/ skyltkaos

Det råder skyltkaos

Ni som liksom jag också kör bil vet att när man är ute i landet så ser vägar, vägmarkeringar och skyltar likadana ut. Och det är nästan alltid systematiskt välskyltat, målat och uppmärkt så att man hittar och förstår. När man cyklar däremot improviserar kommunerna fritt.

I Stockholm finns det till exempel asfalt belagd med röd färg:

cykelf--lt-r--tt
”Arenaleden” på Götgatan.

Den betyder ingenting rent juridiskt och används bara i Stockholm, nyansen kallas till och med ”Stockholmsröd”. I Stockholm används också numera gul färg för att visa att cykelfilen är tillfällig under arbete:

Gul cykelbana bloggsiez

I Örebro däremot betyder nästan samma färg att det handlar om ett extra fint ”Huvudcykelstråk”:

Oxhagenleden-A----rebro
Foto: Fredrik Roos /Twitter

Om man undrar vart man ska cykla i Stockholm så är vägskyltarna svarta:

IMG_5979 miniSkyltar i Stockholm.

Det är de numera också i Umeå, men med ett annorlunda utseende. I Ystad däremot är de tydligen röda och både i Kalmar och i Halmstad är de vita med röd text. Och i Stockholms grannkommun Täby är de blå, liksom i Östersund. Men ser ändå olika ut.

T--by
Skyltning i Täby.

Jag vet inte hur det ser ut i din kommun, men trots att jag cyklar dagligen och trots att jag bor precis bredvid den svarta skylten på bilden ovan så fick jag faktiskt leta ett tag för att hitta en. Det är inte som att man kan hoppa upp på cykeln, ge sig iväg och tro att man kan hitta till Centrum genom att följa cykelvägsskyltningen direkt.

Det här märket betyder förresten ”Cykelled”:

F38-1

Men jag har aldrig sett någon sådan skylt i Stockholm. Till exempel så använder ”Arenaleden” sådana här blå skyltar:

Foto: Stockholms Kommun /CC BY 3.0Foto: Stockholms Kommun /CC BY 3.0

Och i Borlänge har de inte bara en färg, [utan fem](http://www.borlange-energi.se/Stadsmiljo/Trafik/Cykelstrak-i-Borlange/): blått, rött, grönt, gult och mörkblå, och kallas ”stråk” istället. Och det är okej, [det står nämligen](http://www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Vagmarken/Lokaliseringsmarken-for-gang--och-cykeltrafik/Cykelled/) att ”märkets färgsättning kan variera”. Vilket såklart betyder att märkets uteseende kan variera. Till exempel se helt annorlunda ut.

Och som ni som läst noggrant märkt så är man inte ens överens om vad man ska kalla vägarna. ”Led” ibland, ”stråk”, ”regionalt cykelnät”, och som i Täby det för mig nya ordet ”Cykelstrada”. Det är som när Sverige inte hade en tidszon utan varje stad hade sin egen. Det är som att det handlar om olika länder.

Det man kan fråga sig är varför man gjorde sig besväret att standardisera vägmärken för bilar en gång i tiden. För att det var kul? För att man hade lust? För att det gick? Eller för att det kanske blir lättare att begripa då?

Har ni också märkt att av någon anledning är cykelskyltar alltid som små, små gulliga kopior av ”de riktiga” bilskyltarna? Miniversioner. Precis som övergångsställen över cykelbanor ofta också består av små smala minikopior av ”riktiga” övergångsställen. Det är som att cyklister kommer från landet Lilliput och far runt i en miniatyrkopia av bilinfrastrukturen.

När man kör bil, däremot, då är det på riktigt. Då måste vägnätet hålla en jämn och god nationell standard, och alla markeringar och skyltar se likadana ut så att det blir begripligt. Inget snack om färgmärkning som kan variera. Skyltningen är systematiskt genomförd och skyltarna är tillräckligt många så att de faktiskt går att använda.

Och det man kan fråga sig är om det faktum att vägmärken och skyltning för cyklister kan se ut lite hur som helst och dessutom också används lite hur som helst gör att det blir a) tryggare för cyklister och lättare att visa hänsyn, ta sig fram säkert och tydligt och minska risken för konflikter i trafiken eller b) Precis tvärtom.