Varför är det en dålig idé att ta bort cykelpassagerna?

Varför är det en dålig idé att ta bort cykelpassagerna?

Vi skrev ju i förra inlägget om att Transportstyrelsen nu föreslår regeringen att helt ta bort "cykelpassager" som begrepp i trafiken. Vi tycker alltså att det är en dålig idé. Eller, det är en bra idé, fast dålig. Rörigt? Vi tar det från början:

Som det ser ut just nu är trafikreglerna kring korsningar mellan vanlig väg och cykelväg en ren regelröra - vi kallade det i ett tidigare inlägg för "spagettikod". Skälet är att reglerna utformades för motortrafik, inte cykeltrafik. Effekterna är att cyklister kommer "från ingenstans" som ett undantag och resultatet kan ses i vårt genom vår tioåriga historia mest lästa inlägg, "Den ultimata guiden till vem som har väjningsplikt".

Därför är det en bra idé att rensa ut bland alla specialregler som gäller när cykelväg möter vanlig väg.

Men.

Reglerna kring det som i vanliga trafiken kallas "korsningar", men som i cykeltrafiken blir specialregler, har redan ändrats flera gånger de senaste tio åren.

Första gången var 2014. Det var då "cykelpassagen" infördes. Det man gjorde var att man döpte om alla "cykelöverfarter" till det nya "cykelpassage". Och införde en ny "cykelöverfart", en hastighetssäkrad och reglerad korsning, där korsande trafik, biltrafiken lite förenklat, hade väjningsplikt mot cyklisterna. "Cykelpassagerna" var då "allt annat" där cykelväg korsade vanlig väg.

Det som hände var i princip att med några få undantag (till exempel Östersund) blev alla de här korsningarna lite sämre, eftersom kommunerna visade sig vara oerhört ointresserade av att bygga några, betydligt dyrare, cykelöverfarter. Man lät helt enkelt allt bara vara som det alltid varit. I Stockholmsregionen är de så sällsynta att vi inte såg våra första förrän förra året.

Nästa steg kom fyra år senare, 2018, när man införde kravet att "cykelpassager" måste vara utmärkta med vägmarkering. Vilket raskt nedgraderade förmodligen tusentals, om inte tiotusentals, cykelpassager till "utfarter" - där till exempel bilparkering inte längre var förbjuden. Att måla alla dessa "passager" skulle bli dyrt, något också Transportstyrelsen uppfattat i sitt svar till oss:

Svar: Om nu väghållarna vill att dagens omärkta cykelpassager ska gälla även efter 2018-10-15 så har de mycket att måla.

Och det gjorde de alltså inte. Man lät helt enkelt allt bara vara som det alltid varit. Igen.

Nu till Transportstyrelsens aktuella förslag: att helt slopa "cykelpassager". Rent konkret innebär det att kvar bara finns en korsningsform: cykelöverfarten. Den andra typen, "utfart", är inte en korsning överhuvudtaget, det är bara en cykelbana som tar slut (och sedan börjar om på andra sidan vägen).

Om vi då tittar på vad som skett vid de tidigare regeländringarna, så ligger det alltså i farans riktning att kommunerna inte kommer göra någonting. Man kommer helt enkelt låta det vara som det alltid varit. Det betyder få, eller inga, cykelöverfarter.

Eftersom det går och eftersom det är billigare.

Just det här regelverket har alltså ändrats två gånger tidigare. Man kan fråga sig varför Transportstyrelsen tror att om man gör samma sak en tredje gång som kommer resultatet bli ett annat.

Thoughts and prayers som någon sa.

En gissning är att de faktiskt inte tror det och att det i sig inte är något egentligt problem:

(...) en del cykelpassager kan komma att tas bort. Men cyklister kan korsa en gata, utan att en cykelpassage finns.

Det vill säga, det går ju rent tekniskt att köra över en vanlig väg på tvärsen även utan vägmarkering. Därmed nöjer sig Transportstyrelsen.

Ett helt annat sätt vore att göra som vi föreslog för ett par år sedan:

Sluta behandla cyklar som ett undantag i trafiken. Låt cykelvägar omfattas av samma trafiklagar som andra vägar.

Då blir en korsning, en korsning, reglerna blir samma för alla: samma högerregel, samma väjningsplikter. Tydligt. Det skulle sätta ett helt annat tryck på både stat och kommun. Vilket väl också är skälet till att det inte kommer ske. Lättare då att bara fortsätta göra vad man alltid gjort, och sedan klia sig i huvudet över varför cyklingen minskar.

"Cykelpassage" i Nederländerna