2012 kom boken ”Trafikslag på undantag” (köp hos Adlibris, Bokus eller låna på biblioteket), en doktorsavhandling av dåvarande KTH-doktoranden Martin Emanuel om cykeltrafiken i Stockholm 1930-1980. Nu skriver han på nytt material om cyklism efter 1980.
De senaste 30 åren är förstås högintressanta eftersom de färgat hur vår cykelmiljö ser ut idag. Emanuel nämner i sin 5-sidiga slutreflektion (PDF) saker som 1980-talets ökade privatbilism, 1990-talets nyväckta cykelintresse och Dennispaket, samt 2000-talets trängselavgifter och Cykelplan.
Han nämner också frågeställningarna som även vi på bloggen ofta reflekterar över:
Men det finns också begränsningar och tvetydigheter i dagens cykelplanering: Vem cykelplaneras det för? Kan man planera fram fler cyklister? Vilken position har cykelplaneringen i mer övergripande stadsbyggnadsvisioner? I vilken mån begränsar det förflutnas prioriteringar alltjämt cyklismens möjligheter? Det har jag behandlat i avhandlingen och annorstädes; här har jag istället valt att ganska rättframt och utan alltför många invändningar redogöra för cykelplaneringens (som sagt, med fokus på cykelbanor) fluktuationer under tre decennier.
Jag hoppas att Martin Emanuel får arbetsro så att vi snart kan läsa hans nya bok!
