Vi har skrivit flera gånger här om övergångsställen och hur till exempel NTF målar upp dem och Zebralagen som på något sätt ansvariga för att olyckor sker mellan fotgängare och fordon. Vi minns tex NTFs Åke Qvarnström som kommenterade en olycka där en 17-årig tjej blev påkörd med:

– Skulden till det är zebralagen som kom 1998. Nu har gående fått för sig att de inte har några skyldigheter. Ett annat fenomen som påverkar är luvjackor och hörlurar som blivit vanligare. Även mobiltelefonerna gör att fotgängarna inte fokuserar på bilisterna.

När jag ibland brukar lyfta att vi ska stanna för fotgängare vid övergångställen så får jag regelbundet höra två argument. Det ena är att fotgängarna ”bara kliver rätt ut”. Som om de ska be om ursäkt först. Jag som kör både bil och cykel tillhör inte dem som tycker övergångsställen är så speciellt komplicerade. Det kommer ett övergångsställe. Man saktar in och kolla om det kommer någon. Gör det det stannar man. Då kan fotgängare ”kliva rätt ut” utan problem.

Visst, det är lite knepigt när fotgängare promenerar längs vägen för att plötsligt vika av 90 grader rätt ut på övergångsstället. Men det blir ju inte lättare när man behandlar övergångsställen som om de inte existerade om det inte är någon fotgängare där.

Om man istället tänker på övergångsställen som en plats där fotgängare har sin huvudled, så klarar man av vilket övergångsställe som helst – även om det råkar ligga på en plats där det överhuvudtaget inte går att se när fotgängarna kommer. Precis som i vilka skymda trafikkorsningar som helst.

Det andra argumentet jag brukar höra är att det är annorlunda när man cyklar. När man cyklar är man nämligen mycket smalare än en bil och behöver därför inte stanna. Man får helt enkelt plats mellan fotgängarna utan att någon behöver stanna.

Och visst. Om en fotgängare är på väg ut på ett övergångsställe och man kommer på andra sidan vägen på hoj så är det ofta rätt okomplicerat att passera samtidigt som fotgängaren tar sitt första steg ut på de vita linjerna.

Men, kolla på de här två situationerna. De är filmade när jag cyklade hem igår.

Titta på kvinnan i roströd jacka och ryggsäck. Hon får nästan putta sig fram på grund av cyklist som försöker köra slalom mellan. Kvinnan efter i grön rock och vitt hår, hon ber i princip om ursäkt för att hon är där. ”Jag vill bara komma över”, samtidigt som cyklisten i reflexväst puttar sig genom.

Titta sedan på cyklisten som i hög fart kör slalom genom övergångsstället på Götgatan så att kvinnan på väg över mitt på gatan får stanna och flytta på sig. Titta på cyklisten på vit cykel som tvingas hoppa av för att inte köra in i fotgängaren med två blomsterkvastar.

Fundera på hur det känns att gå där, när det viner cyklister omkring en.

De fick alla (nästan) plats. Men hur tryggt känns det att gå över när det kommer fordon som bara ”utnyttjar att de är smala” och tränger sig mellan?

Som fotgängare ska man kunna gå ut på ett övergångsställe och gå i sin egen rimliga takt över, utan att känna att det kommer fordon i hög fart swischande runt en. De ska kännas säkert och tryggt att gå där även med sina barn i släptåg. Och man ska fan inte behöva vänta på att en massa fordon ska passera, eller be om ursäkt för att man går där.

Här är en video till, lite längre den här gången:

Bara för att det går att komma emellan, bara för att det går att få plats, så betyder det inte att man ska ta sig den platsen. Låt fotgängarna passera. Respektera övergångsställena.

Och trevlig helg!