På temat från helgens post: Det här är det nyframtagna området "Mälaräng" på gränsen mellan Stockholm och Huddinge. Här ligger just nu en enorm trafikplats från 60-talet, men det ska nu dras in i 2020-talet och bli fint bostadsområde med parker och träd och allt sånt.

Området idag

I den här moderna visionen, tänk dig att du är trafikant som är på väg från Segeltorp upp till Bredängs Centrum. Om du kommer med bil så kör du då så här (orange snyggt handritat streck):

Men tänk om du av någon anledning kommer på cykel. Hur kör du då? Jo, så här:

Och det är dessutom höjdskillnader som inte syns på karta.

Känner ni framtiden?

Det är Stadsbyggnadskontoret och Exploateringskontoret som tagit fram det här och den där gröna krumeluren sätter, tycker vi, lite fokus på hur det saknas styrmedel när det ska till och prioriteras. För hade det funnits, hade den där snurrlösningen aldrig lämnat skisstadiet. För det är inte kärnkirurgi att göra raka vägar. Vi vet det när vi bygger för bil, för vi kör ju alla bil. Det ska såklart vara rakt! Men precis som när Trafikverket bygger, så känns det inte lika mycket i kroppen när cykelvägen ska dras. När senaste gången man cyklade var tidigt 80-tal så är det inte direkt "top-of-mind"-erfarenhet. Kan ju bli dyrt. Kostar en del. Kräver lite. Kan göra att någon måste ge avkall på något. Bättre att låta dem köra runt.  

Läs också: Krister Isaksson/Bicyling.se "Cykeltrafiken måste väck - för biltrafikens skull" (27/11 2017)

Här är alla handlingar från kommunen.