"Jag känner mig som en bilist"

Jag har ju varit pappaledig och knappt cyklat överhuvudtaget på nästan ett år. I morse cyklade jag därför för första gången som morgonpendlare på Götgatan.
My god.
Känslan av att starta från rödljuset vid Ringvägen och se den spikraka helt tomma och breda cykelbanan sträcka ut sig hela vägen till horisonten. Helt overkligt. På allvar. Det känns som att vara bilist.
Mitt nya videoprojekt6
Bara tio meter in på vägen kom nästa helt övernaturliga situation. En lastbil som stod och lastade. I lastzonen. Jag gråter nästan lite.

Götgatan lastbil
Dagens hjälte

Den är ju så bred. Jag är just nu Stockholms långsammaste cyklist, helt utan kondition. Men det spelar ingen roll, för det är bara att cykla om mig. Och det känns helt lugnt.
Mitt nya videoprojekt3
Flyg ni! Flyg som vinden!

Och halvvägs till Medis upptäcker jag gröna vågen-mätarna. Normalt sett får jag alltid stanna för minst tre rödljus på Götgatan. Inte den här morgonen. Den här morgonen seglar jag fram (även om jag är lite osäker på om nedräkningen gäller just det aktuella trafikljuset, nästa trafikljus eller alla trafikljus längs sträckan).
Götgatan nedräkning
40 sekunder kvar

Inte förrän vid Björns trädgård fastnar jag till slut vid ett rödljus och det var mest för att jag som sagt inte direkt är Oljade Blixten just nu.
Sista rutan
Ignorera cyklisterna, de är ju uppenbart ditphotoshoppade. Alla vet att cyklister inte stannar för rött

Gör alla cykelbanor i Stockholm så här. Seriöst. Permanentera, bygg riktiga avgränsningar mot trafiken, byt från brandgula linjer till vitt. Det här är underbart.
Här är hela härligheten som video:

Och läs mer:
Tummen upp för bredare cykefält (Södermalmsnytt)