Första veckan med elcykel: Jeroen
Min fru kom tillbaka efter sin provtur på min lånade elcykel med ett leende på läpparna.
»Det är precis som i en gammal stumfilm där de vevar bakgrunden för fort«
Elcykeln är förförisk att använda. Du trampar som vanligt, men eftersom elmotorn skjuter på behöver du aldrig ta i. Jag har några rejäla uppförsbackar på min väg till och från jobbet, och man formligen svischar upp för dem. Du blir möjligtvis varm, men knappast svettig. Här är mina intryck från den första testveckan med elcykel.
Min fru kom tillbaka efter sin provtur på min lånade elcykel med ett leende på läpparna.
»Det är precis som i en gammal stumfilm där de vevar bakgrunden för fort«
Elcykeln är förförisk att använda. Du trampar som vanligt, men eftersom elmotorn skjuter på behöver du aldrig ta i. Jag har några rejäla uppförsbackar på min väg till och från jobbet, och man formligen svischar upp för dem. Du blir möjligtvis varm, men knappast svettig. Här är mina intryck från den första testveckan med elcykel.
Cykeln har, liksom Christians, tre effektlägen. Jag har aldrig använt mig av dessa lägen, utan har bara satt mig på sadeln och trampat på som vanligt. Jag misstänker att det är samma sak som att ange det högsta effektläget. Efter några tramptag griper elmotorn in och skjutsar på tills maxhastigheten nås. Med den högsta, åttonde, växeln i cruisar man utan större svårighet kring, uppskattningsvis, de utlovade 25 km/h.
Maxhastigheten beror säkerligen på motvind och uppförslut. De 25 km/h låter kanske inte som någon hög hastighet, men efter en vecka kan jag meddela att det är få cyklister som håller den farten uppför Skanstullsbron. Särskilt utan att svettas ymnigt.
Cykeln har en rejäl aluminiumram med lågt insteg, cykelkorg och pakethållare. Man sitter upprätt på den välstoppade sadeln och det hela ger ett föga sportigt intryck. Därför inbillar jag mig att ekipaget förvånar när man med god fart trampar om ett helt koppel cyklister i uppförsbackarna.
Föga sportig men snabb.
Det kan lätt bli lite ryckigt att cykla bakom andra cyklister då det är svårt att dosera kraften, men man kan kompensera det lite genom att lägga i en ”för tung” växel och på så vis få en lite större tröghet i framfarten. Men OK. Det är ännu enklare att gå ut ett snäpp till vänster och köra om framförvarande.
Batteriet sitter under sadeln parallellt med sadelstolpen. Det är löstagbart genom att du fäller upp sadeln med en spak, låser upp batteriets lås och sedan drar det rakt upp. Det tar några sekunder och batteriet har ett handtag så du kan ta upp det på jobbet eller hemma och ladda det.
Så efter den första veckan konstaterar jag att den här cykeln är en trevlig pendlingsbekantskap, men jag får kompensera motionsbortfallet med någon extra joggingtur då och då.
Vi återkommer med utförligare rapporter framöver. Har ni frågor – maila eller kommentera så svarar vi.