En bilist kör ner en vägstolpe som hamnar på gatan. Polisen och räddningstjänsten lägger den…. på cykelbanan. Ingen bryr sig om att ta bort den eller märka upp den så att den syns i mörker (läs mer hos Cykelpendla Hässelby).

Och igår på Riddarholmen i centrala Stockholm:

vajer

Om någon hade kört på stolpen, eller fällts av de uppspända vajrarna och hamnat på sjukhus, så hade det registrerats som ”singelolycka”. Ungefär det som Vi Bilägare och tidningen Ny Teknik använder som avstamp för att dra slutsatsen att cyklister kör som tokar och det är därför cyklister är med om olyckor.

Två saker som inte har något med varandra att göra överhuvudtaget skedde nämligen i år: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap släppte en undersökning och Södermalmspolisen gjorde en poliskontroll på Götgatsbackens gågatsdel. Undersökningen visade att det sker fler cykelolyckor än man tidigare trott och att de flesta är singelolyckor. Poliskontrollen visade att det finns cyklister som cyklar fort på en gågata i Stockholm. I övrigt har de inget med varandra att göra annat än att bägge handlar om cyklister. Men det räckte för den TT-skribent som stod för originaltexten, som publicerades i massor av tidningar

Om några cyklister kör för fort på en gågata i Stockholm, så måste alla cykelolyckor vara cyklisternas eget fel. Duh. 

Jan Schyllander, som är utredaren bakom rapporten, menar att höga farter och kraftiga inbromsningar är en vanlig orsak till cykelolyckor.

Det är klart att det kan bli en del kraftiga inbromsningar när det spänns vajrar över cykelbanan. Eller för all del läggs vägstolpar där. Utredningen kommer bland annat fram till att underhållet av cykelinfrastrukturen måste förbättras, men i Ny Teknikartikeln framstår det som att utredaren Jan Schyllanders enda lösning är hårdare hastighetsregler för cyklister:

Dagens regelverk kring cyklisters fortkörning är i princip samma som för bilar. Det kan behöva ses över, enligt honom.

– Det är väl frågan om inte det behöver skärpas, säger han.

Eller hur.

När man framför ett fordon i undermålig infrastruktur så måste man hålla nere hastigheterna och ha goda säkerhetsmarginaler, det är glasklart. Men hur cyklar man med tillräckliga säkerhetsmarginaler i en miljö där det plötsligt kan dyka upp en uppspänd vajer? Vi har skrivit spaltmeter här på bloggen om hur underhållet av cykelvägarna behandlas som någon form av bonus och hur utformningen bidrar till en extremt oförlåtande miljö. Där cyklister skadas eftersom minsta misstag straffas hårt.

Som jag sa till SvD i somras, det krävs mycket av cyklisterna. När det gäller cykelvägar talas det aldrig om ”Dödens väg”.

Och nu börjar det bli mörkt ute. Se upp för hinderbana.