I helgen vräkte snön ner – och la sig som en tung våt filt över vägarna. Därför valde jag för säkerhets skull att cykla Stadsgårdsleden – vilket innebar att jag cyklade på sopsaltade vägar nästan hela vägen till Slussen.

[![Cykelmässan 2013-11-17 12.40.27](/content/images/2013/11/Cykelmässan-2013-11-17-12.40.27-1024x768.jpg)](/content/images/2013/11/Cykelmässan-2013-11-17-12.40.27.jpg)Gjorde inte succé
Med tidigare vintrars asfaltsrena cykelbanor kändes det som en säker satsning. Det var det inte.

Det var nog det sämsta underlaget jag cyklat på sedan jag började vintercykla 2004. Det var som att köra puckelpist. Hela vägen var täckt av små isbulor och isspår. Snön var borta, men jösses vad med hård och ojämn is.

Nu ska sägas att snön kom i lördags, i dag var första arbetsdagen och vädret har växlat rejält senaste dagarna. I onsdags var det snö och minus – då lämnade jag in min hoj för vinterdäcksbyte. När jag hämtade ut den på torsdag eftermiddag hade det varit nästan tio plusgrader och regnat hela dagen. Det var fortfarande rejält fuktigt på lördag vid 13-14 och bara runt nollgradigt när det började toksnöa.
Den snön blev som en tjock blöt filt. Som låg kvar. Sedan är min teori att sopsaltaren kom försent – när blötsnön redan hunnit frysa till ett ispansar. 

Jag misstänker att man antingen hade varit tvungen att ploga omedelbart på lördagkväll och sedan kört sopsaltaren på torrsnön på tidig måndagmorgon. Eller skiftat till traditionell snöröjning på måndagmorgon.

Nu blev det istället så att man körde sopsaltaren, tog bort torrsnön och blottade ispansaren under. Dessutom här och var fick man bort isen ner till asfalt, vilket gjorde det ännu spårigare.

Men jag vet inte. Om någon kompetent snöröjare, eller från kommunen läser det här, får ni gärna lämna en kommentar nedan.

Jag klippte ihop en jämförelse med hur det var i december 2012. Då hade det vräkt ner stora mängder snö några dagar och det talades om ”snökaos” i stan.

(Läs mer: Snöcykling forts…)

Så här såg det ut:

Hur såg det ut på din cykelväg?