I dagens Metro slår Stockholms Stad ett slag för vintercykling. Jättebra tycker vi, synd bara att de gör det så krångligt. Det är dubbla vantar, med höga skaft som når in under ärmen, sadelskydd, råd om reflexer och bra belysning.

[![](/content/images/2012/11/2012-11-27-12.00.50-768x1024.jpg "2012-11-27 12.00.50")](/content/images/2012/11/2012-11-27-12.00.50.jpg)Klicka för större bild
 

I sig inga konstigheter, men sammantaget blir det en låååång punktlista som får det att verka som ett jätteprojekt att cykla på vintern. Vem sätter liksom på reflexer speciellt för vintercykling? Enklare hade varit att skriva: ”Cykla med samma kläder som du skulle haft om du åkt kommunalt. Du kommer förmodligen bli för varm och andra cykelturen kan du ha lite färre plagg”.

Grejen är att de flesta som pendlar sällan är ute mer en en timme i stöten. Om man råkar ha för mycket eller för lite kläder då är det inte hela världen. Visst, det är jobbigt att svettas lite för mycket, men du kommer inte dö av det. Vintercyklingsråden brukar se ut som fjälltursråd, alltså när man ska vara ute i minusgrader en eller flera dagar. Då är det klart att det är viktigt med yllesockor och lager-på-lager. Men en halvtimme i stadsmiljö? Not so very much.

Och synd att de väljer att sprida myten att ”den mesta värmen försvinner genom huvudet”, sist i texten. Det är lite som att säga att man inte får bada två timmar efter maten.

Bortsett från de randanmärkningarna, heja Stockholms Stad! (och här är våra tips för hur man börjar vintercykla…)