Ringa eller inte ringa, det är frågan.

Alla cyklar ska enligt lag vara utrustade med ringklocka. Syftet kan ju kännas självklart, den ska man ha för att plinga med. Men när?

Det kan låta som en märklig fråga, men en av de grejor som vi lärt oss som cyklister i Stockholm sedan tidigt 00-tal är att det som känns självklart för oss, inte är självklart för omgivningen. Och av andra cyklister att döma så är vi inte ensamma. Det hela kan sammanfattas i “Damned if you do, damned if you don’t”.

En vanlig situation är när man som cyklist passerar gående på en g/c-bana, alltså en kombinerad gång- och cykelbana. Kommer man som cyklist är man orolig för att till exempel fotgängare som går med ryggen mot en inte uppfattar att man är på väg att passera. Rädslan är då att fotgängaren tar ett kliv ut åt sidan och så riskerar man en kollision. Ska man då plinga?

En annan vanlig situation är att man kommer i högre fart än andra cyklister och vill köra om. Ska man plinga?

Och här delar sig plötsligt åsikterna. Åsikten hos medtrafikanterna är både att man i de här situationerna bör plinga – och att man inte bör plinga. Vilket ju är svårt att uppfylla.

“En cyklist plingade på en man som gick på cykelbanan. Denne svarade med att knuffa cyklisten och slå honom i bröstet med knytnäven. Oacceptabel, reaktion, anmälan om misshandel.”

“Insändare: Skärp er cyklister och använd ringklockan”

“Tror majoriteten inte vill bli plingade på om man inte är i vägen. Eller gillar cyklister att bli tutade på bara för att bli varnade att en bil är på inkommande?”

“Funderar på att skaffa en tuta som jag kan kan använda på alla cyklister med snabba solglasögon som plingar på en. En sån liten tuta man kan ha på nyckelringen”

SLUTA PLINGA PÅ RINGKLOCKAN JAG HÖR ÄNDÅ INTE VIKKET HÅLL DU KOMMER FRÅN”

Ja ni fattar. Det går liksom inte att göra rätt. Så vi bestämde oss att kolla vad lagen säger, förutom att ringklocka ska finnas på cykeln.

Trafikförordningen är inte glasklar, kors i taket. Så här står det:

“När det behövs för att förebygga eller avvärja fara, skall en förare ge ljud- eller ljussignaler eller på något annat lämpligt sätt väcka andra trafikanters uppmärksamhet.”

Här är alltså det centrala vad det innebär att “förebygga eller avvärja fara” och man kan konstatera att lagstiftningen omfattar alla fordon, alltså samma regler gäller till exempel både cykel och bil. Så, här skulle man kunna luta sig mot vad som anser rimligt i motortrafiken. Det skulle innebära att man inte tutar, eller plingar, bara för att man kör om. I biltrafiken där det är rätt vanligt med flera körfält, så skulle det annars bli ett fasligt tutande. På samma sätt är det mer sällan en bil som passerar gående längs vägen tutar, vare sig det är trottoar eller inte.

Men, det finns ju några saker som skiljer åt, gång- och cykelbanor är mer sällan ordentligt åtskilda och cyklar låter inte lika mycket som en bil. När det gäller just hur vägarna ser ut, så tänker ju vi som cyklister då att det kanske är vägarna det är fel på. Om vanlig daglig trafikering av en väg innebär att det faktiskt är så farligt för trafikanterna att man bara för att passera varandra behöver “avvärja fara”, så borde vägutformaren kanske fundera en gång till. I synnerhet på de vägar där körfälten, gång- respektive cykel, är tydligt avdelade. Tänk om vanliga vägar var så farligt utformade att det ansågs rimligt att fordonstrafiken skulle behöva tuta för att överhuvudtaget kunna passera varandra?

När det så gäller cyklars tysthet så håller faktiskt samma sak i och med elbilsrevolutionen på att också bli ett problem för motorindustrin. Elbilar låter nämligen inte alls lika mycket som gamla explosionsbilar. Faktum är att det sedan 2020 är lag på att elbilar måste låta, eller ha ett så kallat AVAS, Acoustic Vehicle Alerting System.

Så har till exempel Volkswagen tagit hjälp av ljuddesigners för att ta fram ett ljud som “signalerar lugn”:

Frågan är alltså hur tyst man anser cyklar är. En rimlig tolkning är att man som cyklist måste fundera över hur svår att upptäcka man är, och att det kan vara olika från situation till situation. I stadsmiljö kan en ensam cyklist vara svår att höra, men kanske är det lättare att förutse att det kan komma cyklister om man går vid en trafikerad pendlingsväg än tom sidogata. Cyklar du som ofta Cyklistbloggen i morgonrusningen på nedförsbacken över Skanstullsbron i Stockholm, så är det inte helt orimligt att förvänta dig att det kommer snabbare cyklister till vänster. Som man inte kan förvänta sig ska plinga hela tiden. Men plinga när du kör om ensam cyklist på smal skogsväg.

Men vår erfarenhet är att problemen inte slutar där. Det är inte självklart vad ett plingande får för effekt, säger vår snart tjugoåriga pendlingscykel-erfarenhet oss. Ett exempel kan vara när vi plingade på två fotgängare, en i cykelbanan, en i gångbanan på Stadsgårdsleden i Stockholm. Plingandet gav effekten att de båda bytte plats med varandra. Båda upplevde alltså att de klev ur vägen. Inte sällan resulterar ett plingande, i synnerhet på tysta platser med liten trafik, alltså där det kanske är extra svårt att tänka sig att en cyklist kommer, att folk blir förskräckta – och kanske tar ett steg ur vägen. Men så att säga åt fel håll. Något sådant hände till exempel oss med en joggare på cykelbanan längs Strandvägen i Stockholm. Vi kom i extremt låg fart, joggaren hade hörlurar på sig och vi plingade utan effekt. Det var först när vi var precis bakom som han reagerade – och klev då åt sidan, vilket var precis där vi var på väg. Nu hann vi stanna, men poängen är att det inte är självklart att ett plingande faktiskt förebygger faran, ibland kan den vara direkt orsaken till den.

Som regelbundna stadscyklister har vi därför lite anammat elbilindustrins lösning. Istället för att plinga gör vi ofta en manuell AVAS, genom att göra ljud ifrån oss. Sjunga en liten stump, vissla en lite melodi. När det regnar är skivbromsar en fantastisk grej, det räcker med att bromsa till – gnisslet hörs flera kvarter känns det som. I vintermörkret är en hyggligt riktad lampa ett hjälpmedel. Ljuskäglan landar på marken tre-fyra meter framför cykeln och genom att bara röra på styret så ser trafikanter framför oss att vi kommer. Sedan investerade vi i en stor big bell – som ger ett något vänligare “dong” än en vanlig ettrig ringklocka för de tillfällen när vi faktiskt kände att vi måste plinga.

Hur gör du i trafiken? Plingar eller inte plingar?

Toppbild: Bicanski on Pixnio

Hur reagerar du på detta?

Loading spinner

12 thoughts on “Ringa eller inte ringa, det är frågan.

  1. Har en ringklocka som sitter löst så det småklingar lite konstant eftersom cykelbanorna är så ojämna i stan. Så elbilarna är inte först med den iden. 🙂

  2. Vid situationer när det känns minsta osäkert plingar jag alltid på långt avstånd. Att plinga redan på långt avstånd och ha ett snällt och tydligt ringljud är viktigt. Förut drog jag mej mer för att plinga vilket resulterade i flera situationer där jag sedan behövde plinga precis bakom eller väja akut vilket inte är trevligt för någon part.

    Vilken situation som känns osäker varierar förstås i det oändliga men smal väg, barn, gamla, hund, grupp med gående eller folk som inte går längs kanten utgör alla risker.

    Ibland plingar jag i situationer där sikten inte räcker till p.g.a av mörker/buskar/kurvor. Något jag lärt mej på landsbygden i Italien där bilarna tutade när de körde fort runt kurvorna på smala slingriga vägar.

  3. Jag har cyklat i Stockholm i 20 år och aldrig behövt plinga någon. I stället gör jag det jag gjorde innan jag flyttade hit, i länder där folk faktiskt tar ögonkontakt med varandra och behandlar varandra med hänsyn: jag saktar ner.
    Dessutom höjer jag handen och tackar när jag måste passera någon nära.
    Otroligt hur bra det fungerar att behandla andra människor med respekt.

    PS: En cyklist plingade mig för att markera att de skulle cykla genom gröna gubben när jag korsade vägen tillsammans med barnen förra veckan. Det kanske är det som ringklockan är avsedd för??

      1. Ber om ursäkt för min hemska svengelska: cyklisten plingade oss 20 gånger för att varna oss för att han skulle strunta i det röda ljuset.
        Jag och barnen gick över övergångsstället med gröna gubben.

  4. Länge hade jag en tryckluftstuta, men jag har inte skaffat ny sedan den gamla gick sönder. Den var så aggressiv att den hördes in i felparkerade Taxi. Jag älskade den. Den funkade alltid. Om något låter som en stor lastbil, då vet alla, märkligt nog, intuitivt, genast vart de ska ta vägen och varför.

    I väntan på att få tummen ur och skaffa en ny har jag två muntliga varianter: Ett vänligt “pling” till de som inte gör fel, men behöver veta att jag är där, och ett sergants-vrål av “HALLÅ!!!!!” mitt argaste och högsta till folk som jag tycker beter sig som idioter och kliver ut i cykelbanan utan att se sig för. Eller bara går och lallar där.

    Det har hittills funkat tillräckligt bra.

    Min erfarenhet är att ringklocka, en klassisk modell, är en fullständigt utdaterad och värdelös pryl. Det är ingen som hör den, och om någon ändå hör den är det för många som inte bryr sig. Eller bara blir förbannade. Eller bara går åt fel håll, och man måste ju först tillbringa en kvart med att reda ut VARFÖR det plingar, även om man menar aldrig så väl i sin vilja att flytta sig.

    MEN JAG ÄR INTE BITTER!!!!!!!!!!!!!

    1. Jag plingar alltid med min ringklocka och det händer sällan att någon blir arg på mig (det var flera år sedan nu), visst jag har märkt vissa irritationer ibland, men dessa är oftast större när jag inte plingar. Min regel är att om du kan tala med folk så är du alldeles för nära för att använda en ringklocka. Jag tror du helt enkelt inte vet hur man använder en och att det är därför du tycker att folk bara blir förbannade. Det är inte på klockan de blir förbannade utan det de uppfattar som sergeants-vrål.

  5. Hrm. Det är svårt. Jag pendlingcyklar inte. Men transporterar mig med cykel ibland. Brukar sakta ner, köra ut vid kanten och ibland plinga. Om sällskapet jag ska köra om har barn eller hund så brukar jag plinga som oftast, har blivit tackad för det beteendet.

  6. Har man någon gång fått en hare som springer och fintar framför bilen utan att någonsin flytta sig ur vägen, då vet man vilken effekt ringklockan har på fotgängare.

  7. Det här är en riktigt svår fråga. Jag såväl pendlar inne i större stad som landsvägscyklar genom mindre orter. Man får känna sig fram. En sida av frågan som du inte tar upp är de som går omkring med bullerdämpande eller slutna luar som helt enkelt inte släpper igenom en ringklocka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: