I serien ”Det glamorösa bloggandet” hittar jag i något så spännande som Trafikkontorets senaste sammanträdesprotokoll det här:

Screen-Shot-06-03-15-at-01.37-PM

Yes, en massa cykelmiljardenpengar ska läggas på att bygga om vägar. Jag tänkte här fokusera på en: Stallgatan, som beskrivs målande vackert som:

” en hårdtrafikerad enkelriktad genomfartsled för motorfordonstrafiken, men även en viktig del av cykelpendlingsnätet.”

8 miljoner kronor ska läggas på att bygga om den. Det behövs kan jag säga. Stallgatan är en fullständigt värdelös tarm till väg, där man som cyklist först nästan leds in i mötande trafik framför Grand Hotel, eftersom svängen upp på Stallgatan är så… frikostig. Därefter rätt in i parkerade bilar.

Så är ser vägen ut:

Det här är alltså en väg många cyklister undviker – istället kör vi över korsningen mot Kungsträdgården och tar Arsenalsgatan – den som är cykelbana i ena riktningen och delad gång- och cykelbana i andra riktningen. Och som har osynliga vägmarkeringar (läs mer: Stockholm har dålig koll på sina skyltar).

Så. Det vore ju ett lyft att kunna köra Stallgatan istället. På köpet skulle man slippa köra slalom runt mötande trafik:

Tanken är att man ska ta ett körfält på Stallgatan och göra om det till cykelfält. Det är ju finemangtoppen såklart. Men, och det finns ju alltid ett men. Det spelar ingen roll.

Man kan göra Stallgatan till en exklusiv blomsterplanterad och stjärnbeströdd autostrada för cyklister hur mycket man vill, det hjälper inte så länge man dumpas ut i en av Stockholms sämsta cykelbanor. Det här härket:

Låt mig berätta varför det är så uselt i några lättläsa punkter:

  • Det är i princip osynligt. Tanken är alltså att man ska cykla ytterst, men markeringarna är så diskreta att de inte syns. Istället cyklar folk såklart på den stora rymliga ytan där fotgängarna ska gå. Vilket leder till konflikter.
  • Alla stolpar är placerade tätt, tätt mot kanten. Det är helt enkelt direkt farligt att cykla där.
  • Det är vansinnigt smalt. Hela vägen.
  • Dessutom används den ofta för tillfälliga skyltar när det ska vägarbetas i området. De placeras då mitt i cykelbanan.
  • Vid rödljuset leds man som cyklist ner i en smal grop som på vintern är fylld med snö och is, på våren fylld med smältvatten, på sommaren fylld med regn och på hösten fylld med lera. Syftet är att man ska hamna så att man stannar för rött. Men eftersom cykelbanan är osynlig, rampen ner så smal och folk redan valt att köra på den stora ytan på rätt sida om alla livsfarliga stolpar, så fortsätter de rakt fram. Det är gubevars märkt som gångbana, det vill säga cykling förbjuden, men det missar alla.
  • Vilket leder till att man hamnar i konflikt med fotgängarna på kajen liksom de cyklister som skyndar sig för att hinna över på grönt från Raul Wallenbergstorg (från vänster i bilden nedan).

Ner-i-vattnetFörbjudet att cykla till höger om stolpen. Ner i pölen istället.

När nu Stallgatan blir en stor fin cykelbana istället för ”hårt trafikerad enkelriktad genomfartsled”, så riskerar alltså trafiken på den här sträckan att öka. Det vill säga, fler cyklister där folk flanerar längs kajen och tittar på alla fina båtar – för att inte tala om att åtminstone tre rederier hämtar upp passagerare här – turister såväl som pendlare som ska till Nacka och Söderort. Fler cyklister som köra på fel sida om rödljuset. Det kommer alltså bli fler konflikter, både mellan fotgängare och cyklister och mellan cyklister och cyklister.

2015-03-09-08.44.01 Inte ovanlig syn just här. Och ja, det är en cykelbana precis där.

Eller, att få väljer att använda den nya fina cykelbanan eftersom den bara är 250 meter lång och därefter innebär slalom mellan fotgängare.

Poängen är alltså att det inte alltid är så lätt. Det räcker inte att mecka om en liten bit, man måste fixa hela sträckan. Och i just det här fallet tror jag faktiskt att en förbättring kommer leda till försämring. Eller slöseri av åtta miljoner kronor.

Läs hela Trafiknämndens protokoll här.

EDIT: Södermalmsnytt skriver om Nybroviken: ”Skräcksvängen har slagit till igen”.