En polare är irriterad på att SL haft busshållplats mitt i cykelbanan på Strandvägen en vecka:

[![SL hållplats på Strandvägen](/content/images/2014/05/10307420_10152180370203292_7054450819865246101_n.jpg)](/content/images/2014/05/10307420_10152180370203292_7054450819865246101_n.jpg)Foto: Jörgen M Andersson/Facebook
När jag såg den bilden fick jag en deja vu. Har jag inte sett det förut?

Yesbox, det har jag. Här i oktober 2012:

523630_453607694690397_1217209606_n

och här i september 2011:

busshållplats

Det är alltså lite av en tradition av SL att någon gång om året ställa en hållplats i cykelbanan där.

Men det är inte bara på Strandvägen SL gillar att ha hållplatser i cykelbanan. Här är en till från förra sommaren:

Sjöstan

Den står alltså tillsammans med killen med väskan mitt i cykelbanan.

Ingen av stolparna och suggorna har såklart reflexer eller belysning. På nätterna gör det cyklingen till ett spännande äventyr. Kommer jag köra in i något? Räcker min lampa? Hinner jag se eventuella stenar?
För att inte tala om känslan när en buss stannar framför en och passagerarna kliver ut i vägbanan. Hur många är de? Har alla kommit ut nu? Är det någon eftersläntrare? Kommer de se sig om? Vet de ens om att de släpps av mitt i en vägbana där det kör fordon (vi är ju överens om att cyklar är fordon).

Under tiden känner sig tre av fyra stockholmare otrygga med att cykla i stan och både  MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, gamla Räddningsverket) och VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, har kommit fram till ungefär samma slutsatser: Att cyklisterna är de som skadas mest i trafiken, att de flesta cykelolyckor är singelolyckor och att orsakerna finns i dåligt utformade och underhållna cykelvägar.

SL hjälper till så att deras analys inte visar sig vara felaktig, en stolpe i taget.