[![Vi ses i vår...](/content/images/2010/10/cykelväg-613x1024.jpg "Vintern är här!")](https://www.cyklistbloggen.se/2010/10/hejda-cykelbanor-vi-ses-i-var/cykelvag/)Vi ses i vår…
*[Det här inlägget är en uppdaterad repris på ett [inlägg från i januari](https://www.cyklistbloggen.se/2012/01/nu-forsvann-kilometervis-cykelfalt-i-stockholm/)]*

I natt föll snön över Stockholm. Inte så mycket, kanske några centimeter (eller ”Extremvädret!” som Aftonbladet vill få det till). Men det är tillräckligt för att omedelbart utplåna kilometervis cykelväg i Stockholm. Skälet är att Stockholm huvudsakligen gjort cykelfält istället för cykelbanor, alltså målat istället för byggt. Fält och banor skiljer nämligen sig åt så att cykelbanor är ”riktiga” vägar för cyklar, medan cykelfält är just det, ett fält i en annan typ av vägbana. Antingen en bilväg eller en trottoar.

Utan streck i gatan – inget cykelfält alltså.

Effekten när det kommer det minsta snö är att cykelfälten försvinner. Och det hjälper inte att det plogas eftersom plogning i midvinterväder inte gör vägbanan asfaltsren (och Stockholm är ju en kommun där plogning av cykelfält de senaste åren bara varit en rent teoretisk möjlighet ändå).

Det leder till att cyklister plötsligt trängs med fotgängare och bilister på platser där alla tidigare varit vana att få egna körfält. Vilket såklart innebär att irritationen mellan trafikanterna ökar.

I början av seklet har det här varit ett marginellt problem i innerstan, oftast har det inte varit fler vintercyklister än att man börjat känna igen varandra några veckor in i december. Men nu när året-runtcyklandet har ökat med mer än 130% de senaste fem åren, och cyklar även på vintern kommer i klunga så funkar det inte särskilt bra.

[![](/content/images/2012/11/vinter_skanst_bron.jpg "vinter_skanst_bron")](/content/images/2012/11/vinter_skanst_bron.jpg)På Skanstullsbron anar man mittlinjen fortfarande.
 

Som cyklist räcker det kanske  för mig med att cykelfälten faktiskt plogas, eftersom målet oftast bara är att ta sig fram. Men som pendlingscyklist så ser behoven annorlunda ut. När man är beroende av cykeln för att komma i tid till jobbet, till morgonmötet, till dagis- och skolhämtning och att färdas säkert fem dagar i veckan, så är det inte hållbart att hela vägmiljön plötsligt försämras drastiskt, i princip över natten.

Antingen byggs fler cykelbanor, alltså cykelvägar som är byggda, inte målade, eller så måste markeringar i vägbanan kompletteras med skyltar på stolpar i hela cykelfältet, inte bara i ändarna, alternativt med bågar över banan.

Läs också Krister Isakssons utmärkta post i ämnet.