VTI lägger förslag på ny omkörningslag

VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, har precis släppt förslag på ny omkörningslag. Tidigare förslag som lagts bland annat som motioner i riksdagen, har siktat in sig på ett absolut mått, Motortrafikanter ska hålla 1,5 meters avstånd när de kör om. VTI gör det lite annorlunda.

Nära omkörningar kan vara riktigt otäcka när man kommer som cyklist. Man är oskyddad, man är ofta hänvisad till att cykla på den sämst underhållna delen av vägen, vägrenen och man kan inte själv på något sätt kontrollera omkörningen.

I många andra länder finns lagar på plats som är precisa i hur stort avstånd man måste hålla när man kör om en cyklist, men i Sverige är lagtexten luddig:

Trafikförordningen 3 kap: 33 §  Den förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om.

Vad “betryggande avstånd” är eller för vem, framgår inte i lagtexten och under våra tio år som bloggare har vi hittills inte sett något tillfälle då den faktiskt prövats i domstol.

VTI har gått igenom den vetenskapliga forskning som finns kring omkörningar och variationen av hur olika länder löst det och utifrån det formulerat förslag på hur en lagstiftning i Sverige skulle kunna utformas. Sammanfattningsvis föreslår de att cyklister alltid ska köras om som om de vore en bil: “Förslaget går ut på att cyklande aldrig får köras om av motorfordon inom samma fil (körfält)“.

Det löser problemet som fanns med 1,5-metersförslaget: Vad händer till exempel i innerstan när fordon ska köra om cyklister i cykelfält – som sällan ligger 1,5 meter från övriga körfält. Med det här förslaget så innebär det att motorfordonen kör om i annat körfält, så det är helt lagligt. Det löser också problemet med att det kan vara svårt att bevisa att ett fordon höll mindre avstånd än 1,5 meter i en eventuell domstolsförhandling. Det blir alltså tydligare. Men viktigast är att det ökar säkerheten för cyklister ute på vägarna, i synnerhet kanske på landsbygden där alternativa vägar för cykeltrafiken ofta saknas.

VIT pekar också på att det skulle möjliggöra en modernisering av hur lagstiftningen ser på cyklisters placering på vägytan:

Precis som bilister kan använda hela körfältets bredd bör samma gälla för cyklister. Det omkörande motorfordonet måste oavsett den cyklandes position ändå ut i en annan fil vid omkörning och genom att ”ta filen” förhindrar cyklisten trånga omkörningar i samma fil. Detta gör att den cyklande kan välja det bästa läget med avseende på körbanans beskaffenhet, fortsatt färdväg och sin egen synlighet. Detta höjer trafiksäkerheten och ökar tydligheten i kommunikationen med andra trafikanter, till exempel vid vänstersväng. 

Som vi skrev i början av den här texten, vägrenen är den del av vägytan som oftast är sämst underhållen och varierar ofta stort i hur bred den är.

Men VTI beskriver också flera konsekvenser som vi tror kan göra det svårt att få igenom förslaget alldeles hur genomtänkt det än är. Vad händer till exempel på 2+1 vägar, där det kan vara 90 kilometer i timmen och bara ett körfält? Vi har ju skrivit om hur Trafikverket under många år byggt om vägar till 2+1 utan att samtidigt säkerställa att alternativa vägar finns för cykeltrafiken.

VTI pekar på att man kan göra en kompromiss:

“Ett alternativ är att cyklisten håller sig till höger kant i vägrenen ifall sådan finns, men att omkörningen då utförs enligt principen för smala landsvägar utan mittlinje, men med en föreskriven maximal hastighet av till exempel 50 km/t.”

Men givet hur stort motståndet är mot att sänka hastigheten på landets vägar, så är det väl inte en vågad gissning att det skulle leda till motstånd, inte bara från motorlobbyn, utan också från Trafikverket som i så fall skulle behöva faktorera in cykling på ett helt annat sätt än vad som sker idag.

VTI pekar också på att det här möjliggör det för cyklister att färdas i bredd, vilket också det bidrar till ökad trafiksäkerhet:

Trafikförordningen 6 kap. § 1 säger att ”Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd”. Denna regel bör tas bort så att cyklister som grundregel kan färdas i bredd. Återigen finns många argument som talar för detta. Relaterat till omkörning kan konstateras att det i många fall är säkrare, eftersom synbarheten ökar, samt att omkörningssträckan blir kortare.

Också det, tycker vi, innebär ett nytt sätt åtminstone från statligt håll att se på cyklingen – som en “riktig” trafikant som har samma rätt till vägen som andra trafikanter. Men vi vet ju hur det brukar låta i kommentarsfält när cyklister på landsväg diskuteras, så vi gissar att också det här är lite för modernt. Vi brukar ju skriva att trots alla fina ord om cyklingens betydelse för både folkhälsa, transporteffektivitet och inte minst miljöhänsyn, så accepteras inte cyklister, de tolereras. Och toleransen har en gräns, som brukar dras rätt hårt vid att cyklisterna inte får inverka negativt på motortrafikens framkomlighet.

Men många små steg kanske. Läs hela VTI:s rapport med förslaget:

VTI.se