Nytt år, ny cykel. Äntligen. Jag har ju cyklat de senaste åtta åren på en Skeppshult Populär men den börjar bli lite trött och väldigt, väldigt sliten.

När jag köpte den 2004 hade jag inte cyklat sedan jag gick i gymnasiet, så det kändes som en rimlig instegs-cykel med lagoma tre växlar. Men nu när jag cyklar året runt så tycker jag att jag behöver något lite mer flexibelt. Och mindre tungt, Skeppshulten är av stål och känns som en pansarvagn.

Så jag ägnade julledigheten åt att hitta en ny. Jag har länge funderat på en Nishiki Pro SLD, men när jag prövade den kändes det sådär. Dels var styret väldigt lågt och avståndet till sadeln gjorde att det kändes som om man cyklade med rumpan i luften hela tiden. Dels var de 27 växlarna rejält överkurs. På min teststräcka hann jag aldrig använda ens hälften och det kändes som om jag var åtminstone en landsväg kort för att få riktig nytta av dem.

Jag är ju inte mycket för att hålla på med hojen, inte minst eftersom jag inte har någon plats att göra det på. Jag gillar att cykla, inte fixa. Prio blev alltså ”lättskött”.  Till slut föll valet på en Trek Soho Deluxe. Som jag dessutom fick rejält billigare eftersom den var från 2011. Den har åtta växlar, precis lagom i stan, inkapslade i navet = lite underhåll och väldigt distinkta skivbromsar bak och fram. Dessutom, remdrivet. Ingen kedja, ingen olja, inget behov att spänna.

Jag har sett remdrivna cyklar här och där, men inte riktigt förstått grejen. Men efter lite testkörning så klarnade det. Oj vilken mjuk och tvärtyst körning det blir och oj vad lite underhåll. Nu har jag precis börjat pendla med den och hittills är det en fantastisk upplevelse. Jag har läst här och där på nätet att några har haft problem med snö och remdrift, eftersom snön har en förmåga att packas ihop i baknavet vilket kan göra att bandet hoppar. Men hittills har jag inte märkt något av det själv. Kanske kommer det längre fram – jag återkommer när jag hunnit köra lite mer.

Nu är det bara Jeroen som ska fixa ny hoj också.