Ringvägen i Stockholm är en av de sträckor som Cykelplan 2012 pekar ut som så viktig att den fått statusen av ”Pendlingsstråk”. Jag cyklade sträckan från Götgatan till Hornsgatan i våras. Det är alltså sträckan från den högra röda punkten till den vänstra:
Sträckan är ett utmärkt exempel på hur kommunen istället för planera cykelbanan från början och faktiskt sedan anlägga den, istället har valt att pussla ihop lite med den väg som redan fanns där. På något ställe var trottoaren lite bred, då går det att måla cyklar i vägbanan och kalla det ”cykelbana”. På några ställen fanns det breda gator som inte är så hårt trafikerade, då kan man helt enkelt släppa ut cyklisterna där. När vägen tar slut, skarvar vi ihop den med nästa genom att måla fler cyklar på den breda trottoaren.
Som den är utformad idag är det alltså inte en cykelväg, det är flera.
Så här såg det ut:
Först en kort sträcka som går bakom den stora busshållplatsen vid Skanstull. Det är en plats där flera stora busslinjer släpper av passagerare som ska byta till tunnelbana. Mitt emellan skär alltså en smal cykelväg som passerar mellan kurer och en korvkiosk. Utifrån polisens anvisningar gäller gångfart – och det tror jag är bra eftersom flödet av människor över banan är stort.
Sen släpps man ut i det som kallas ”blandtrafik”, dvs ut på en vanlig gata. Eftersom man kommer från en cykelbana så har cyklisterna väjningsplikt. Vilket förmodligen är tur eftersom utfarterna inte är särskilt tydliga.
Sen kommer fem-sex korsningar, där högerregeln gäller och man alltså måste lämna företräde.
Så håller det på i slalom hela vägen till Zinkensdam. På ett ställe passerar man också vad som är förmodligen världens smalaste cykelfält, utan dörrzon.
Det här ska alltså bli pendlingsstråk i framtiden. Så här skriver Cykelplanen om pendlingsstråk:
Vad är ett pendlingsstråk?
För att arbetspendling med cykel skall kunna ske enkelt och säkert förutsätts att det finns en väl fungerande infrastruktur. Prioriterade stråk har pekats ut och en standardnivå för stråken har tagits fram.
Stråken kännetecknas av breda cykelbanor eller -fält med bra framkomlighet, trafiksignaler anpassade till cykeltrafiken och hög standard på drift och underhåll.
Cykelplanens pendlingsnät skapar ett sammanhängande system som knyter ihop kommunen och ger möjlighet för grannkommunerna att kopplas ihop med Stockholm.För att uppnå hög kapacitet och trafiksäkerhet är stråken tillräckligt breda så att omcykling och cykling i bredd medges. De är uppdelade i två fält – för att hantera cyklister med olika hastigheter.
Då finns det ju en del att göra. Framförallt kanske se till att hela sträckan blir just cykelbana eller -fält. Enligt Cykelplan 2012 är cykling i blandtrafik förbehållet ”Lokalstråk”.
Min tanke var att de kommer flytta hela cykelvägen ut på Ringvägen och göra det till ett brett fält i vägbanan. Då blir det visserligen ett par rödljus, men som pendlare slipper man de ideliga väjningsplikterna och risken att köra på en stressad busspendlare på väg till tunnelbanan.
Men enligt Cykelplanen så är kommunen redan nöjd med hur Ringvägen ser ut. Titta på kartan här ovan igen. Mörkblått betyder ”Nyanläggning”, ljusblått betyder ”breddning” och grönt betyder ”inget åtgärdsförslag”.
Det betyder att den del av vägen som skär tvärsigenom omlastningsplatsen av tusentals resenärer från buss till tunnelbana inte ska flyttas, utan breddas. Och som ni minns finns det inget krav i cykelplanen att cykelbana ska skiljas från fotgängare med annat än vita färglinjer.
Det betyder också att ett pendlingsstråk kommer ligga till stora delar i blandtrafik.
Stämmer cykelplanen så bryter de alltså redan på planeringsstadiet mot sina egna definitioner.
