En av de saker jag är absolut räddast för i trafiken är motorfordonsförare som använder sitt fordon för att "uppfostra" andra trafikanter. Genom att markera irritation genom att köra nära. Genom att göra "aggressiv väjning" - det vill säga köra snabbt mot korsningen och inte stanna förrän i sista sekund.

Förra veckan blev jag till exempel vittne till det på vägen hem. Det är på Skeppsbron i Stockholm och vi står alla och väntar vid rött ljus. Cykelfältet är fullt med en rätt lång kö, så tre moppar och en cyklist har spillt över i vägbanan.

När det blir grönt hörs plötsligt en tuta bakom mig. Sedan kommer bussen i hög hastighet, kör nära, nära både cyklist och en av mopedisterna. De väljer att väja ut i cykelfältet. Sedan tvingas bussen tvärnita två gånger för att inte köra på mopedisterna. Bussen gungar och rister i sidled. För att sedan tvärtnita igen för att inte köra på två personer ute på övergångsstället.

Tyvärr är actionkameror med vidvinkel fästa i låg höjd värdelösa på att fånga hur jävla otäckt det känns, men så här såg det ut:

Han pallade helt enkelt inte att några moppar och en cyklist låg och såsade de få hundra meterna fram till rödljuset vid Slussen. Och bestämde sig för att visa det. Med sin buss.

Normalt brukar vi vara försiktiga med att skriva om enskilda händelser - trafiken är full av folk och det går alltid att hitta exempel på trafikanter som kanske borde syssla med annat än att framföra fordon.

Men vi upplever det här mer och mer. Och inte bara vi. Vi läser allt oftare om bilförare som inte bara markerar, utan som faktiskt skadar cyklister. Nu senast hörde vi om en cyklist i Kungsängen:

Vi stannar till, ser inga bilar och börjar rulla ut på  Enköpingsvägen. Jag hamnar som tredje/fjärde cyklist. Efter ca 50-60  meter hör jag en bil bakom som riktigt hänger på tutan”, säger en av  dem i förhör.

Berättelserna är förvånansvärt lika, cyklister på vägen, motorfordon kommer upphinnande. Tutar.

Tidigare i somras, på samma plats som på vår video ovan:

Screen-Shot-18-08-27-at-02.35-PM

En man misstänks för dråpförsök efter att ha kört på en cyklist på Skeppsbron med sin bil. Enligt polisen ska bilisten ha tappat humöret när cyklisten markerade sitt missnöje över att denne stod parkerad i cykelbanan.

På S:t Paulsgatan på Södermalm i Stockholm - där det sedan några år inte längre är enkelriktat för cyklister. Men alla vet inte det:

Idag blev jag påkörd på St Paulsgatan av en bilist som med flit rammade mig med motiveringen att jag ska lära mig att inte köra mot enkelriktat.

Och det är många händelser:

Screen-Shot-12-07-15-at-06.55-AM

Bilist körde på Carl – med flit

Arg bilist orsakade cykelolycka med flit

Det börjar bli ett mönster. Någon blir arg på grund av verklig eller missuppfattad missgärning från medtrafikant. Men saknar de spärrar som borde styra över vad som är en rimlig reaktion. Känslan av att ha rätt till något - fri väg i det här fallet - är så stark att den vinner över känslan av att de omkring en faktiskt är levande människor. Föräldrar, syskon, vänner.

Cyklisterna blir fler och tar plats. Det är rimligt att ökad trängsel och nya trafikmönster skapar stress och irritation. Men som vi skrev i ett tidigare inlägg, det är just därför det krävs körkort att köra motorfordon. Därför att de är farliga. Därför att fel använda kan de orsaka enorma skador. Därför insåg man redan i bilismens barndom att förare bör ha en licens för att framföra dem. Så att de får rätt utbildning  att hantera den. Körkort handlar inte främst om trafikregler, det handlar om att se till att trafikanterna förstår vad det innebär att sätta sig bakom ratten. Förstår sina egna begränsningar. Så varför känns det som att det här ökar?

Här hade vi helst skrivit att något borde göras åt det här innan någon skadas allvarligt. Förra veckan på Skeppsbron gick det bra. Men för cyklisten i Kungsängen slutade det med bruten rygg.

Toppbilden: bikesandwich/Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

Läs också: Staten New Yorks broschyr om hur man ska agera i närheten av aggressiva förare.