ganska problematiskt för högersvängande bilar långt fram i korsningen, som ser i spegeln att det är fritt bakom dem så långt de kan se. Titta på Jeroens video, där det dyker upp en cykel på högersidan och smiter emellan just när lastbilen börjat svänga. Finns inte en chans för chauffören att hinna se den.

Magnus Holmgren
Gäst

Jag finner det helt absurt att utfartsregeln ska gälla vid alla cykelpassager och ifrågasätter att det var avsikten när formuleringen “kommer in på en väg […] från en cykelbana” först skrevs. Utfartsregeln är ju till för diverse sidoytor där man inte kan sätta upp väjningspliktsskyltar i varje enskilt fall, inte för genomgående trafik. Alla andra fall som räknas upp i stycket handlar om sådana sidoytor.

Anders Norén
Gäst

Läser man förordningskommentarerna till SFS 1985:380 (sorry, ni får uppsöka närmaste universitetbibliotek) så blir det plågsamt tydligt att lagstiftaren inte hade den avsikten. Men det råkade tyvärr bli så p.g.a. att lagstiftaren, i sin iver att förenkla vägtrafikkungörelsen, strök den lilla formulering som befriade genomgående trafik längs en gata från utfartsregeln.

Magnus Holmgren
Gäst

Vilken lilla formulering?

Olof E
Gäst

Väjningsplikt från cykelbana kommer från 1944 års förslag till vägtrafikstadga (SOU 1944:18): “Cyklande, som från cykelbana färdas in på körbana, skall väja för trafiken på denna”. Då fanns det i princip bara cykelbanor längs autostrador som började byggas på 30-talet. Det fanns ingen separation mellan cyklister och motortrafik i korsningarna som vanligtvis utformades som en stor rondell och avståndet mellan korsningarna stort. Senare drevs trafiksepareringen längre och en större del vägnätet blev reserverat för motortrafik.

Bild från Södertäljevägen vid Västberga skolacomment image

Nisse
Gäst

Håller helt med.

Jag har på jobbet hört resonemang typ “jag ids inte anpassa min hastighet efter sikt och cykelpassage – som jag dessutom tror är ett övergångsställe som cyklister smiter över – och det ska du som cyklist anpassa dig till. För din egen säkerhets skull. Det är ju du som råkar illa ut – även om det är du som har rätt, vilket inte spelar nån roll efter som det är du som blir skadad/dör.”.

Det intressanta är att man byggt korsningar där cykeltrafiken letts rakt fram tidigare: på en del ställen i mina trakter har man när man byggt om en del av dessa till svängfester – där det blir trängre för cyklister, svårt att hålla koll på högersvängande bilar (och vice versa), och knökigt att ta sig fram med lastcykel (kurvradie!).

Blandtrafik? Förutom att det enda som helt säkert vad gäller vehicular cycling är att det aldrig någonstans lett till ökad cykling, var i ligger den praktiska skillnaden mellan en cyklist på väg rakt fram på cykelbana eller i cykelfil och högersvängande bil till vänster om denne, och en cyklist på väg rakt fram längst till höger på en väg (utan cykelbana/-fil) och högersvängande bil?

Anders Andersson
Gäst

Ingen skillnad, utom att där det finns fler filer, så behöver du inte lägga dig längst till höger. Men att ha en raktframfil till höger om en högersvängande fil och ge raktfram-filen prio, är att bädda för olyckor. Har du någonsin sett en bilväg se ut på det viset?

Cykeln är ett trafikslag som inte riktigt passar bland bilarna (iaf inte där de kör snabbt), och heller inte vill ta de omvägar och de väntetider som fotgängarna behöver ta. Därför måste man hitta andra lösningar. De holländska lösningarna funkar när det är gott om plats – men på de ställena har ju inte vi så stora problem: i närförort är trafiken på de flesta gatorna så gles och långsam att blandtrafik inte är problem och i ytterförort finns ett bra cykelbanenät som är både avskiljt från bilvägar och oftast tar en mycket genare väg.

Paragrafhjälpen
Gäst

Så bra skrivet! Jag håller med dig i det mesta. Själv håller jag på och jobbar med ett inlägg, som handlar om farliga cykelpassager, som jag snart ska publicera på min blogg. Jag väntar bara på att utredningarna om två dödsolyckor på cykelpassager ska bli klara.

Anders Andersson
Gäst
Ett problem kommer ju alltid att finnas så länge vi inte inför blandtrafik – det kommer att finnas trafikanter längst till höger på vägen som ska rakt fram, till höger om dem som ska svänga. Det ställer till det för högersvängande bilar som då inte kan lägga sig längst till höger och släppa fram dem som ska rakt fram. Bilar har ju också en död vinkel som gör att de kan missa cyklister som kommer på högersidan (se Jeroens inlägg om att åka lastbil). Är det en cykelbana, så kan det dessutom stå parkerade bilar och skymma sikten. Man kan förstås kräva att alla bilister ska göra rätt och krypa genom högersvängar – men människor gör fel och vi ska inte bygga infra som kräver ofelbara människor. Rent juridiskt borde man väl fortsätta med dagens praktik att låta cykelbanan/fältet svänga av åt höger och sen behandla korsningen som en regelrätt korsning, där dessa rakt-fram-cyklister har företräde enligt högerregeln. Men det blir svängfest… De två sista bilderna är ju förstås trevliga, men försök införa dem på Hornsgatan – då får man spränga bort ett kvarter. Grundtesen är dock rätt – cykelväg bör normalt likställas med bilväg i korsningar. Hur gör vi… Läs mer »
Anders
Gäst

Håller med. Utmärkt avslutning (sista stycket och bildexempel). Spontant tycker jag det känns riskabelt med rak väg för cyklister “ut i en korsning”, men funderar jag bara en gnutta till så är det inte så svårt att inse att en tydlig trafikmiljö aldrig kan vara fel. Troligtvis ger det även cyklisten en större chans att vara uppmärksam på oväntade saker. Något som trots allt alltid kommer behövas eftersom man som cyklist är ömtåligare än en bil.

Joakim von Scheele
Gäst

Mycket bra analys!

Christian Gillinger
Gäst

Fick frågan om det verkligen stämmer att risken att skadas är större vid övergångsställen.

Vi vet inte, men vi vet att det snabbt slogs fast att olyckorna ökade när väjningsplikt infördes vid övergångsställen och att det skulle vara ett argument för att för fotgängarnas egen skull ta bort dem (bland annat har NTF lokalt gjort gällande det).

Men.

GP skriver 2007 att det är precis tvärtom, under rubriken ”Färre dödsfall sedan zebralagen kom år 2000”:

– Antalet dödade och svårt skadade fotgängare på övergångsställen har minskat kraftigt, säger Thomas Lekander, trafiksäkerhetsanalytiker på Vägverket.
och:

De negativa effekterna av lagändringen blev något sämre framkomlighet för bilisterna och fler olyckor där bilister kör på varandra, bilar som stannar för att släppa över fotgängare blir påkörda bakifrån av bilister som håller för korta avstånd.

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/f%C3%A4rre-d%C3%B6dsfall-sedan-zebralagen-kom-%C3%A5r-2000-1.1169340

Smålandsposten skriver också ett år senare att:
En stor del av det ökade antalet olyckor går att härleda till påkörningsolyckor där en bil stannat för att släppa fram en fotgängare medan bilen bakom kör på den som stannat.

Pär N.
Gäst

Jag håller med!

wpDiscuz