För någon vecka sedan hade ett möte med en cyklist med pannlampa vid en, tackochlov, bevakad cykelöverfart. Vi möttes ju såklart, eftersom överfarter har en förmåga att vara smala och eftersom jag kom rakt emot honom så riktades hans blick mot mig. Och därmed också hans vrålstarka pannlampa. Och jag såg precis ingenting av den högersvängande biltrafiken.

GAH!

Funderade därför på att blogga om att lys-hetsen i media och hos polisen varje höst, där cyklister ideligen uppmanas att ha lampor i höstmörkret, fått cyklister att gå från att vara helt kolsvarta till att bli fyrtorn. ALLA har vrålstarka blinkande lampor både fram och bak och numera också på huvudet.

Möte med fyrtorn 2013

Men som den noggranne bloggare jag är gjorde jag min research ordentligt.

Jag räknade helt enkelt. Och jag insåg att det jag upplevde som ”VARFÖR HAR ALLA EXTREMLAMPOR!” visade sig vara tre cyklister på en vecka. Visst, det är en varannan dag, men på totalt fem timmars cykeltid är det ändå inte särskilt många.

Insåg att jag här fungerar lite som bilister som ser en rödljuskörande cyklist och tycker alla cyklister kör som tokar. Självinsikt, den bästa insikten.

Läs också: ”Sluta blända, köp starkare lampa