I höstas försökte jag få svar från Stockholms Kommun (”Årets cykelfrämjarstad 2007”) om en del rätt centrala trafikregler jag var osäker på. Jag cyklar året runt som ett sätt att ta mig till och från jobbet. Jag har inte varit särskilt framgångsrik… i skrivande stund har jag fortfarande inte fått något svar, tvärtom har jag fler frågor.

Prima tillfällig parkering.

Att cykla i Stockholm går sådär. På vintern används cykelfälten som ett bra ställe att lägga snön i och generellt sätt året runt är cykelfältet en fantastisk plats att parkera bilen i medan man är inne och hämtar pizza, eller whatnot.

Och idag upptäckte jag också att SL valt att placera en av sina tillfälliga busshållplatser mitt i cykelbanan, med följd att en hel busslast plötsligt klev rätt ut i banan. Till saken hör att de tillfälliga busshållplatserna är… sparsamt utmärkta. Jag har svårt att tänka mig samma scenario på en bilväg. Åtminstone utan oranga markeringar och avspärrningar. Men vadå, cyklar är ju inget farligt, de är små och kan lätt väja, upp på trottoaren eller mellan träden i allén. Man kan ju kliva av och gå också.

Ibland sägs det att cyklar ”också är fordon”. Men i så fall fordon som uteslutande har skyldigheter och inga rättigheter. När det passar ska cyklister hålla sig i cykelbanan, inte ge sig ut i körbanan, eller upp på trottoaren. Men om det ska lastas av containrar, eller som just nu nere på stan, byggas ny spårvagn, då ska cyklarna ta sig fram ändå, eftersom cykelbanan behövs till annat. Det går ju som sagt att kliva av och gå. Eller köra upp på trottoaren.

Behandlas man så, kommer man börja köra så och det gör cyklister. Förväntas man kreativt ta sig runt trafikhinder, parkerade bilar, avstigande busstrafikanter och fotgängare ibland, så fortsätter man köra så även annars. Och det är farligt.

Det är kanske inte så konstigt å andra sidan. Jämför hur bilisternas lobbyorganisation, ”Motormännens riksförbund” (jag undrar om de någonsin funderat över det tidsenliga i det där namnet) presenterar sig på nätet och hur cyklisternas ”Cykelfrämjandet” gör det.

Motormännen: ”Motormännen avvisar ny drivmedelsskatt”

Cykelfrämjandet: ”Välkommen till CykelTuristVeckan 2010 på GOTLAND”.

Jag är elak, Cykelfrämjandet överklagar också ett beslut om förbud mot cykeldemonstration på Ölandsbron, men i övrigt så känns det inte direkt som om man kommit till en sida som jobbar politiskt för sin målgrupp.

Motormännen sprutar ur sig pressmeddelanden, nästan alla handlar om krav för att förbättra tillvaron för bilister. Alla ställer konkreta krav med tydliga formuleringar. Och har med kontaktuppgifter till organisationens talespersoner.

Jag vet inte om Cykelfrämjandet skickat några pressmeddelanden alls, jag hittar i varje fall inga på deras sidor. Hela sajten består av trams – om inte det huvudsakliga målet är att få folk att cykelturista på Gotland i sommar.

Cykelfrämjandet känns som en kvarleva från en tid då cykel var något tjoigt man åkte på familjeutflykter på landet med. Någotslags friskvårds-organisation som mest syftade till att få folk att motionera. Det är förövrigt de som utnämnde Stockholm till ”Årets cykelfrämjarstad 2007” (Här är kommunens stora satsning på cyklar 2009. Några hundra meter cykelbana).

Jag läser Cykelfrämjandets tidning online ”Cykling”. Ledaren handlar i princip uteslutande om hur härligt det är med de olika ”kretsarnas” aktiviteter. Aktiviteter handlar här alltså om cykelutflykter. Visst nämns kort förbundets roll som opintionsbildare, men utan att nämna hur och vad, sedan snabbt vidare till något så viktigt som liggcyklar. Detta efter en vinter då huvudstadens cykelfält försvann totalt i fyra månader. I princip hela tidningen handlar om cykeln som turist- eller motionsverktyg. En sida tar upp en ”utmaning” till ”beslutsfattarna”, men helt utan konkreta krav.

För mig är cykeln inget tillfälligt helgnöje, det är mitt huvudsakliga transportmedel till och från mitt arbete året runt. Jag vill kunna cykla säkert och snabbt. Jag vill cykla i en miljö där de trafikansvariga förstår detta och hanterar min trafiksituation därefter. Egentligen samma sak som bilister kräver – och får. Jag vill ha samma snöröjning som bilarna får, samma tydlighet när det är vägarbeten. Jag vill ha cykelbanor som målas om och lagas regelbundet. Jag vill ha bevakade övergångställen längs hela min cykelväg. Jag vill ha cykelbanor som faktiskt hänger ihop och inte plötsligt försvinner mitt mellan två filer.

Läs även andra bloggares åsikter om cykling