Road Rage foto: bikesandwich/Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

Slate har publicerat en intressant artikel om varför så många bilister tycks hata cyklister. Jim Saksa tar där upp att trots att antalet olyckor minskar samtidigt som antalet cyklister ökar, så drar många bilister ändå slutsatsen att alla cyklister är dödsföraktande fartdårar som inte respekterar några trafikregler alls:

Faktum är att i motsats till mig är de flesta cyklister artiga, laglydiga och ofarliga medborgare som gärna samsas i trafiken.

Varför är det så? Jo, menar Saksa, det beror på en effekt som kallas affect heuristic:

…vilket är ett finare sätt att säga att folk drar slutsatser utifrån sina känslor istället för utifrån logik (…) När vi blandar in våra känslor, väljer vi förutfattade slutsatser istället för att anstränga oss för att hitta rätt svar.

När det gäller cyklister räcker det med att en pajas på två hjul nästan kör ihjäl sig mot din bil för att du rasande ska dra slutsatsen att cyklister är idioter. Och den slutsatsen kommer bli svår att förändra, alldeles oavsett fakta, statistik eller argument.

Han fortsätter:

Om du kör bil i stan har du med all sannolikhet någon gång nästan skrämts ihjäl av någon galen cyklist som kör tvärs över gatan som Frogger på en fixie. En sådan känslomässigt laddad händelse fastnar mycket lättare i vårt minne än mer vardagliga händelser, som till exempel en cyklist som fridfullt cyklar bredvid din bil.

Saksa skriver att det negativa dominerar, en dålig händelse uppfattas starkare än bra händelser. Det leder till att man överskattar både antalet och hur allvarliga skrämmande händelser är.

Han säger:

Dessutom är cykelpendling, och nu pratar jag inte om den tillfälliga söndagscyklisten, ett okänt koncept för många bilförare, något som gör att de blir extra känsliga för skillnader som de tycker sig uppfatta mellan dem och cyklisterna.

Men i det här fallet gäller det bara åt ena hållet. Även om de flesta amerikaner inte cyklar, så är det mindre risk att cyklister är fördomsfulla mot bilister, eftersom de flesta cyklister också kör bil.

Det betyder att varje gång en cyklist gör något dumt i trafiken så förstärker affect heristic-effekten de fördomar om cyklister som bilisten redan har. Men det gäller inte åt andra hållet. Uppfattningen att cyklister är oförutsägbara trafikgalningar som kör farligt minskar inte av att se aldrig så många snälla och laglydiga cyklister. Allt som talar emot den förutfattade meningen bortser man ifrån.

Saksa menar att det går att bryta fördomarna. När bilisterna väl blir medvetna om dem går det att se förbi dem.

Jag drar slutsatsen att det gör det ännu viktigare att skriva om cykling och skapa motbilder. Och att det vore en bra idé att, liksom Guardian journalisten Tom Richards skriver, kräva att bilförare tar cykellektioner för att få ta körkort.