Så här skriver Transportstyrelsen om Nollvisionen:

Riksdagen fattade 1997 beslut om nollvisionen, det vill säga visionen om ett framtida vägtransportsystem som inte hotar människors liv och hälsa. Beslutet har inneburit en radikal förändring av synsätt, ansvar och säkerhetsfilosofi. Nollvisionen sätter personskadorna i fokus men accepterar att olyckor sker.

Nollvisionen är viktig att känna till eftersom den visat sig vara en effektiv metod att minska antalet döda och svårt skadade i trafiken. Men den är också extra viktig att känna till för cyklister, eftersom den används som ett argument mot cyklisters framkomlighet. Vilket riskerar få folk att i mindre grad välja cykling framför till exempel bilkörande.

nollvisionen_toppbild_550x200

Projektet med Nollvisionen föddes 1995 på trafiksäkerhetskonferensen Tylösandsseminariet. Upphovsperson var Claes Tingvall som ska ha sagt att ”Vi kan inte acceptera att någon enda dör i trafiken”:

Claes Tingvall svarade att gensvaret till en början var ganska negativt:

– På första raden i Tylösand satt Vägverkets direktörer. Tanken på Nollvisionen gick på tvärs med den tidens sätt att uttrycka sig. Inget fick sticka ut. Men för mig var det viktigt att göra den markeringen. Jag var tvungen att tala om det som jag tror på, trots att jag visste att mitt jobb var i fara.

”Ingen ska behöva dö”

Målsättningen med Nollvisionen är oerhört enkel: Ingen ska behöva dö i trafiken.

Och konceptet har visat sig så framgångsrikt att det spridit sig världen över.

Nollvisionen utgår från att människor inte är ofelbara. Vi gör misstag. Från Trafikverkets sida om Nollvisionen:

”allt ska göras för att förhindra att människor dödas eller skadas allvarligt. Samtidigt som åtgärder ska vidtas för att förhindra olyckor, måste vägtransportsystemet utformas med hänsyn till insikten om att människor gör misstag och att trafikolyckor därför inte kan undvikas helt. Den perfekta människan finns inte.”

”Människor gör misstag”. ”Den perfekta människan finns inte”. Grundprincipen är enligt Vision Zero Initiative att:

Screen Shot 11-20-14 at 04.08 PM
Källa: Vision Zero Initiative

Det handlar alltså om att bygga ett vägsystem där det är svårt för människor att begå misstag som leder till död eller allvarlig skada.

Det här är viktigt för cyklister. Varför?

Därför att cyklisters vardag i praktiken inte omfattas av Nollvisionen.

Tillämpa principen på trafikomläggningen vid Slussen: In every situation a person might fail, the road system should not:

Donken och Slussen2

Det var alltså här cyklisterna efter en nerförsbacke möttes av en liten brandgul affisch som upplyste dem om att de med någon meter på sig skulle svänga tvärt vänster ut i den tungt trafikerade vägbanan där hastigheten var satt till 50 km/h.

(Läs också: ”Känt hamburgerhak tackar cyklister och Stockholm försöker få dem ihjälkörda)

Eller på cykelfältet på Vasagatan:

Vasagatan

Där cyklisterna förväntas följa cykelfältet när det plötsligt byter plats i vägbanan – och där bilisterna förväntas förstå att de har väjningsplikt eftersom de utan att röra på ratten korsar en körfil.

(Läs mer: Sveriges farligaste cykelfält)

Eller staketet på Stadsgårdsleden:
Stadsg--rdsleden

som plötsligt helt blockerar ena körbanan.

Eller för all del den här stolpen, som får stå som representant för alla de bilder på stolpar vi publicerat genom åren:

2014-10-13-Kanalv--gen-Stolpe
Men den här stolpen försvann efter påtryckningar Är fortfarande kvar.

(Läs mer: Varför blir det alltid fel?)

Ni förstår säkert. Det finns hur många exempel som helst på cykelvägar som är byggda på ett sätt som är i direkt strid med Nollvisionen.

Vill man vara elak kan man säga att Stockholms cykelvägar byggs efter en anti-nollvisionsprincip: Det gäller att göra det lättare att begå misstag. Det krävs stor kompetens hos Stockholms cyklister.

(Läs också: SvD.se ”Det krävs mycket av cyklister”)

Cykelinfrastrukturen omfattas helt enkelt inte av Nollvisionen. Det är kanske inte så konstigt när man tittar på vilka som ligger bakom Tylösandskonferensen, platsen där Nollvisionen alltså föddes 1995:

Screen Shot 11-22-14 at 01.47 PM

Inte många cyklistrepresentanter med där. Desto fler motororganisationer.

Läser man Trafikverkets broschyr ”Säker trafik – Nollvisionen på väg” så är det enda som nämns om cykel, hjälmlagen från 2005.

Men det finns inget i Nollvisionen som utesluter att den ska gälla cykelvägarna också.

Screen Shot 11-23-14 at 09.19 PM
Tylösandsseminariet 2013

Fler skadar sig på cykel

2013 började man skriva om att fler cyklister skadas allvarligt i trafiken än man tidigare trott. Tre undersökningar, VTI:s, MSB:s och Trafikverkets, visar att skälen går att hitta i dåligt utformade och underhållna cykelvägar.

Och det är här det börjar bli riktigt intressant.

Nollvisionen sätter stort fokus på infrastrukturen: På säkra vägar utformade så att det är svårt att begå misstag och att när misstag ändå sker så ska det inte straffas med döden eller allvarliga personskador.

Sedan visionen infördes 1997 har man bland annat arbetat med att bygga om till 2+1 vägar, infört mötesseparering, vajerräcken, byggt om farliga korsningar till cirkulationsplatser och så vidare. Alla insatser för att göra det svårare som bilist att begå dödliga misstag i trafiken.

(Läs också:Trafikverket: Vi är inte emot att bygga cykelvägar)

Det är tack vare Nollvisionen som pengar läggs på ”Dödens vägar” och det här är något som är oerhört populärt bland motororganisationerna. Så här kan det till exempel se ut på Motormannen.se:

Screen Shot 11-20-14 at 04.10 PM

Screen Shot 11-20-14 at 04.12 PM

Screen Shot 11-20-14 at 04.12 PM 001

Men det kostar pengar. Otroligt mycket pengar.

SVT om Trafikverket
Vägbyggen för 522 miljarder. Källa SVT.se

Screen Shot 04-14-14 at 10.35 AM

Screen Shot 11-24-14 at 07.54 AM
GP.se

Screen Shot 11-20-14 at 04.21 PM
Källa:Motormännen

Men det är det såklart värt när det handlar om människoliv. Eller hur?

Grejen är att när man pratar om cykelvägar så hör sällan något om dödens vägar. Tvärtom.

Som när Erling Andersson, som är trafikpolischef i Skåne, pratar i radio:

Singelolyckor på cykel ökar.
– Det beror på att folk inte gör som de ska, säger trafikpolischefen i Skåne, Erling Andersson

Inte sällan utgår man från egna anekdoter. Som när Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström fick för sig att ta upp cykelolyckor under den slagkraftiga rubriken:

Screen Shot 11-23-14 at 07.51 PM

–Tyvärr är jag inte förvånad över den statistiken. Cyklister är ofta än fara för sig själva och inte minst för fotgängare. När jag till exempel vandrar på Drottninggatan i Gävle får jag ständigt se upp för cyklister som i hög fart åker slalom mellan fotgängarna. När jag kör bil kan när som helst en cyklist, i regel svartklädd och utan fungerande lysen i höstmörkret, svänga in framför bilen när jag minst anar det.

Eller som tidningen Motor, som drivs av branschorganisationen Motormännen som skriver:

Andelen cyklister som dödas eller skadas svårt är nu större än motsvarande andel som färdas i bil.
Ursäkta, men orsaken är att många cyklister kör som idioter!
Inte alla, men…
”Det finns en klick som bryter mot nästan alla trafikregler de kan bryta mot”

På samma sida faktiskt, som de också skriver:

"Sluta snåla"
”Sluta snåla”