cykelf--lt-r--tt

I dag släpptes rapporten ”Cykling i Sverige – En studie av variationen mellan regioner och kommuner” beställd av IF och Cykelfrämjandet om cyklandet i Sverige. Skribenten Krister Spolander har räknat ihop statistiken över cyklandet som personresande och konstaterar att Stockholms län hamnar näst sist på listan.

Vi ser att det skiljer sig ordentligt mellan olika städer i Sverige. Kronobergs län har flest cykelresor med 16 procent av personresandet. Sämst är Västernorrlands län på 1,9 procent och Stockholms län är näst sämst på 4,9 procent.

Intressant.

cykelf--lt-r--tt”Arenaleden” på Götgatan.

Krister Spolander noterar också i sin kommentar:> Stockholms län är bland dem som avsatte minst till cykelinvesteringar, både

som andel av planeringsramen och som antal kronor per invånare. Stockholms län uppvisar också med näst lägst cykelandel. Ett annat län med liten satsning och låg cykelandel är Västra Götaland.
Ett län i den andra änden på skalan är Kronoberg som tillhör dem som avsatte
mest till cykelinfrastruktur och som uppvisar störst cykelandelen bland länen.

Inget nytt under solen. Men vänta – vi pratar mätningar 2011 och 2012, hur ser det ut med den så kallade Cykelmiljarden då?

Krister Spolander igen:

Det är kanske överdrivet att tala om samband mellan dessa ekonomiska data och cykelandel. För det första handlar det om planerade cykelpengar. Det brukar aldrig bli så i realiteten. En väsentlig del av pengarna som avsätts till cykel har en tendens att försvinna för att användas i underbudgeterade motorinfrastrukturprojekt.

»Underbudgeterade motorinfrastrukturprojekt« Smaka på den.

IF:s trafiksäkerhetsforskare Iréne Isaksson-Hellman förtydligar ytterligare:

– Om vi vill att fler ska cykla måste det vara genomtänkta satsningar där olycksrisker för cyklister reduceras. Upplever inte cyklisterna att det är tryggt i trafiken kommer de inte att heller att välja cykeln som färdmedel.

Så skönt att någon annan säger det, så slipper vi låta som LP-skivor med hack i. Jag började precis bli trött på min egen röst.

Trots att siffrorna för Stockholms läns del ser ut som träck (själva staden verkar också få 5 procent enligt rapporten) så vill jag verkligen visa min uppskattning till Krister Spolander som i rapporten avslutar med att vända de urusla siffrorna till något positivt.

Den stora variationen mellan regioner och kommuner är emellertid positiv i en mening. Den visar på potentialerna. Varför skulle cykelandelen i Stockholms län inte kunna bli lika stor som i Kronobergs län, eller Kalmar län, eller Örebro län? Varför skulle man inte kunna nå en lika hög cykelandel i Stockholm och Göteborg som i Malmö? Eller i Umeå där cykelandelen på årsbasis är fyra gånger större än i Stockholm och där man vintertid cyklar mycket mer än vad man gör sommartid i Stockholm.

Amen.
Det enda (sic!) som behövs är att politikerna skrider till verket. Vore jag Stockholmspolitiker skulle jag skämmas, men det är bara jag förstås.

Och jag kan inte låta bli att undra:
Hur står det egentligen till med Cykelplanen?

Ladda ned och läs rapporten själv från antingen Cykelfrämjandet eller IF.