Vi har bloggat mer än tio år och en av de grejor som slog oss tidigt var att alla cykelbanor i Stockholm, och vad det verkar ofta i resten av Sverige, sällan är just cykelbanor. I stället är de gång- och cykelbanor, eller ”g/c-banor”. I svensk trafikingenjörskonst är cyklister och fotgängare nämligen samma sak. Vilket leder till konflikter mellan fotgängare och cyklister, eftersom bägge trafikslagen har både olika rörelsemönster och olika hastigheter.
Läs till exempel:
Det finns flera andra skäl än rörelsemönster och hastighet, och ett av dem hittar vi i senaste numret av tidningen Mitt i under den hotfulla rubriken ”Cyklister – nästa gång är det ni som åker i backen”.
Det handlar om en insändare som skriver om att trafikregler inte tycks existera i cyklisternas värld. Sedan skriver personen:
”Många räds uppenbarligen varken en kollision med gångtrafikanter eller bilar, inte heller att köra rakt in i en lina som är spänd över deras väg”. Det sista är faktiskt något vi skrivit om flera gånger på bloggen, eftersom det tycks vara något av en folksport att spänna linor över cykelbanor och är nog varje cyklist värsta mardröm.
”När kvinnan kom cyklande längs en gata i Höör i går vid lunchtid stoppades hon plötsligt av en fiskelina som var uppspänd över gatan.”
Men det var inte det det handlade om här. Istället handlade det om insändarskribenten själv, vi kallar henne ”Vän av ordning”. Skribenten har under Corona nämligen köpt hund och skriver om sina promenader:
”Han är stor och stark och kan, om det vill sig illa, rycka till och helt plötsligt kan kopplet bli den där spända linan över cykelvägen som du som cyklist kör rakt in i.”
Så, ”Vän av ordning” här tycker alltså det är rimligt att rasta sin hund på ett sådant sätt att hon inte har tillräcklig kontroll över den för att hindra den att spänna upp kopplet som en lina över en körbana. ”Nästa gång är det ni som åker i backen!”. På tal om att följa lagar och förordningar. Här är vårt enkla tips: Om du känner att du inte har kontroll över din hund, rasta den inte på platser där andra trafikanter, eller för all del djur, vistas. Nästa gång är det inte en cyklist du fäller, utan någon annans hund. Eller hundrädda barn. Det är ditt ansvar att hålla ordning på din hund, inte andra trafikanters. Orsakar du en trafikolycka för att du inte kan kontrollera din hund begår du med stor sannolikhet ett brott.
Den inställningen till samspel gör det ännu mer angeläget att inte en enda ”g/c-bana” anläggs, någonsin. Kanske skulle det behövas körkort för hund också (<<<- Obs! Viss ironi!).
Och vore jag insändarsideredaktör skulle jag nog ta mig en funderare också.
Tipstack till David.
Läs också, från 2012:
Och från 2016: