Det här blir något av en blast-from-the-past och vi erkänner, en post mest för att vi blev irriterade på att alltid få höra att saker inte går att göra. Vårt svar brukar vara att det inte går, förrän det plötsligt går – för så brukar det vara. När protesterna blir tillräckligt högljudda så brukar chansen att det omöjliga blir möjligt plötsligt öka.
Ni som följt Cyklistbloggen genom åren, kanske minns när vi upptäckte stolparna i pendlingsstråket längs Kanalvägen i Stockholm.
Vi fick då, tillsammans med flera andra som hörde av sig, ett svar från Exploateringskontoret i Stockholm. Det är en av passagerna därifrån som vi nu långsint återvänder till. Den här:
“– att vi här inte kunnat följa stadens cykelhandbok, utformning beror alltså ej på okunskap om denna boks existens,
– att denna kompromiss är orsakad av geotekniska stabilitetsskäl för slänt mot Värmdövägen, vilken är utbildad som en tryckbank mot vägen,”
“Geotekniska stabilitetsskäl” är ju inget man tjafsar med som glad amatörbloggare. Cykelbanan i fråga, pendlingsstråket för cyklister från bland annat Nacka och Värmdö, går parallellt med Värmdövägen. På vanlig svenska handlar det därför om att cykelvägen inte gick att göra bredare eftersom banan ligger mot en slänt som används för att hålla uppe Värmdövägen (för den som vill kolla, så ser det ut så här). Ergo, stolpe måste placeras mitt i cykelkörfältet.
“På vissa ställen behövde vi, för att klara 5,0 m, ändå gå in och försiktigt ”krafsa” lite i slänten, på andra ställen var det alltför riskfyllt.”
Skulle man ge sig in och peta i slänten skulle hela Värmdövägen rasa ner och hur skulle det se ut?
Vi snabbspolar framåt och förflyttar oss några hundra meter bakåt på Kanalvägens cykelbana. Där finns den här viadukten:
Samma grej här, en slänt mot vägen. Men hösten 2016 såg det plötsligt ut så här:
Noterar ni de enorma järnrören och väggen av stålbalkar? Ja, det är ju slänten som är bortplockad och uppstöttat så den inte ska rasa. Så här ser det sedan ut våren 2020:
Vad vill vi säga med det, förutom att vi har en imponerande förmåga att inte släppa gamla oförätter?
Att man inte bara ska acceptera när man får “det går inte” kastat mot sig som svar på varför en cykelbana måste ha en stolpe mitt i körfältet. Att “det går inte” egentligen betyder “Men orka! Det finns ju styre”.
Ibland gäller det att se förbi trafikbyggar-lingo. Saker som inte går, går om bara vilja finns.
Men ofta är det där skon klämmer – att viljan saknas.
Sen ska tilläggas att vi inte fattar varför just den här slänten togs bort, när den vid ett vältrafikerat pendlingsstråk inte gjorde det. Lite luttrade gissar vi att det beror på att man annars inte skulle fått plats med bilparkering mot de nybyggda husen.