Vi säger tack och adjö till 2019 och går sedvanligt igenom cykelåret som det speglade sig här på bloggen.
Januari började försiktigt med att Trafikverket valde att skylla olyckor vid deras obevakade järnvägspassager på att folk hade hörlurar på sig. Det handlade specifikt om en passage där fyra personer körts ihjäl på åtta år. Trafikverket redde ut sig själva och kom fram till att det inte var deras fel.
Dagen efter tog TV4 upp stafettstaven och frågade om det inte vore dags att förbjuda cyklister att ha hörlurar. De var inte ensamma, också Expressen och Nyheter24 lyfte den viktiga frågan. Inga förslag på att förbjuda bilstereo dock.
SNÖ!
Sedan handlade januari och februari i huvudsak om snöröjningen i Stockholm. Nu hade nämligen innerstadsmedia upptäckt att det fanns cykelbanor som sopsaltades, samtidigt som inte precis alla stadens trottoarer fick samma lyx.
Att större delen (15 av 20 mil) av det sopsaltade också var gångbanor och att det har visat sig minska fallolyckorna bland fotgängare rejält var det mindre uppmärksamhet kring.
Att det dessutom på många av de bilder som användes som bevis faktiskt syntes asfaltsrena gångbanor hjälpte inte. Särskilt aktiva var Aftonbladets ledarsida som slog fast att det bara var män som cyklade på vintern, vilket föranledde oss att i brist på statistik, räkna. Vi konstaterade att åtminstone när vi cyklar så stämde inte tesen och ifrågasatte varför Aftonbladet valde att osynliggöra kvinnliga cyklister. Sen försökte vi gräva fram statistik, utan att hitta någon specifik för vintern. Men över året så kom vi fram till att på vardagarna cyklar åtta procent av kvinnorna, mot nio procent av männen. Samt att när det gäller bil så körde 43 procent av männen på vardagen, mot 32 procent av kvinnorna.
DN vaknade också och ville vara med på den klickfest all cyklistbashing är och då fann vi oss föranledda att också skriva ett debattinlägg.
Vi konstaterade också att cykeln hade en tydlig fördel framför andra fordon – när snön ligger överallt och vägarna är svårframkomliga, är det jätteenkelt att inte vara i vägen
Vet inte om det gjorde vare sig till eller från, vi får se när snön börjar falla på allvar i huvudstaden 2020. Risken är stor att samma sak återupprepar sig, eftersom det finns så otroligt många fler trottoarer än cykelbanor i stan och att ledarskribenter därför alltid kommer hitta fototillfällen med snöbeklädd trottoar.
Cyklistbloggen konstaterade dock att även cykelbanorna ofta låg under is eller snö.
Trots det slog vintercyklingen rekord 2019.
För den som mot förmodan vill plöja allt vi skrev, så finns det mesta samlat under taggen ”snökaos”.
Sen lugnade det ner sig, Cyklistbloggen hittade ”Le och vinka”-vanten, för ett bättre trafikklimat och fick också en försmak av sommarens fluga, elsparken.
Våren
Det var inte slut på snön riktigt än, framåt april stod det klart att det fuskats med snöröjningen i Stockholm, bland annat hade golfbilar (!) använts i redovisningen av snöröjarflottan.
Det mesta av det här grävdes fram av SVT Nyheter som vägrade släppa frågan, vilket de ska ha cred för.
April präglades annars av att vi återigen tog upp att polisen har svårt med trafikreglerna för cyklister , men att det inte är så konstigt eftersom de, trafikreglerna alltså, är så uselt utformade. Vi fick också anledning att återkomma till Trafikverkets regelmässiga oförmåga att bygga cykelvägar, när de stoppade ett bygge längs nya E18. Med hänvisning till att tomtägarna på platsen inte ville stå för underhållet.
REKORD!
I maj konstaterades det att antalet cyklister i Stockholm slog rekord för 2018, vilket ju såklart är glädjande. Samtidigt konstaterades också något alla cyklister vet, att trafikljusen inte är anpassade för dem. Vi har ju skrivit om rödljus massor med gånger, om att det inte ens är säkert att det blir grönt när man kommer på hoj och nu var det Region Stockholms cykelkansli som inventerat. De konstaterade att genomsnittsresan består av en fjärdedel väntan vid rött. Vi var inte förvånade, vi har ju tidigare till exempel tagit upp att cyklister får stå och glo på tom asfaltsyta vid Slussen.
Därefter avslutade vi genomgången av nybyggda Värtavägen, som vi skrev om redan 2014. Vi pekade då på att det såg ut som att korsningen med Valhallavägen skulle bli otroligt krånglig, och hepp, vi fick rätt. Men nästan självklart resultat:
För cyklister är ju som alla andra trafikanter, de gör ett rationellt val: Vad känns säkrast och framkomligast?
Trots en rätt rejäl prislapp.
Trots cykelrekord både på sommar och vinter, ville vi i maj också peta lite i bilden av Stockholm som en framgångsrik cykelstad. Inte minst utifrån alla de rätt dåligt utformade nybyggena vi sett. Vi skrev därför ”Vi måste prata om varför Stockholm inte tycker det är viktigt med cyklister”. Där jämförde vi cykelarbetet med jämställdhetspolicies – papper som har fina ord skrivna på sig, men som i vardagen bara blir skrivbordslådsfyllning. Lite där tycker vi fortfarande Stockholm är.
VI FICK PRIS!
Och i maj fick vi också pris! Cyklistbloggen fick Svensk Cyklings pris som årets opinionsbildare 2019! Vi var, och är, omåttligt stolta.
I juni konstaterade vi att det var tur att folk inte tog bilen:
För jäklar vad fullt det var i passagen över Slussen!
Framåt juni kom det fram att Länsstyrelsen stoppade Stockholms Stads försök att låta cyklister köra i bägge riktningar där det tidigare varit enkelriktat. Ni som läste då, minns att kommunen först försökte med att bara stoppa motortrafik, men att det fick motsatt effekt: att motortrafiken nu började köra där det tidigare varit enkelriktat.
Men när kommunen tog konsekvensen av det och skyltade ”rätt”, så överklagades det av en privatperson och fick rätt. Nu väntar vi fortfarande på att Transportstyrelsen ska få yttra sig. Och vi försökte reda ut vad hindren var och kom fram till att det egentligen inte fanns några. Och att det i stora delar av världen verkar fungera utmärkt.
Mot slutet av juni konstaterade Trafikverket att elcyklar ersatte bilresor i hälften av fallen, det med anledning av elcykelpremien från 2018. Och i augusti öppnade äntligen den ombyggda Stadgårdsleden, en av Stockholms mest trafikerade och olycksdrabbade leder.
STOLPAR!
Även om vi bara någon månad senare upptäckte att de glömt att flytta stolparna i början av sträckan, något som inte kommer åtgärdas.
Det här var förövrigt lite signifikativt för 2019, det här slarvandet. Förutom stolparna på Stadgårdsleden, den dåliga korsningen på dyra Värtavägen, så var det mycket stolpar som ”av misstag” råkade hamna mitt i cykelvägen.
Det dök upp stolpar i Bromma (som senare ”flyttades”), det var ”kungens kanoner” på Djurgården, det var stolpar på Hägerstensvägen, det var Coops grindar som stod mitt i det regionala cykelstråket i Kungens kurva (och fortfarande är kvar där)
Det var Lund, där det handlade om ett helt konstverk och det var Göteborg, där man använde den klassiska metoden att flytta stolpen med färg.
Gott om plats vid Slussen
Under tidiga hösten argumenterade vi också för att det faktiskt inte var så trångt vid Slussen som kommunens projektansvariga försökte få det till. Om man bara valde rätt väg, som vi hävdade inte var cykelbanan.
Oktober
I oktober upptäckte SVT Nyheter i Västerbotten att bilisterna hade börjat köra fortare och att var tredje bilist körde för fort över de nybyggda cykelöverfarterna – där de alltså har väjningsplikt och hastighetsgränsen är 30 kilometer i timmen.
Vi slogs av att vinkeln på artikeln inte var ”Så får vi bilisterna att följa trafikreglerna”, utan tvärtom, mer åt ”Kanske ska vi ta bort cykelöverfarterna”-hållet.
Vi skrev också ett par inlägg om elscootrar, mest för att vi tyckte samma argument användes mot dem som mot vanliga cyklar och elcyklar. Och för att få chansen att gräva i hur bilen togs emot när den kom.
Vi testade också nya sidväskor, cykellarm och handskar (här och här).
Vi efterlyste lite initativkraft från polisens sida, riktad mot alla de som ska samspela med cyklisterna – något som är vanligt utomlands, men fick väl måttligt gehör för det. Och konstaterade att bilarna bara blir större och större – hur ska vi få plats?
Ett av våra mest lästa inlägg under året kom i november, när vi ifrågasatte reflexkampanjer. Vi gillar reflexer, men tycker också man borde prata om att anpassa hastigheten till mörkerhalvåret. Det har vi hittills varit rätt ensamma om att göra.
Mot slutet av året försökte vi också reda ut varför kostnaden för cykelvägar verkar så olika beroende på vem som svarar och avslutningsvis skrev vi också om att Expressens ledarsida föreslår att man inför ett bestämt säkerhetsavstånd mot cyklister när man kör om – något som är vanligt utomlands. Och hur det togs emot.
Och hedersomnämnande för 2019 får Nyköpings kommun som nog lyckats med världens lägsta cykelbana, när de skyltade om en gammal gångtunnel:
Kanske ett inlägg i hjälmdebatten, vem vet.
Ja, så var cykelåret för oss – hur var det för er?