Märke E33 Cykelgata

CYKLISTER FÅR FÖRETRÄDE!

För någon vecka sedan väckte ett uttalande från Trafikborgarrådet visst rabalder. DN fick till den klickvänliga rubriken:

FÖRETRÄDE! DN.se

“Cyklister får företräde på vissa gator”.

Mitt i drar också på rejält:

DOMINERA! Mitti.se

Yes, det är alltså Stockholm som går vidare med planeringen att införa nymodigheten “Cykelgata” i Stockholm. Inget vi har några egentliga problem med, men vi vill ändå när nyheten ändå är färsk, passa på att höja ett varningens finger (igen får vi tillägga). För som vanligt när något framställs som att cyklister får allt de pekar på, så är sanningen en annan.

Cyklister får ingen särställning

För det stämmer inte att cyklisterna får någon särställning på det som kallas “cykelgata”. Det framställs gärna som att på cykelgatan är cyklisterna kungar och drottningar, men det är en rejäl sanning med modifikation. Vi läser Trafikförordningen:

1 a §   På en cykelgata gäller följande:
   1. Fordon får inte föras med högre hastighet än 30 kilometer i timmen.
   2. Fordon får inte parkeras på någon annan plats än särskilt anordnade parkeringsplatser.
   3. En förare som från en väg kör in på en väg som är cykelgata har väjningsplikt mot fordon på cykelgatan.
   4. En förare av ett motordrivet fordon ska anpassa hastigheten till cykeltrafiken.

Trafikförordningen

Det är bara punkt fyra som innebär någon skillnad till cyklister fördel. Där står det alltså att motordrivna fordon ska anpassa hastigheten till cykeltrafiken – en formulering snodd rakt av från reglerna för gågata. Men vad har det för betydelse i praktiken? Förmodligen väldigt lite, mer om det strax.

Men det finns ingen specfik väjningsplikt mot cyklister, bara mot “fordon på cykelgatan”. Det betyder till exempel alltså att cyklister som kör in på en cykelgata har väjningsplikt mot eventuella bilar som kör där.

De gamla reglerna gäller också

Här finns också två gamla regler som gör mycket av ovanstående meningslöst. Trafikförordningens sjätte kapitel, första paragraf:

1 §   Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd.”

Och tredje kapitlet paragraf sju:

“Cykel, moped och fordon som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen skall föras så nära som möjligt den högra kanten av vägrenen eller av den bana som används.”

Nu tänker ni er den genomsnittliga bredden på en gata i Stockholm (eller för all del vilken stad som helst i Sverige). Det finns för det mesta två körfält, ett i vardera riktning. Nu gör vi det till cykelgata. Vad gäller för cyklister?

Inte orsaka olägenhet

Jo, enligt de regler som springer ut sextiotalets “ur vägen blindstyre, bilen ska fram”-trafikregelutformning, så ska cyklister som kör in på cykelgatan cykla så långt till höger som möjligt och får bara cykla i bredd “när det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken”.

“Olägenhet” uppstår ju så fort någon vill passera – till exempel när en bilist kommer i högre fart än cyklisterna. Då ska, enligt lag, cyklisterna hålla sig undan mot vägkanten. Cykelgata eller inte.

DN skriver:

“På en cykelgata måste bilister köra på cyklisternas villkor. Hastighetsgränsen är 30 kilometer i timmen, och bilar har väjningsplikt mot cyklar.”

Vilket alltså inte stämmer. Det finns ingen väjningsplikt mot cyklister, annat än när man kör in på gatan och eftersom cyklister enligt lag ska cykla längst till höger och på ett led, så kommer det inte vara några problem att köra om.

Det är alltså skillnad mot motsvarigheten “gågata”, där fordon faktiskt har väjningsplikt mot gående på gatan. Där skrev man nämligen in det:

Reglerna för gågata.

Och här slänger vi också in att när man lämnar cykelgatan, ja då är det den gamla utfartsregeln som gäller. Väjningsplikt mot allt som rör sig alltså. I praktiken är alltså “cykelgata” bara en “cykelbana” där man valt att tillåta motortrafik.

Transportstyrelsen håller med

Som vanligt dubbelkollade vi med Transportstyrelsen som svarar:

Vi kan inte se att det finns några undantag från hur cyklande ska placeras sig enligt 6 kap. 1 §. Hade regeringen önskat det på cykelgator så hade regeringen föreslagit och ev. ändrat den regeln.
Vad gäller trafikregler om omkörning eller regler om vilken sida fordonsförare får passera andra fordon så kan inte vi se några undantag eller att andra trafikregler ska gälla på cykelgatan än de som gäller generellt.

Eller i korthet, “cykelgatan” innebär i praktiken ingen skillnad för trafikanterna. Det är en trettio-väg, varken mer eller mindre. Det är fluff.

Läs också: