Vi har i tidigare inlägg skrivit om varför Nollvisionen är viktig att känna till för cyklister. Men Nollvisionen har också använts som argument för att minska cyklisters framkomlighet. Om det handlar eftermiddagens inlägg.

(Det här är del två, läs del ett här)

Vi tar avstamp i en aktuell händelse: I förra veckan intervjuades vi av Gefle Dagblad med anledning av att kommunen där infört 36 nya cykelöverfarter. Alltså den nya typ av överfart som tvingar korsande biltrafik till väjningsplikt och att sänka hastigheten till 30 km/h.

XmHWFeD
Livsfarlig. Foto: Tony Nordin

Tanken är att öka framkomligheten för cyklisterna och göra det mer attraktivt att cykla. Men nu blir det jobbigt. För det här betyder ju att bilisterna får sämre framkomlighet. Inte jättemycket. Men tillräckligt för att överfarterna ska utmålas som livsfarliga. Hur?

Nollvisionens princip är att människor begår misstag och att vägnätet ska utformas så att misstag inte bestraffas med allvarliga skador eller döden. Och här kommer twisten: eftersom biltrafik är så otroligt livsfarlig för omgivningen så resonerar man så att bästa sättet att leva upp till Nollvisionen är att se till att bilisterna aldrig kan riskera att köra på en cyklist.

Därför är det bäst att alla andra håller sig ur vägen när de kör.

Screen Shot 11-23-14 at 09.49 PM
666. Tidningen Automotorsport

Det är egentligen samma argument som använts mot fotgängare när det gäller zebralagen. Vi har till exempel tidigare skrivit om när Sävsjö tog bort alla övergångsställen. Ur Vi Bilägare:

– Det fina med att man inte har ett övergångsställe är att jag som gående själv tar beslutet när jag går över. Då blir det inte de här utmaningarna, man hävdar inte sin rätt, säger Åke Qvarnström, chefskonsulent på NTF

Eller: det blev helt enkelt säkrare när bilarna slapp väjningsplikt, fick köra som de ville och folk istället fick ta sig över bäst de kunde. Eller låta bli.

Därför har Motorförarnas helnykterhetsförbund, MHF, hela tiden argumenterat emot att bilister ska tvingas till väjningsplikt mot cyklister.

Screen Shot 11-20-14 at 04.22 PM
MHF: Pressmeddelande

**Det är ett direkt hot mot Nollvisionen att bilister ska tvingas att alltid släppa över en fotgängare vid övergångsställen. ** Smaka på den argumentationen.

Att cykelöverfarten handlar om två fordonsvägar som möts, att de ska ha en hastighetsbegränsning till 30 km/h, utrustas med farthinder och speciell skylt spelar ingen roll. Att det fungerar i övriga trafiken – till exempel på huvudleder – inte heller.

(läs mer: Miljön och cyklisters säkerhet. Se där, två argument mot cykelöverfarter)

Vad MHF inte tar upp under de många gånger de fått chansen att tala om cykelöverfarter, och de är många, är alla de åtgärder som faktiskt går att göra, förutom att helt stoppa cykelöverfarterna. För det är ju inte så att enda lösningen är att se till att precis alla andra måste lämna bilisterna företräde.

Vi kan komma på flera: att följa Nollvisionens rekommendation att sänka hastigheten till 30-40 km/h i tätorter. Att göra som på olycksdrabbade huvudleder: sätta stopplikt för korsande trafik. Att arbeta med attitydförändringar hos motortrafikanterna, alltså de som faktiskt har väjningsplikten. Att förbättra belysning där överfarter finns och att ta bort skymmande buskar och växtlighet. Eller för all del parkeringsplatser som gör att parkerade fordon riskerar att skymma sikten. MHF säger i Arbetarbladet:

Ove Sandert vid MHF pratade om korsningen mellan Brynäsgatan och Sjätte Tvärgatan. Där finns en cykelöverfart. Men bilar kan stå parkerade och skymma cykelbanan.

Men alla de åtgärderna har ju ett stort problem, sett ur motortrafikens synvinkel: de försämrar framkomligheten för bilisterna. Det är ju där skorna egentligen klämmer.

Framkomlighet är viktigt.

Och därför fick MHF ta i det tunga artilleriet. Barnen. Det räckte inte att prata om allmän säkerhet i remisssvar och pressmeddelanden. Till Arbetarbladet säger de därför:

– Cykelöverfarterna drabbar barnens säkerhet, säger Ove Sandert, MHF.

– Men barnen från Brynässkolan kör alldeles för snabbt. Det är en fara i trafiken och det är det på flera ställen i Gävle. Vi vill informera i skolorna, men det verkar inte finnas ett intresse, sa han.

Det är barnen som cyklar för fort alltså. I allmänhet. Barn i trafik=inga cykelöverfarter for you. Sen räckte inte barnen och då drog de ytterligare ett kort ur rockärmen, miljön:

– Det predikas ju mycket om Eco-driving nu. Men det här går ju stick i stäv med det, för här tvingas man ju hela tiden att sänka farten och öka farten. Och det har ju en miljöpåverkan, säger han.

Ja, vad ska man ta sig till om folk inte fattar hur det drabbar barnen och miljön det här otyglade cyklandet.

Men det är inte bara MHF som använder Nollvisionen som ett slagträ mot cyklister. Förra vintern lyckades Malmöpolitikern  John Roslund (M) få det till att snöröjning för cyklister var ett hot mot…japp. Nollvisionen.

”Vi har en nollvision om trafikdöda i Malmö, men även som mål att minska skador på bland annat cyklister och av den anledningen genomförs otaliga cykelbaneprojekt. Att då prioritera cykelbanor framför vägbanor vid snöfall, riskerar uppenbart att göra så att fler människor fortsätter cykla på dagar då de istället borde valt ett annat färdsätt.”

Screen Shot 11-23-14 at 08.52 PM

(Läs också: ”Uppmuntra inte cyklisterna genom snöröjning”)

Men han har ju rätt, satsningar på framkomlighet för cyklister ”riskerar” att göra så att fler cyklar.

Och det om något är bra för miljön.

Men Nollvisionen har svar på frågan hur man gör det möjligt för cyklister (och fotgängare) att samsas med motortrafiken på ett säkert sätt. Det handlar om att sänka hastigheten, och det är inte jättepopulärt.

Nollvisionen: Ju lägre hastighet, desto färre allvarliga skador.

För Nollvisionen handlar inte bara om att bygga om vägar. Den handlar också om attitydförändring, om fartkameror och alkoholkontroller. Och om hastighetsanpassning.

Så här skriver SvD.se:

Hastigheten är den faktor som har störst betydelse för hur allvarlig en olycka blir. Varje sänkning av medelhastigheten med så lite som 1 km/tim på vägnätet sparar 25 liv per år, enligt Trafikverkets beräkningar.

Screen Shot 11-23-14 at 09.17 PM
Från Tylösandsseminariet 2013

Men det för också med sig sämre framkomlighet. Och då blir rubrikerna lite annorlunda än när det som i gårdagens inlägg handlar om miljonsatsningar på nya fina vägar:

Screen Shot 11-20-14 at 06.48 PMTidningen Motor skriver om massaker

Screen Shot 11-23-14 at 07.04 PMTidningen AutoMotorsports läsare är måttligt nöjda

Screen Shot 11-23-14 at 09.40 PMTeknikens Värld, 2012

Nollvisionen säger att det inte bör vara högre hastighet än 30 km/h där motortrafik och oskyddade trafikanter ska samspela. Till exempel i tättbebyggt område eller vid övergångsställen och cykelöverfarter.

One one speed fits the Life-Sized City cc @30kmhEU pic.twitter.com/iQuYubP5fm

— Mikael (@copenhagenize) February 17, 2014

I New York sänktes till exempel hastigheten till 25 mph (ungefär 40km/h) i början av november i år. Så här säger Mary Beth Kelly från Families for safe Streets:

Mary Beth Kelly on NYC’s 25 mph Speed Limit (Families for Safe Streets) from STREETFILMS on Vimeo.

Hon vill att New York-borna lär om hur man kör i städer. Hon sätter fokus på det som faktiskt är faran i trafiken: motorfordonen, och menar att utgångspunkten måste vara att gatorna i staden inte främst är till för biltrafken. Hon pratar om en ”Hastighetskultur” som måste brytas, där nyckeln till att minska antalet olyckor är så enkel som att att sakta ner. Lämna företräde i korsningar. Kör koncentrerat och uppmärksamt.

Hon menar att folk idag tycker det känns långsamt att bara få köra i maximalt 40 km/h för att de är ovana. Man måste vänja sig, så att när man i framtiden kör fortare, så ska istället det kännas obekvämt.

Det betyder såklart betydligt sämre framkomlighet för framförallt bilisterna. De måste köra långsammare i städerna. Men det betyder också att när de närmar sig en cykelöverfart så kommer den där cyklisten inte komma ”plötsligt blixtsnabbt från ingenstans”, eftersom man har gott om tid på sig att se varandra.

Det betyder att det blir lättare att följa lagen och lämna företräde.

Och det betyder att om olyckan ändå är framme så resulterar de inte i död eller allvarlig skada, eftersom farten är låg. (Det finns såklart också viss risk att några väljer att sluta köra bil och kanske börja cykla istället)

Och det är att faktiskt leva upp till Nollvisionen.