Vi fortsätter från igår, vårt monumentala genomläsande av de nationella cykelbokslut som publicerats årligen sedan 2014.

Vi konstaterar att Nationella cykelrådet, som ligger bakom bokslutet, identifierat ett antal indikatorer för hur cyklingen utvecklas i Sverige, och också att de slår fast vikten av att mäta och mäta över tid, för att kunna följa upp och identifera trender.

Vi tittar nu på "Indikator 8" (Eller indikator fem i årets bokslut):

Det här borde vara förhållandevis enkelt att mäta - vilka kollektivtrafikbolag i Sverige tillåter överhuvudtaget att man tar med cykel? Hur många pakeringsplatser har Sveriges kommuner anlagt sedan förra året? Typ så.

Men nej. I den allra första undersökningen från 2014 konstateras att:

Någon undersökning om möjligheterna att ta med cykel i kollektivtrafiken har inte gjorts på senare år.

Därför genomfördes en undersökning 2014 "inom ramen för denna rapport". Vi läser det som att Nationella cykelrådet beställde en sådan undersökning. Bra, då driver de på att få fram bättre underlag.

Tyvärr redovisas inte resultatet annat än att:

"Undersökningen visar att på de flesta pendeltåg, regionaltåg, regionbussar och landsvägsbussar i Sverige är det möjligt att ta med cykel."

Vad innebär det? Vad är de flesta? Hur utvecklas det över tid?

Något slags faktaruta ur 2014 års rapport.

Vi hoppar fram till nästa tillgängliga rapport, den från 2016. Där konstateras:

"Intresset av att ta med cykel inom kollektivtrafiken ökar, vilket sannolikt kommer påverka framtida upphandlingar av nya bussar och tåg."

Vad betyder det? Hur mycket har intresset ökat? Enligt vem? Varför är det sannolikt att det kommer påverka framtida upphandlingar? (Se tex hur det gick i Stockholm med det).

I det första nationella cykelbokslutet skrev de ju att:

I bokslutet kan du, utifrån statistik och undersökningar, följa utvecklingen inom en rad områden kopplade till cykling. Om utvecklingen ska drivas mot ett önskat mål måste vägen stakas ut. En god uppföljning är vår bästa ledsagare längs den vägen.

En god uppföljning är inte bara vår bästa ledsagare, utan också förutsättningen för att, som det står på annan plats i bokslutet:

(...) följa trender och utveckling inom cyklandet och därigenom vara ett stöd för ett ökat och säkert cyklande.

2017 kan man så läsa under "indikator 8" att:

Intresset av att kunna ta med cykeln på kollektivtrafiken ökar, vilket kommer att påverka framtida upphandlingar av nya bussar och tåg.

Det vill säga copypastat ur rapporten från året innan. Inga siffror redovisas.

"Skånetrafiken har lagt till cykel som ett alternativ i deras reseplanerare på webben."

Jaha?

"Indikator 8" handlade förresten också om cykelparkeringar. 2017 skriver de bland annat:

"Säkra och väderskyddade cykelparkeringar kan öka cyklingen genom att
förbättra förutsättningarna för de som redan cyklar."

Jaha? Mer då? Något som går  att mäta och följa upp? Nepp.

2018 redovisas inga siffror heller och nu är texten om att intresset att ta med cykel på kollektivtrafiken ökar borttagen. I stället skrivs det att:

Det blir allt mer populärt att hyra en cykel från hyrcykelsystem.

Inga siffror på det.

2019 har texten blivit lite fylligare, och fått nytt nummer, nu är det indikator fem.

Här har de fått in en undersökning som Naturskyddsföreningen i Lund gjorde och i löpande text redovisas vad det verkar en rundringning till de olika bolagen. Ett exempel:

Bergslagen
Tåg i Bergslagen har trafik från Mjölby via Hallsberg och Örebro till
Borlänge, Falun och Gävle. Dessa tåg tar med högst två cyklar. Det händer
att vissa tåg inte har cykelplats med ”säkerhetsbälte”. Då tar de i princip
inte cyklar. Det kan dock gå ändå om personen har ordentliga packremmar med sig.

Det här är jättebra om man ska ge sig ut och resa med sin cykel, men funkar mindre bra i en rapport som säger sig ha som syfte att mäta, följa upp och visa utvecklingen av cykling i Sverige. Det är ju helt ointressant att "indikator 8" i ett nationellt cykelbokslut säger att man ibland kan ta med sig cykel på tåg i Bergslagen om "personen har ordentliga packremmar med sig".

Här blir vi plötsligt osäkra på om vi missförstår det nationella cykelbokslutets syfte. Är det en faktiskt rapport som syftar till att på ett systematiskt sätt gå igenom hur cykling som resmedel utvecklats i Sverige det senaste året? Eller är det mest en PR-produkt?

För som "indikator 8" ("indikator 5" 2019) redovisas är det här ju bara det senare, alltså ren reklambladstext. Under inget år har den här indikatorn redovisats på ett sätt som gör att man faktiskt kan få ut någon reell kunskap om utvecklingen ur den. Vilket är vad man har "indikatorer" till.

Samma sak gäller indikator fjorton, "Hälsa". Den fanns inte med i det första nationella cykelbokslutet, utan dök upp i 2016 års bokslut. Där står att läsa:

Dagens aktiva resande ger upphov till omkring 83 000 DALY (funktionsjusterade levnadsår) per år, varav cirka 15 000 kommer från cyklande och cirka 66 000 från gångresor. Totalt undviks knappt 3 500 dödsfall och 15 000 kroniska sjukdomsfall per år.

Det framgår inte i rapporten vad en "DALY" är, annat än att det i fotnoten står:

"DALY-beräkningar enligt metod framtagen av WSP, Umeå Universitet och Karolinska Institutet på uppdrag av Trafikverket."

Vi googlar oss dock fram till en Trafikverket-pdf som slår fast att:

"DALY är en sammanvägd indikator som redovisar hälsokonsekvenserna i form av antal friska levnadsår som en population förlorar genom en negativ hälsopåverkan (eller tjänar genom ökad fysisk aktivitet)."

Men utan jämförelsesiffror som gör siffrorna begripliga så måste man vara fackexpert för att förstå vad "83 000 DALY" innebär för hela Sverige. Är det jättemycket? Jättelite? Borde det öka? Till vad? Och framförallt, hur ändras den över tid?

Året efter, i 2017 års bokslut står det exakt samma sak:

Dagens aktiva resande ger upphov till omkring 83 000 DALY (funktionsjusterade levnadsår) per år, varav cirka 15 000 kommer från cyklande och cirka 66 000 från gångresor. Totalt gör det aktiva resandet att knappt 3 500 dödsfall och 15 000 kroniska sjukdomsfall per år kan undvikas.

Vilket gissningsvis innebär att inga nya mätningar gjorts. Vilket alltså innebär att man inte kan dra några trendslutsatser alls. Och 2018 ändras indikatorredovisningen helt. Nu utgår man istället från en nationell folkhälsoenkät, men:

Hur stor del av befolkningens fysiska aktivitet som utgörs av cykling framgår inte.

Vilket ju är...olyckligt i just ett cykelbokslut. Men! Läser man vidare står det att:

Det finns metoder för att beräkna folkhälsoeffekter av cykling och gång.
Ett antal lokala och regionala beräkningar har exempelvis gjorts i Sverige med WHO:s hälsokonsekvensverktyg HEAT.

Tyvärr redovisas inte de siffrorna någonstans vad vi kan se. 2019 har indikatorn för "Hälsa" blivit nummerlös och innehåller i princip ordagrant samma text som i 2018 års rapport.

Det här är förresten inte enda stället det blir lite rörigt med vad som egentligen mäts. Tittar man på indikator tio (elva efter 2019): "Andel säkra gång-, cykel- och mopedpassager" så inleds det med att det handlar om "säkra" passager. Men sedan verkar det inte vara säkra passager som mäts. Då är det istället "standard" som mäts:

Vid årsskiftet 2019/2020 är andelen GCM-passager med god standard
28 procent.

Något som sedan ändras till "kvalitet".

Är "säker" och "kvalitet" samma sak?

Så är det "säkerhet", "standard" eller "kvalitet" som mäts? Det känns som att den här rapporten skulle behöva en redaktör.

Och tillsammans med det som tidigare var indikator 1-3, betyder det att fem av de fjorton indikatorer som används faktiskt inte mäts på en årlig basis, eller ens alls. Det är... märkligt.