De har byggt om längs ”Arenaleden”, alltså pendlingsstråket på Götgatan. Nej, vi pratar inte om den fantastiska södra delen, utan den betydligt sämre norra. Den vid Medborgarplatsen. Och med ombyggnaden kom nya trafikljusintervaller. Och jag fastnar precis hela tiden.

(Maximera videon om det är otydligt. Men varning, den är lika kul att kolla på som på torkande färg.)

Jag hinner inte ens fram mellan de två tätt placerade trafikljusen innan det blir rött igen. Varenda dag. Och vi blir alltid en rejäl klunga, även så här på vintern. Det känns jättekort. Men så kan det ju vara med grönt ljus. Jag blev tvungen att klocka in den. Hur långa är intervallerna?

Kort grönt.

Tio sekunder. Så lång tid får man som cyklist grönt när man kommer norrifrån på ”Arenaleden” – det huvudsakliga pendlingsstråket i nord-sydlig riktning till söderort. Rött är det istället… en och en halv minut. Eller hela nittio sekunder.

pendlingsstr--k

Alltså, grönt tio sekunder, rött nittio.

Här kan det vara värt att citera ur Stockholms cykelplan – och vad den säger om pendlingsstråk. Som den här vägen alltså är.

screen-shot-12-05-16-at-08-47-pm

Det finns en hel del åtgärder som kan genomföras i korsningar för att framkomligheten på cykelvägnätet ska förbättras. Åtgärderna avser bl.a. trafiksignaler som ger cykel högre prioritet (…)

Principerna för prioritering vid trafiksignaler ska spegla Framkomlighetsstrategins mål om att prioritera de transportslag som är kapacitetsstarka, det vill säga kollektivtrafik, gång och cykel.

Felinställd?

Jag tänkte att det här bara var felinställd – det handlar ju alltså inte om en liten byväg, utan om cyklisternas motsvarighet till Söderleden. Så jag ställde frågan till kommunen. Och fick svaret:

Tack för din synpunkt.

Den gröna vågen för cyklister söderut börjar efter Folkungagatan. I korsningen Götgatan/Folkungatan är det många trafikströmmar och bussarna har prioritet. Därför blir det en längre väntetid här innan det flyter på söderut.

Det är alltså för att bussarna ska komma fram. Och det ska man ju respektera. Stockholm har prioriterat bussar och kollektivtrafik, därefter cyklar när det gäller fordonstrafiken och då får man vara beredd på att vänta.

Men.

När man kommer från andra hållet på samma väg – alltså söderifrån – ser grönt/rött-perioden annorlunda ut. Rejält annorlunda ut. Där är det plötsligt grönt i en halv minut, rött i en minut. Här flyter trafiken på utan problem. Det känns plötsligt helt normalt.

Frågan är varför. Det går inga bussar här. Bara cyklar… och bilar. Däremot korsar den här filen precis lika mycket busstrafiken (ni ser korsande busstrafik i videon nedan). Så rimligtvis hade man även här haft tio sekunder grönt, nittio rött om det var bussarna som skulle få prio.

Jag frågar alltså kommunen igen – varför bara tio sekunder från ena hållet och trettio från andra, i samma korsning? Idag fick vi svar. Och nu är det inte längre bussprioritet som är skälet.

screen-shot-12-05-16-at-08-33-pm

Norrut kommer cyklisterna mer utspritt än söderut och då behöver de ha längre tid på sig för att hinna igenom korsningen.
Söderut samlas alla cyklister upp vid signalen och bedömningen är att alla cyklister hinner igenom på betydligt kortare tid. De andra strömmarna bedöms behöva mer tid och då har vi gjort den här avvägningen.

Cyklister som kör norrut behöver alltså längre tid på sig. Eftersom de inte samlas ihop i klump, eftersom de får längre grönt. De behöver alltså längre grönt för att de inte har fått längre rött och blivit ihopklumpade.

Cyklister som kör söderut däremot behöver inte längre grönt än tio sekunder. Eftersom de har så otroligt mycket längre rött och därmed klumpas ihop och passerar effektivare.

Är ni med?

Här kan ju jag tycka att om det alltså är ett problem att cyklister kör ”utspritt”, och att det går att lösa genom att ge dem kortare grönt, så hade lösningen varit att ge dem kortare grönt i bägge riktningar. Då hade ju alla hunnit igenom ”på betydligt kortare tid”. Det känns som att det egentligen inte är här skon klämmer.

Nu kan jag vara trött cynisk cyklist. Och snälla rätta mig om jag har fel, och jag vill gärna ha fel, men enda skillnaden som jag kan se är att i ena riktningen kommer det bara cyklister. I den andra kommer det bilister också.

De ”andra strömmarna” som bedöms behöva mer tid är biltrafiken. Och då får det räcka med tio sekunder (var en och halfte minut) för pendlingscyklister. Åtminstone om de inte cyklar med bilarna.

Prioritering som sagt.

Läs också:

Vi måste sluta prata om säkerhet (del 1)

Vi måste börja prata om framkomlighet (del 2)