Vintern äter mina skor - och det är etter värre när det aldrig riktigt blir någon vinter utan som bäst är självhäftande regn - snöblandat alltså. Limmade fogar släpper, saltet går hårt åt syntetmaterial och känslan när man cyklat i regnet med regnbyxor och regnjacka, bara för att sätta ner foten i en vattenpöl vid första rödljuset och känna iskallt vintervatten sugas upp i sockan är ingen humörhöjare direkt.

Senaste åren har jag bytt vinterskor varannan säsong ungefär och på vår och höst funderat på om jag ska cykla i gummistövlar. Men jag tänkte att det måste finnas alternativ. Plats på scen för svenska försvarets M90-kängor. Tillverkade i Finland av läder och med gummisula. Jag köpte mina hösten 2018 och har nu cyklat med dem sedan dess.

Jag är grymt nöjd.

Så här ser ett par som använts i ett år och ett halvt år ut.

Jag köpte sommarmodellen utan stålhätta. Det finns en vinter version, som är lite grövre och har foder, men jag hade hört att sommarkängan räckte. Och jag tänkte att det kunde vara bra att ha en sko som funkar också på vår och höst.

Det visade sig funka bra för mig. M90-kängan är rätt "bullig" fram för att ge plats åt varma vintersockor. Så på hösten använder jag vanliga strumpor, på vintern kompletterar jag med en tjockare vintersocka. Hittills har jag utan problem cyklat min halvtimmespendling i minus femton grader med varma fötter.

Varmt och skönt med socka, svalt och bekvämt utan socka.

En av de största fördelarna är att skorna har en plös limmad mot sidorna. Det gör att den blir tät mot foten - att skon blir vattensäker nästan hela vägen upp på skaftet.

Plösen sitter fast mot snörningen, skaftet är alltså tätt hela vägen upp.

I praktiken fungerar skon därför som en stövel, man kan kliva ner i rejält djupa pölar utan att få in vatten.

Nackdelen mot stövlar är väl kanske att man oftast har byxbenen utanför kängor, men instoppade i stövlar. Det går dock att stoppa in byxorna i skaften även med kängan så man slipper blöta byxor, med risk för att man ser ut som ett skinhead från 80-talet. Ett par klarröda sockor nedvikta över skaftet löste det imageproblemet. Instoppade på vintern slipper man också kall luft upp för benen. Men det är såklart inga stövlar, läder är tätt, men jag gissar att går man en längre tid i vatten så kommer vatten komma in. För regelbunden cykelpendling räcker skyddet dock mer än väl, även i rejält regn.

Skorna är av läder med limmad sula. Skillnaden mot mina tidigare vinterkängor är att det är betydligt färre skarvar och sömmar. Själva skon är sydd, inte limmad eller svetsad. Men läder kräver skötsel, och jag brukar skoputsa dem någon gång i månaden och samtidigt ta på skofett. När det var mycket salt förra året så brukade jag skölja av dem. Men inte så mycket mer.

Mina är alltså nu lite mer än ett och ett halvt år gamla, och har varit med två hela säsonger. Skicket är fortfarande gott, lite repor och hack bara.

Googlar man på kängorna så ser man att vissa äldre partier hade dålig gummiblandning i sulan, vilket gjorde att den pulvriserades efter ett par år. Jag har dock inte sett tecken på sånt.

Mina exemplar var oanvända direkt från fabrik. Försvaret hade utrangerat dem för att det var bubbelbildning i sulorna, men det är inget jag märkt av, annat än att man ser några milimeterstora mikrohål här och var i sulans yta.

Priset för sommarkängorna utan stålhätta är 879 SEK från finska Varusteleka eller 1499 SEK från svenska Röda Stjärnan. Väl värda pengarna, särskilt om man jämför med motsvarande "civila" kängor.