Jag läser i dagens Metro (PDF, sid 6, eftersom Metro väljer att inte lägga upp på riktigt) att Stockholmspolisen satsat på civila cykelpoliser för att stävja “trafikbuset” bland cyklister. Jättebra tycker jag, som daglig cyklist (läs mer här). Men jag utgår från att samtidigt som man börjar hävda cyklisters skyldigheter, lägger lika mycket kraft på deras rättigheter. Till exempel att se till att bilister och containerägare inte placerar sina fordon mitt i cykelbanor, att SL inte använder dem som hållplatser och att de plogas rent på vintrarna istället för att banorna används som snöupplag och sånt.
Metro tar också i från tårna:
De senaste tre åren har cyklister varit inblandade i nästan hälften av de totalt 14 trafikrelaterade dödsolyckorna i city.
7 dödsolyckor på tre år alltså, eller det står “nästan”, så jag förmodar att det är sex – två per år. Det får Metro till en “trend”. Som alltså ska vändas. De skulle ha kollat hur många det var 2007. Om det var en, hade man kunnat dängt till med att antalet dödsfall med cyklister inblandade hade ökat med 100% (alltså från en 2007 till två 2008).
Tittar man totalt på statistiken har antalet cyklister i innerstan senaste 10 åren ökat med 75%. Trots det har antalet olyckor inte gått upp i motsvarande grad. Och där det byggts cykelbanor har olyckorna i snitt minskat med 20% (pdf):
Trafiksäkerheten har förbättrats påtagligt på de gator där cykelåtgärder genomförts. En före- och efterstudie av polisrapporterade olyckor visar att det totala antalet trafikolyckor på dessa sträckor har minskat något, medan de under samma period har ökat på det övriga gatunätet i innerstaden. Antalet skadade cyklister har minskat med 20 procent på de studerade sträckorna medan antalet varit oförändrat i övriga delar av innerstaden. Samtidigt har cykeltrafiken har ökat. Trots det har inte antalet cykelolyckor ökat. Risken att skadas som cyklist har därför minskat.
Cykelfält och cykelbanor verkar alltså vara ett effektivt sätt att minska cykelolyckor. Trots det målades det fjuttiga 650 meter 2009. I’m just saying, mkay.
