Sverige har ingen cykelkultur.

Alltså, det är en bit att gå, eller snarare cykla, innan vi får en såndär “cykelkultur” alla pratar om. Vi börjar i nyhetsänden, det här är Upsala Nya Tidning som skriver (Facebookinbäddning, funkar inte alltid i mobilen, här är länk.):

Från Facebook

“Cykelturen längs väg 255 i lördags kunde ha slutat i tragedi. Två Uppsalacyklister från en cykelklubb blev påkörda av en bil, men klarade sig med lindriga skador.”

Ur artikeln:

Plötsligt åkte en bil ut från en avfart i höjd med Krusenbergs herrgård och rammade två av cyklisterna, vilket UNT tidigare berättat.

Vägen är alltså huvudled, så bilisten är nu misstänkt för att inte ha iakttagit väjningsplikt.

Här finns det ju några enkla reaktioner man kan göra: “Oj vilken tur att de klarade sig bra”, “Vad var det som hände?”, “Är vägen säker?” “Fy tusan för folk som inte följer trafikreglerna”, är några vi kommer på lite snabbt. Vi kollar kommentarsfältet:

“1: Vad ska de på 255 att Göta? Åtm vissa bitar finns cykelbana!”
“2: nej det finns ingen cykelbana där.”
“1: OK! Men varför väljer de inte en väg där det finns, kan man undra!”

Ja, varför cyklar folk inte på någon annan väg istället? Kanske för att andra vägar inte går dit de ska?

“Tja, brukar alltid fundera på vad dessa cyklister förväntar sig när de ger sig ut på vägarna. Dom är i vägen och förr eller senare kommer det ske en olycka.”

Ja, varför är cykling ens tillåten? Fortsättningen:

Inga konstigheter.

“1: Hur menar du.Om jag har rätt uppgifter så körde bilisten ut på en huvudled utan att visa hänsyn.”
“2: ja, det verkar som att det gick till så. Antagligen gjorde bilisten det inte medvetet och antagligen fick cyklisterna mest ont. Så att det sker svåra olyckor med cyklister är inget konstigt.”

Nämen, det var ju inte med flit, så inga konstigheter. Vad förväntar ni er egentligen?

Låt mig killgissa.

“Låt mig, gissa dom cyklade som dom ägde vägen som vanligt?”

Låt mig spekulera fritt att det förmodligen var deras eget fel ändå, pga de är ju cyklister.

Visst, jag kanske körde som en biltjuv, men hallå?

“problemet är att många cyklister är ivägen. Och inte alltid jättelätta att se. Körde för nån månad sedan på en mindre väg och i en kurva där jag genade (dock smal väg) mötte jag en cyklist som hytte med näven. Men hen gick ju inte att se.

Visst, jag genade i kurvan (såg ju att det inte kom nån bil) men det hjälper knappast cyklisten om jag hade kört på denne. Visst, jag hade kanske åkt på nåt trafikbrott eller så men det hjälper inte heller cyklisten.

De som hojar runt på småvägar måste seriöst sakna risktänkande.”

Alltså. Visst, jag genade och körde på fel sida av vägen i kurvan, men jag såg ju ingen bil. Och saker som inte är bil, är ju till sin natur osynliga. Visst, jag kanske bröt mot lagen. Men det är cyklister som saknar risktänkande.

Låt oss bara avsluta med att understryka att det här är åsikter från människor som har körkort. De här attityderna möter cyklister i trafiken, inte bara vuxna, utan också cyklande barn, unga, mödrar, småbarnsfäder, vanliga människor.

Det är, skulle vi vilja hävda, ett stort trafikproblem.

Tipstack till piruetter/Twitter.

Toppbild: Helen Simonsson/Flickr CC BY-SA 2.0