Vad är skillnaden på “väja” och “ge tillfälle att passera”?

| 21 kommentarer

Det är många som hört av sig i efterdyningarna av diskussionen om vem som har väjningsplikt. Många är förvånade över att något de trodde var självklart, egentligen inte stämde.

“Har man inte väjningsplikt när man svänger över en cykelpassage? Det lärde jag mig i körskolan.”

“Jag var helt övertygad om att bilister hade väjningsplikt när de kör ur en rondell”

Några argumenterade emot det vi skrev att “lekmän skulle tolka det här med att ”ge tillfälle att passera” som en väjningsplikt” och ville gärna understryka att ordet “väjningsplikt” inte används.

Transportstyrelsen cykelpassage

Ur Transportstyrelsens broschyr om cykelpassager

Nå.

Vi talar såklart om det här med att cyklister har “väjningsplikt” när de kör ut från cykelbana – men att korsande biltrafik ska “lämna cyklande och mopedförare som är ute på eller just ska färdas ut på cykelpassagen tillfälle att passera”.

Vad är skillnaden på att “väja” för någon och att ge dem “tillfälle att passera”? Hur ger man någon möjlighet att passera utan att också väja?

Vi tänkte att svaret borde vara rätt lätt, någon har ju använt orden i regeltexten så det måste ju finnas något tänkt bakom. Eller?

Nope.

Vi kollade med Transportstyrelsen och så här ligger det till:

Ingen vet vad skillnaden i praktiken är mellan att “väja” och att “ge tillfälle att passera”. Det måste avgöras i domstol och tydligen har det ännu inte skett.

Och där ger vi oss in i den långa versionen, direkt från Transportstyrelsen:

Väjningsplikten finns definierad i Trafikförordningens 3:e kapitel;

5 § Förare som har väjningsplikt skall tydligt visa sin avsikt att väja genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna.
Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.

Så långt är det glasklart. Det finns en definition av vad “väjningsplikt” är.
Då är det dags för “Tillfälle att passera”. Här är svaret:

Tillfälle att passera finns ej definierad utan det blir helt enkelt att man låter ex cyklister som är ute på eller just skall ut på en cykelpassage tillfälle att passera.

Hup. Man har alltså bara freebaseat lite när man skrev texten. Att ge tillfälle att passera är att ge tillfälle att passera. Glasklart. Enda konkreta skillnaden, skulle vi vilja hävda, är att man inte behöver visa tydligt att man är på väg att “ge tillfälle att passera”.

Transportstyrelsen sammanfattar:

I slutändan om “olyckan” skulle vara framme så är det domstol som gör bedömning om gällande lagstift har efterföljts av ex bilist vs. cyklist vid en cykelpassage.

Så. Ingen vet vad skillnaden är. Eventuellt kan en domstol avgöra det.

Tills dess tänker vi att en rimlig tolkning är att skillnaden i praktiken är så liten att den inte har någon betydelse.

Brev från Transportstyrelsen

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Leave a Reply

21 Comments on "Vad är skillnaden på “väja” och “ge tillfälle att passera”?"

Notify of
avatar
AndreasLarsson
Guest

Väjningsplikten är ju starkare än att ge tillfälle att passera. Väjningsplikten innebär inte bara att man ska släppa förbi en annan trafikant utan även att man ska visa att man kommer att göra det.

Jag har hört flera från Transportstyrelsen säga att väjningsplikten är starkaren än att ge en trafikant tillfälle att passera. Så de ska inte likställas.

Christian Gillinger
Guest

I teorin. Men vi har inte lyckats få ett klart svar på vad det innebär i praktiken.

trackback

[…] Vad är skillnaden på ”väja” och ”ge tillfälle att passera”? […]

Peter
Guest

Trots att jag inser det kassa med att i en lagtext uttrycka sig otydligt, förvånas jag lite över att folk verkligen inte förstår vad som avses. Väja=håll dig helt ur vägen och passera enbart om det kan göras utan att någon annan tvingas bromsa. Låta någon passera = du ska hålla dig ur vägen för att inte riskera att en olycka uppstår, men andra kan komma att behöva bromsa i samband ned din passage.

Alltså om en cykel ska passera en överfart som du ska korsa med bil så får du inte passera överfarten om det är risk för att cyklisten inte ska hinna bromsa, men om cykeln har tid att bromsa så får de finna sig i att till och ned behöva stanna för din passage, bara den påbörjades när de var på tillräckligt avstånd. Hade bilisten haft väjningsplikt så hade det inte varit tillåtet att störa trafiken i den utsträckningen.

Christian Gillinger
Guest

Men kolla @rta1:disquss kommentar nedan.

Robert Andersson
Guest

Riksåklagaren verkar ha tolkat det som väjningsplikt?

TrF 3 kap:
61 § Vid ett obevakat övergångsställe har en förare väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället.
En förare som närmar sig en obevakad cykelpassage ska anpassa hastigheten så att det inte uppstår fara för cyklande och mopedförare som är ute på cykelpassagen.
En förare som ska köra ut ur en cirkulationsplats eller annars efter att ha svängt i en vägkorsning ska passera en obevakad cykelpassage ska köra med låg hastighet och lämna cyklande och mopedförare som är ute på eller just ska färdas ut på cykelpassagen tillfälle att passera. Förordning (2014:1035).

Riksåklagarens föreskrifter 1999-178 om ordningsbot för vissa brott, bilaga 1:
72: Underlåtenhet att efter cirkulationsplats eller vägkorsning iaktta väjningsplikt mot cyklande och förare av moped klass II som är ute på eller skall färdas ut på obevakad cykelöverfart.

Observera att senaste ändringen 2012. Så det som menas med cykelöverfart är det som kallas för cykelpassage idag. Det finns inte ännu någon ordningsbot för de nya cykelöverfarterna.

Borde Riksåklagarens tolkning ha ganska högt värde?

http://www.aklagare.se/PageFiles/3474/Bilaga%201%20SFS%202012%20672%20HELA.pdf

Christian Gillinger
Guest

Jo, det känns rimligt.

cykelstyre nu
Guest

Vilken slags domstolsprocess skulle kunna klargöra detta? Kanske dags att två personer, en med bil och en på cykel, riggar en situation och drar varandra inför domstol bara i syfte att få ett svar i domstol? Jag kan tänka mig att betala till en Kickstarter med det syftet för att täcka ev rättegångskostnader.

Robert Andersson
Guest

Brottmål:
För bilen: ett åtal för brott mot trafikförordningen (ej lämnat tillfälle att passera).
För cyklisten: ett åtal för brott mot trafikbrottslagen (vårdslöshet i trafik).

Civilt:
En tvist om skadestånd. Kräver troligtvis faktiska sak- eller personskador.

trackback

[…] Läs mer om vad ”ge tillfälle att passera” innebär här:  Vad är skillnaden på ”väja” och ”ge tillfälle att passera”? […]

Daniel K
Guest

Jag tycker det är tragiskt att det är så luddigt och otydligt. Alla dessa rop för att “visa hänsyn, ta det lugnt” leder till att trafikanter tycker att de hela tiden visar hänsyn till andra och således gör den andre fel. Jag säger inte att trafikanter inte ska ta det lugnt men när varje korsning blir ett givande och tagande kring vem som har “rätt” så tror jag att många tröttnar och blir irriterade.

Trafikregler måste vara tydliga så att alla vet vad som gäller för att undvika missförstånd. Vi har högerregel, väjningsplikt och stopplikt, det är mycket tydliga koncept. Att blanda ihop korten på detta sätt är inte bra för någon. Trafiken i en innerstad är så komplex att tydliga regler är ett måste för att vi ska kunna planera vår körning.

Anders
Guest

Jag förstår inte riktigt problemet med att det är skrivet att båda parter ska ta det lugnt. Det är ju det enda rimliga för att undvika olyckor, vilket väl är det viktiga i det hela. Inte att utdöma ansvar. För övrigt har jag svårt att förstå hur en olycka skulle kunna ske utan att den ena parten uppenbart brister. Alltså så uppenbart att det med dagens text inte är något problem att säga vem som gjort fel.

Men för den skull tycker jag det hade varit begåvat att undvika blanda olika uttryck. Bättre skriva att båda ska anpassa farten så att den som är först fram kan passera säkert.

Christian Gillinger
Guest

Nej, problemet är ju inte regler som säger att båda parter ska ta det lugnt. Problemet är att det formuleras på ett sådant sätt att många bevisligen (se tex inlägget om varför vi tycker fet är viktigt att det blir rätt) tror att ansvaret bara gäller ena parten. Och då den part som har mest att förlora.

Franz
Guest

Problemet är ju att det blir så fruktansvärt otydligt vem om ska göra vad. Den ena ska ge den andra tillfälle att passera samtidigt som den andra ska väja för den första. Till slut kör båda.

Åter till sjövägsreglerna som drogs upp i ett tidigare inlägg: Är man inte är väjningsskyldig ska man visa vad man håller på med genom att hålla kurs och fart, inte flumma runt och “ge tillfälle” till höger och vänster. Varför kan inte tydliga regler fungera även på land?

Anders
Guest

Tydlig beskrivning är bra (dvs utmärkt här på bloggen att uppmärksamma otydlig beskrivning) , men tydlighet genom att ena parten håller sin fart är dåligt. Fel kan ju göras oavsett hur tydligt det än är vem som ska väja. Ju lägre fart, desto större marginal. Undantaget ifall man håller sin fart men ändå är beredd och har möjlighet att stanna innan korsningen eller passagen eller vad det råkar vara.

Franz
Guest

Alla har fortfarande skyldighet att undvika kollisioner, även om andra gör fel. Att hålla fart och kurs betyder inte att man, om man tar det i landtrafiktermer, kan blåsa på i 90 km/h genom en korsning bara för att man inte är väjningsskyldig i just den situationen. Innan en korsning måste man ändå sakta ner, på samma sätt som man inte håller kursen om vägen svänger. Det handlar mer om att vara tydlig med att man inte avser att väja.

Om alla är väjningsskyldiga uppstår tveksamheter och missförstånd. Det kan funka ändå, men allt blir väldigt oförutsägbart.

Anders
Guest

Låter rimligt!

Christian Gillinger
Guest

Yes, men det handlar ju inte om trafikanter, utan om cyklister. Då behöver det inte vara så noga…

E
Guest

Inte bara trafikslag, utan även rättssubjekt, på undantag, alltså.

knight22
Guest

http://www.sydsvenskan.se/malmo/det-finns-ingen-som-har-foretrade/

Dessutom måste man väl bevisa oaktsamhet innan någon kan fällas, d v s om man blir påkörd av en bil är det oerhört svårt att fälla en bilist (under förutsättning att denne ej kört påverkad eller dylikt).

Robert Andersson
Guest

Oaktsamhet är inte nog så svårt att bevisa. Kanske tänker du på uppsåt/vårdslöshet?

Problemet är ju dock om man pratar mot bott mot person eller egendom:
Att det endast är vållande till annans död, vållande till kroppskada, framkallande av fara, som är oaktsamhetsbrott.

Försök är inte straffart, alltså så måste cyklisten dö eller få personskador för att utfall ska kunna ske. Framkallande av vara kan fungera, men just det brottet kräver grov oaktsamhet. (Undantaget är om det kan bedömas så att man borde förstått att prejningen leder till skador, då kan det bli mordförsök, misshandel osv).

Talar man istället om ersättning för skador, så täcker bilens trafikförsäkring de flesta skadorna. Undantagen är om cyklisten haft uppsåt till olyckan eller grov oaktsamhet.

wpDiscuz