Recension: Snöröjning i innerstan del 1

Nu när vintern i princip börjar lugna ner sig lite och skifta över i vår, tänkte jag kolla tillbaks lite på snöröjningen i innerstan. Det har väl varit sådär.

Det har blivit bättre än förr om åren. Jag har två huvudsakliga vägar in till Slussen: antingen via Götgatan eller Stadsgården. Götgatan har ”äkta” cykelbana stora delar av vägen och där har det varit välplogat nästan hela vintern.  Cykelfälten på Götgatan ligger stora delar i mitten av körbanan och de har i princip varit rena hela vintern.

Men det känns som om kommunens entreprenörer saknar erfarenhet av att ploga för cyklister. Eller att kommunens planering haltar. Eller en bägge och. Oftast är cykelbanorna varit välplogade större sträckan, men sen avslutas de med en snövall då plogbilen helt sonika lyft plogen och kört igenom vallen som bildats. Eller använder någon slumpmässigt vald plats mitt i cykelbanan som snöupplag. Som här på Götgatan:

 

Eller som här, en snöhög som fortfarande fanns kvar förra veckan, vid Hotel Malmen. Det är ungefär en månad mellan de här bilderna:

För en cyklist är det livsfarligt eftersom vi tvingas att rätt plötsligt svänga ut bland bilar som kommer i högre hastighet bakifrån. Så rådet till vintercyklister har varit att se upp för in- och utfarterna på cykelbanorna. Och var beredd på att det på den mest välplogade av cykelbanor kan dyka upp plötsligt hinder.

Ett annat problem har varit synkandet mellan plogningen av de olika fälten. Inte sällan plogas cykelbanan en gång och sedan plogas vägen efteråt, eller flera gånger, vilket leder till att cykelbanor och fält stängs igen. Så här kan det se ut:

  Eller som här på Stadsgårdsleden, där cykelfältet säkert var jättebra plogat, men där bilvägsplogningen plogat igen det igen:

Det den ena handen gör, förstör den andra sen. Jag tänkte återkomma till just Stadsgårdsleden i nästa inlägg.