Obama är i stan! Och hej, blixtsnabba avspärrningar som dyker upp lite random. Och kom ihåg då att bilister måste få ordentliga reflexskärmar och gärna skyltar med text som berättar att de ska köra någon annanstans. Utan reflexer, hur skulle det se ut? Bilarna kan ju få plåtskador.

Skönt då att man slipper allt sånt när man ska spärra cykelfält. För cyklister riskerar ju inga plåtskador och de är ju som brevduvor, de hittar alltid en väg.

cyklister

Så här såg det ut på Strömbron i morse. Cykelfält och bilfält var delvis avspärrat. En betongvinkel gick tvärs över cykelfältet en bit in i vägbanan och när man sedan passerat så var både cykelfält och bilfält fritt igen.

Bilisterna hade tydliga reflexskärmar och körde i sakta mak runt utan att behöva fundera särskilt mycket. Cyklisterna fick ingen omledning alls. En rimlig tanke hade varit att cyklarna, som de fordon vi alla är överens om att de är, skulle ledas in i bilfältet och köra runt betongvinkeln den vägen. Bland de övriga fordonen. Men bilisternas reflexskärmar hindrade effektivt det. Istället lirkade sig alla cyklister förbi suggorna in på trottoaren bland fotgängarna och sedan ner för trottarkanten och fortsatte i cykelfältet.

Jag fattar att det gått fort med planeringen inför Obamas besök. Jag fattar att det kan bli kaos och att det gäller att ha tålamod.

Men när det går fort ser man också hur ryggradsinställningen ser ut och det är rätt intressant: Cyklister behöver ingen omledning, de sköter sig själva. Det är viktigt att bilisterna, oavsett om de bara rullar fram i 15 km/h, alltid vet var de ska ta vägen och var det finns risk för plåtskador. Cyklisterna riskerar inga skador av plötsliga hinder. Och cyklisterna kan alltid gå. Så ser ryggradskunskapen ut när det ska spärras av.

Ibland är vi fordon (rödljus!) och ska minsann bete oss som det. Ibland är vi fotgängare (när det ska vägarbetas, spärras av, eller bara behövs en busshållplats) och ska typ hitta vägen själva.

Cyklister – de flexibla trafikanterna.