En stolpe flyttar man inte så lätt

Kommer vi någonsin slippa skriva om stolpar, tänkte han trött bakom tangentbordet. Men.

Cykelandelen i Stockholmsregionen är, och har i alla dokument vi sett varit sju procent de senaste fem-tio åren. Om nio år, 2030, ska den siffran vara uppe i tjugo procent.

Vi saxar lite ur den gamla statliga utredningen från 2012:

Efter andra världskrigets slut minskade dock cyklingen mycket snabbt till förmån för bilen som andades framtid. 1950 var cykelandelen i Stockholm omkring 30 procent, 1960 hade den sjunkit till tre procent och 1970 till under en procent. Trafikplaneringen var nu uttalat fokuserad på bilen och utgick från att cykeln skulle ha en mycket marginell roll som färdmedel.

1950 var cykelandelen i Stockholm omkring 30 procent, alltså tio procentenheter högre än vad Stockholm hoppas på att kunna uppnå om nio år.

Det är sånt man har i bakhuvudet när man hämtar ungarna i parken och passerar den precis nyanlagda cykelbanan:

Och medan vi svänger undan bakom stolpen och stannar för att vänta in mötande trafik på det som kommunens cykelplan kallar “Huvudstråk”, så funderar vi stilla på hur bra det var att det just nu var strålande sol, sommartrafik, inga fotgängare eller till exempel regn. Så att vi såg stolpen helt okej. Och tänker vi på den där “rekommendationen” som fanns i Stockholms handbok, och som cykelplanen säger ska användas för bland annat “huvudstråk”:

Och som de ordentliga medborgare vi är, drar vi iväg ett mail till kommunen, och får svar:

“Den här stolpen har haft samma placering tidigare och det är inte helt lätt att ställa den någon annanstans om man ska upprätthålla belysningsnivån på platsen. Vi kommer dock ta upp frågan med projektet som pågår på platsen om det går att göra någon justering.

Om du har fler frågor till oss på trafikkontoret så är du välkommen att återkomma till oss i ett nytt ärende. Jag önskar dig en trevlig dag!”

Då tänker vi att det är tur att vägar för motortrafiken alltid dras på exakt samma sätt, så att inte också de råkar få de här svårtflyttade svartmålade stolparna en god bit in i körbanan, utan reflexer.

Och att det är ju inga konstigheter att vägtrafiken brevid ska ha god belysningsnivå. Vi kanske är petiga här, men som ni ser är alltså belysningstolpen som av otur hamnat mitt i cykelbanan riktad mot och avsedd framförallt för biltrafiken:

Men vi ska inte klaga, nog spiller det säkert över lite ljus till fotgängare och cyklister också. Och man måste ju förstå att kommunen måste följa regler som gäller för trafiken. Ja, eller motortrafiken då.

Och vi tänker att vi nog inte håller andan för det där målet till 2030, att cykelandelen ska öka dramatiskt. Och att det där med “cykelkultur”, ja det är svårt.