En fotgängare blev påcyklad på Skånegatan i Göteborg. Hon kom gående från sin parkerade BMW och klev ut i cykelbanan samtidigt som det kom en cyklist från vänster.

[![Cykelmyror](/content/images/2016/02/2012-11-08-08.31.40-768x1024.jpg)](/content/images/2016/02/2012-11-08-08.31.40.jpg)Knepigt med cykelmyror på en annan plats än den aktuella
Nu frias cyklisten av tingsrätten i Göteborg. Och vi förundras över hur de resonerar.

Så här skriver GP.se om domen:

Tingsrätten kan inte se att cyklisten kört för fort, inte heller att han varit oaktsam, trots att han cyklat mot den påbjudna färdriktningen.

Detta efter som vägmarkeringarna inte ”varit så väl synliga att en normalt aktsam cyklist kunde se dem”.

Grejen var alltsåatt cyklisten kom från ”fel” håll. Cykelbanan på platsen är smal och i vägbanan finns målade vita cykelmyror (”m26”) och pilar (”m25”). Det är alltså tydligt hur kommunen vill att man ska cykla.

Men ”myror” och pilar märker inte ut påbjuden körriktning. Cykelmyra M26 betyder ”lämplig färdväg för cyklande” och M25 ”lämplig färdväg för gående eller cyklande”. Juridiskt är det skillnad. En påbjuden väg eller färdriktning är den man måste använda. En lämplig är precis just det, lämplig.

[![Kanalvägen pendlingsstråk 011](/content/images/2014/10/Kanalvägen-pendlingsstråk-011-1024x768.jpg)](/content/images/2014/10/Kanalvägen-pendlingsstråk-011.jpg)Ibland är det lämpligt att färdas mot trafiken. För att undvika skylt tex.
Det här var en av de första frågor vi tog upp när vi började Cyklistbloggen för fem år sedan (Läs också: [Rätt och fel för cykel 2](https://www.cyklistbloggen.se/2011/08/ratt-och-fel-for-cykel-2/)): ”Får man cykla i bägge riktningar i både enkelmålade och dubbelmålade banor?”

Svaret vi fick från Stockholms stad var ”Ja, det får man”. Ur ”Cykla i staden”:

En cykelbana är i grunden dubbelriktad. Att måla cykelsymboler ger ingen juridisk skillnad. Symbolerna anger bara lämplig färdriktning. För att dubbelriktning ska upphävas krävs en särskild lokal trafikföreskrift samt skyltning”

Det är alltså rätt tydliga regler: För att en cykelbana ska vara enkelriktad måste det finnas en lokal trafikföreskrift och skyltar. Vad som målas i vägen är juridiskt ointressant.

Nu ska jag säga att vi har svårt för cyklister som väljer att trotsa det ”lämpliga” och cykla motströms längs redan smala cykelbanor. Men att något är dumt betyder inte att det är olagligt.

Men tingsrätten i Västra Götaland håller vad det verkar inte med. Så här skriver de i sin dom (riktiga namnen ersatta med ”cyklisten” och ”vittnet”):

Tingsrätten gör följande bedömning

Uppgift står mot uppgift angående frågan om cykelbanans markeringar av färdriktningen var synliga vid olyckstillfället. Tingsrätten ifrågasätter inte att vittnet, som hade hela sin uppmärksamhet riktad på den frågan när han dagen efter olyckstillfället inspekterade markeringarna, såg att markeringarna påbjöd cykeltrafik endast i södergående riktning. För att cyklisten ska anses ha handlat oaktsamt genom att föra sin cykel mot den påbjudna färdriktningen måste emellertid vägmarkeringarna ha varit så väl synliga att en normalt aktsam cyklist kunde se dem. Såväl fotografiet från olycksplatsen som den omständigheten att det under inledningen av polisutredningen inte riktades några misstankar mot cyklisten för att ha fört sin cykel i förbjuden färdriktning tyder på att så inte var fallet. Vid sådant förhållande kan cyklisten inte anses ha varit oaktsam genom att föra sin cykel mot den påbjudna färdriktningen.

Tingsrätten menar alltså i sitt domslut att vägmarkeringarna bestämmer påbjuden färdriktning utan att, vad jag som lekman kan avgöra, ha stöd för det i vägförordningen. Så, såvitt jag begriper det, har tingsrätten fel. De har dömt utifrån en felaktig förståelse av de regler som gäller cykelbanor.

Vi tänker, att om inte ens tingsrätten klarar av att förstå regelverket – hur ska en vanlig trafikant kunna göra det? Man kan tycka att det här är petitesser. Det är väl rimligtvis okomplicerat att hålla med om det lämpliga i att cykla såsom det är tänkt. Men frågan är om det är rimligt att domstolar ska döma utifrån vad som känns rätt. Och frågan är vad som känns tryggast som cyklist.

Det här har dessutom fått praktiskt betydelse. Omedelbart efter domslutet så målade Trafikkontoret om vägmarkeringarna. Domstolen skriver:

De hörda personerna har varit eniga om att trafikkontoret efter olyckan har målat om markeringarna angående cykelbanans färdriktning så att det numera är lättare att lägga märke till den påbjudna färdriktningen än vid olyckstillfället.

Igen alltså, vägmarkeringarna visar den lämpliga färdriktningen, inte den påbjudna.

Och vi tjatar vidare om att det är dags att skriva om trafikreglerna för cyklister så reglerna blir tydliga och att de slutar att behandlas som en trafikstörning.