lingvagen_500
 
Det har varit en krånglig cykelvinter snömässigt sett. Men visst borde snösvängen ha hämtat sig efter chocken i början av december? Så här har det sett ut i mina delar av söderort.

Det har varit en krånglig cykelvinter snömässigt sett. Men visst borde snösvängen ha hämtat sig efter chocken i början av december? Så här har det sett ut i mina delar av söderort.

Det var en underlig känsla att läsa om snökatastrofen den 5 december från en hyggligt tempererad kanarieö, men när jag kom hem en vecka senare kom den verkliga chocken. Hemma hos oss var inte vägarna, än mindre trottoarer eller cykelbanor skottade. En vecka efter det initiala snöfallet. Jag hade förberett mig på ordentlig vintercykling, men efter en promenad runt kvarteret (på vägbanan, annat gick inte) fick det bli T-bana.

Så här såg gång/cykelvägen ut på Lingvägen, en av de största genomfarterna för gång och cykel i Gubbängen/Tallkrogen. Uppskattningsvis är snövallen cirka 50 cm hög.

lingvagen_500

Visst, jag kunde kört i vägbanan, men där gick ju redan föräldrar med barnvagnar och andra gångtrafikanter.

Nåväl, det har blivit bättre, men oj, vilken tid det tagit. På väg till jobbet i tisdags snöade det igen och här har jag klippt ihop en liten film om hur väl det var plogat.

På väg hem var det dock bättre. Några undantag: längs Nynäsvägen hade man plogat upp all snö från vägbanan upp på cykelbanorna (har vi hört det förut?).
nynasvagen_500

Sedan är det ju nästan komiskt att åka in på Lingvägen från andra hållet. Cykelbanan ligger till vänster om skylten med påbjuden cykelbana.
lingvagen_ost_vast_500

Så för att sammanfatta den senaste månadens plogningsstatus i min lilla hörna av söderort: Det har varit en riktigt usel start, där varken fotgängare eller cyklister kunnat ta sig fram. Jag har svurit högt när jag försökt forcera mig genom snövallar, decimeterhög nysnö med hal is under eller knagglig återfryst issörja. Men det går sakta framåt. Jag har varit riktigt besviken, men numera hinner de åtminstone ploga på dagen, så det är farbart tills man ska hem. Det är solklart att fotgängare och cyklister inte har samma prioritet som bilisterna, trots alla snygga ord om cykelfrämjande åtgärder. Det känns unket och omodernt, men jag är ju obotlig optimist.

För att avsluta med något positivt: trots att min korta cykeltur stundtals känts mer som en expedition en jobbpendling och att kollegorna fäller kommentarer som ”man ska inte cykla på vintern fattaruväl” så tar de resorna från tre till fem minuter längre än vanligt. Överkomligt.