Redan 2012, för fem år sedan, kunde Dagens Nyheter rapportera att cyklister nu skulle ”stoppas” på ”Götgatan”.
Nu handlade det bara om Götgatspuckeln, alltså den korta gågatsdel som går precis över backen på Götgatan mellan Hornsgatan och Högbergsgatan. Och sträckan är ett meck, som kombinerar en intensiv gågata med ett av de största pendlingsstråken i norr-sydlig riktning.
Det tog ett år innan lösningen var klar – genom att skylta om parallellgatan Repslagargatan och ersätta enkelriktat-skyltar med motortrafik förbjuden fanns plötsligt ett alternativ. Problemet är bara att få använder den. Blå väg är vägen över Götgatspuckeln, röd väg är den som går över Repslagargatan:
Nu gör Stockholm ett försök till läser vi hos Stockholm Direkt.
Ny asfalt läggs på sträckan, nya skyltar ska upp och klistermärken och målning ska göras i gatan som kommer få runda, gula markeringar, där cyklister uppmanas att testa Repslagargatan.
Det är såklart jättebra att man försöker hitta en lösning. Men vi är ändå lite skeptiska till den här lösningen- för i morse var den på plats.
Först, precis som förra gången, med klisterlappar i vägbanan:
Forstätter man gamla vägen över puckeln möts man istället av:
Helt okej, kommer sitta några veckor. Alltså mest en PR-grej. Den permanenta lösningen består av ny vägmålning och linjedragning av cykelfältet. Kommer man södergående, från Hornsgatan, ser det ut så här:
Och kommer man norrgående ser det ut så här:
Och den här bilden vill vi stanna vid. Det här är korsningen Högbergsgatan/Götgatan. Av någon anledning är det ofta rätt mycket trafik här och hela korsningen är märkt ”flervägsväjning”. Det betyder att samtliga vägar in i själva korsningen har väjningsplikt. Alla får vänta på alla alltså.
Det här var vår största invändning 2012, och är det fortfarande. Så här skrev vi då:
”Men det hela bygger såklart på att den rätt stressade biltrafiken som passerar på Högbergsgatan varje morgon fås att sakta ner, att cyklister får ett rimligt sätt att ta sig fram i korsningen. Idag är den en fyrvägskorsning där alla fordon ska lämna företräde, vilket leder till en ganska långsam passage för alla inblandade.”
och ett år senare konstaterade vi:
Dock: Fyrvägskorsningen Götgatan/Högbergsgatan är fortfarande oerhört stökig. Men hey, baby steps …
Inget har ändrats sedan dess. Och värt att notera är alltså att det här är en sträcka som inte bara i praktiken är ett av de största cykelstråken i Stockholm, det är också faktiskt formellt utpekat som pendlingsstråk i Cykelplanen, från 2012.
Ni kanske minns:
Trots det gör man alltså här ingen skillnad på den korsande trafiken på Högbergsgatan och den prioriterade trafiken på cykelstråket. Alla har väjningsplikt. Det är som vanligt alltså, cykelvägar prioriteras inte i förhållande till annan trafik.
Det man *kunde* ha gjort, är att prioritera framkomligheten för stråket och gett korsande trafik väjningsplikt för dem som cyklar Götgatan-Högbergsgatan. Då hade man skapat mer incitament att välja Repslagargatan annat än ”för att vi helst vill att ni gör det”.
Men det kanske löser sig själv. Kommunen har valt att måla svängen som cykelfält. Det betyder att det juridiskt räknas som ett vanligt körfält. Och enligt kommunen betyder det att annan trafik som korsar det har väjningsplikt. Ni kanske minns från Vasagatan?
Trafikförordningens 3 kap, 43§:
En förare får starta från vägkanten, byta körfält eller på annat sätt ändra fordonets placering i sidled endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Detsamma gäller när en förare stannar eller hastigt minskar farten.
Vi har ingen aning om vad som gäller här, när körfältet är markerat rakt igenom hela svängen. Men vi tycker det är ett problem att kommunen använder riktig vägmarkering som ett slags PR-kampanj för en alternativ färdväg. Som om cykelvägar liksom inte är på riktigt. Det hade räckt med klistermärken, eller alternativt gjort en riktig trafiklösning.
(Däremot älskar vi den nya breda vägen upp för själva backen – mer om det i ett senare inlägg)
Videoversion:
Puckeln såg ganska tjock ut när jag cyklade hem igår, så jag valde att testa omvägen, som jag faktiskt hade glömt bort sedan den var i ropet senast. Det var helt underbart! Susade fram i ensamt majestät i 25 knyck på nylagd asfalt och tjänade hur mycket tid och sinnesro som helst.
Jag pendlar lite off-peak, men jag kan se hur ett norrgående flöde från Repslagargatan kan få problem att korsa cykelbanan med södergående som väljer bort senvägen och cyklar rakt fram.
Stockholms stad får gärna även sätta upp klistermärken på gatan för att tipsa fotgängare var gågatan slutar på södra sidan, för trots att den tar slut vid Sankt Paulsgatan är det i praktiken gågata hela vägen ner till Hornsgatan.
Såg att man faktiskt markerat gångbana betydligt bredare än trottoaren norr om Sankt Paulsgatan. Med ett heldraget streck mot norrgående körfält.
(Sankt Cyklarfortsomsatan, du skrev ”södra sidan” men menade väl ”norra sidan”?)
Det där ser ju jättemärkligt ut. Nu är det ju vägen som svänger. Ska man göra tecken för högersväng när man ska rakt fram?
… och vad gäller för väjningsplikten som var skyltad sist jag kollade… i förrgår eller så…
Och hur sugen är man på att ge sig ut bland bilarna i korsningarna på St Paulsgatan? Det är alltid kaos i korsningen med Götgatan…