Förra veckan kom rapporten från polisens insats mot ”aggressiva trafikanter”. Resultatet för cyklisternas vidkommande blev 80 fällda för att de körde mot rött ljus. Trafikpolisens chef Göran Bolinder sa då på Polisen.se:

– Vi måste arbeta mer med regelefterlevnaden för dessa oskyddade trafikanter för att inte olyckstalen ska fortsätta att öka

Polisens fokus är alltså på att lagföra cyklister. Det låter rimligt och vi tycker också att cyklister, precis som alla andra trafikanter, ska följa lagen. Jag återkommer till det strax.

Samma vecka släppte Folksam en rapport med olycksstatistik för cyklister. Deras slutsats var att cyklister bör ha vadderat helkroppspansar. Det är såklart rent pajaseri. Men Folksam är en affärsdrivande verksamhet, de vill tjäna pengar och det är inget konstigt med det. Om olycksfallsförsäkrade kunder cyklar och skadar sig så kostar det Folksam pengar. Därav kraven på kroppspansar.

Bägge de här uttalandena, polisens Bolinders och Folksams Maria Kraffts, fick visst mediegenomslag. Bägge hade som mål att minska olyckstalen för cyklister, vilket vi gillar. Men är mer skydd och hårdare poliser rätt väg?

UpphovsrA----tt-Youtube001

När Folksams uttalande kom frågade jag Anna Niska, forskare på Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, vad hon tyckte. Hon svarade:

Jag tycker att det är olyckligt om man har ett för stort fokus på cykling som ett trafiksäkerhetsproblem. Visst sker många olyckor och vi måste göra allt för att förhindra dem, men det finns forskningsstudier som visar att hälsonyttan med cykling vida överstiger ”kostnaden” i cykelolyckorna. Dessutom finns så många andra fördelar med ett ökat cyklande att det är olyckligt om en fokusering på cyklisters säkerhet motverkar främjandet av en ökad cykling.

Samtidigt skrev Krister Isaksson, tidigare trafikplanerare på Stockholms kommun, i en kommentar till polisens insats, här på Cyklistbloggen:

I samband med att sk cykelboxar infördes i ett stort antal korsningar i Stockholm gjorde Trafikkontoret en genomgång av cykelolyckor i olycksdatabasen STRADA.  Vi studerade cykelolyckor med personskador mellan åren 2000-2006 och där sökte vi särskilt efter olyckor där det gick att konstatera att cyklisten cyklat mot rött. Vi hittade EN olycka, en berusad cyklist som hade cyklat mot rött i korsningen Rosenlundsgatan/Hornsgatan och blev lindrigt skadad.

Jag ställde därför frågan till polisen, både via mail och Twitter, om vilken statistik de utgick ifrån när det gäller just rödljuskörande cyklister. Det visade sig att de inte hade någon. Däremot en känsla. Trafikpolisens chef Göran Bolinder svarade mig så här:

Med en ökad trafikström på cykel är jag lite orolig för att vi kommer att få ökade olyckstal.

Cykling väcker känslor. Men känsla är en dålig grund att fatta beslut utifrån. Är det vettigt att polisen fokuserar på rödljuskörande cyklister, när det saknas underlag för att dessa skulle vara särskilt farliga?

Rödljus kom till när bilarna blev så många att det blev farligt och höger/vänster-regeln inte räckte till. De är utformade för bilister, inte för cyklister. Det är har vi skrivit om tidigare, nu senast i helgen. Några som har hittat en lösning på hur man kommer runt det, utan att börja bygga ett parallellt rödljusuniversum för cyklister, är delstaten Idaho i USA.

Där ska cyklister behandla rödljus som en stoppskylt. De måste alltså stoppa, ställa ner foten i marken och sedan kan de, om det är säkert, fortsätta förbi rödljuset. På samma sätt ska cyklisterna behandla en stoppskylt som  en lämna företräde-skylt. Cyklisten får alltså passera stoppskylten utan att stanna, men måste lämna företräde för trafiken (läs mer här, pdf-länk).

Stoppskylt för cyklister. (Foto:”Traffic Light” jmd41280 Flickr/CC BY-ND 2.0)

Jag tycker det låter lysande jag. Så slipper polisen jaga cyklister och kan koncentrera sina resurser på trafikbeteenden som faktiskt märks i skadestatistiken.

Men skrubbsåren, de brutna armarna och kroppskadorna Folksam varnar för? Är det inte vettigt att lobba för kroppskydd och hjälm? Inte när den oberoende forskningen pekar på bättre åtgärder. Nämligen skapandet av en bra infrastruktur och underhållandet av densamma.

Tittar man på statistiken så är 70% av alla cykelolyckor singelolyckor. Av dem är över hälften direkt kopplad till dålig drift och underhåll av cykelvägarna.

Anna Niska igen:

Så här illustrerar britten Dave Hall hur det skulle kunna se ut om bilvägarna behandlades på samma sätt som cykelvägarna. Man skulle kunna göra en liknande för Sverige. Cykelbanorna försvinner ut i intet, eller in i en container, eller ett vägarbete. De sopas inte, glas ligger kvar i veckor. De underhållsmålas inte. De sköts helt enkelt inte.

Cykling väcker känslor. Inte alltid rätt känslor och vi tycker det är på tiden att vår trafikmiljö började behandlas utifrån verkligheten, inte utifrån löst tyckande och vad folk känner inför cyklisterna.

Fotnot: Fler cyklister betyder inte nödvändigtvis fler olyckor.