Juan Flores skriver om elcyklar i DN/Ekonomi idag och drar till med den gamla fördomen om alla cyklister som memilsfartdårar:

”Horder av svettiga medelåldersmän i tajta brallor som sveper fram över tullarna på racerhojar har blivit ett vanligt fenomen”

Horder? ORLY? Vardå?

Ämnet är elcyklar och enligt Flores så pendlingscyklar Stockholmare av trendkänslighet. Det är trendigt att träna – på med lycrastället alltså. På kontintenten däremot där sitter ”herrarna” klädda i ”kostym och behöver inte duscha när de kommer fram till jobbet”. Exakt vad damerna gör redovisar Flores inte. Kanske cyklar inte kvinnor på kontinenten?

Och varför skulle man behöva duscha när man kom till jobbet bara för att man cyklat några kilometer?

Cyklist på kontinenten.

Sen snurrar han upp sig lite och konstaterar att toppfarten på 25 km/h kanske ”imponerar” på normalcyklisten, men inte dem med racerbrallor. De där horderna som träningsscyklade alltså. Varför trendtränade racerbrallisar skulle vilja ha en elcykel utvecklar han inte.

Jag är så trött på den där ständiga ryggradsfördomen om cyklister som 35-åriga män i lycra. Den stämmer inte. Det är som att börja en text om det ekonomiska undret i Nigeria med en bild på Al Jolson. DN är särskilt duktiga på att använda den och skälet är förmodligen att ingen av dem som skriver suttit på en cykel annat än som barn.

Pendlingscykling i Stockholm bedrivs av alla typer av människor, av bägge kön och så har det sett ut sedan jag började pendla 2004. De lycraklädda jag ser är även de av bägge kön, inte särskilt många och jag förstår inte varför de provocerar DN så.

Läs mer om elcyklar utan fördomar här.

(Jag skulle länka till DN om de hade lagt upp artikeln, men eftersom de låst in den så blir det no link for them. EDIT: Nu har de faxat sidorna till sin nätredaktion, eller vad de nu gör så att det tar sådan tid)