I vårt test av elcyklar har Jeroen och jag fått en del frågor om hur miljövänliga elcyklar är och vem de är tänkta för. Vi är ju cyklister båda två, blir det inte sämre för miljön om vi går över till elcyklar? Vi har också funderat lite över vem som är målgrupp för elcyklarna. Är det cyklister, eller rentav bilister de vänder sig till?

När det gäller miljöpåverkan så uttrycker sig Mattias Goldman från Gröna Bilister (!)  så här klokt i Ekonomiekot i måndags:

– Det beror ju på vad elcykeln ersätter.

Och så är det ju. Byter en cyklist som bara äter ekologisk mat från cykel till elcykel så är det sämre än om det här ekipaget börjar trampa elektriskt:

hummer
"From the back" by kowitz. CC-BY 2.0 @Flickr Bra elcykelmålgrupp

Stockholms kommun skriver så här om just miljöpåverkan för elcykel på sin hemsida:

Det betyder att den optimala elcyklisten är en bilist, även en grön bilist kan jag tänka. En annan målgrupp är mopedister som kör bensinmotorer. Om en tunnelbanetrafikant byter till elcykel däremot så gör det ingen skillnad för miljön.

Elcykeln har också ett stort batteri som måste tas om hand på rätt sätt. Det har skapat miljöproblem i Kina, som har en stor grupp som elcyklar. Men där handlar det om blybatterier, inte de Li-Ion som används i svenska cyklar. Sverige har vi också fungerande återvinning, så länge som elcyklister återlämnar sina utjänta batterier på rätt sätt.

Men om man lämnar miljövinkeln och funderar över samhällsvinster så borde det även vara bra om en tunnelbane- eller bussresande byter till elcykel. När du cyklar håller du dig friskare inte bara för att du trampar och får motion, utan också för att du undviker folksamlingar.

Alla som stått på T-Centralen i Stockholm klockan åtta på morgonen i slutet på november förstår vad jag menar. Det är trångt, kvavt, fullt med folk och alla håller på att bli vinterförkylda. Eller få kräksjukan. Allt det missar man om man istället cyklar till jobbet. Man är utomhus och sällan tätt ihoppackad med andra.

Så, i korthet handlar det om bilister och kommunaltrafikanter.

Ecoride, vars elcykel Jeroen testar just nu, gör därför reklam i just tunnelbanan:

Samtidigt har Zet, vars elcykel jag testar, en kampanj längs motorvägarna:

Frågan är vad ett ökat elcyklande innebär för oss ”vanliga” cyklister. Fler cyklar, el- eller inte, i cykelbanorna sätter ökad press på trafikplanerare och politiker att ordna infrastrukturen. Det bidrar också till ökad säkerhet – ju fler cyklister, med eller utan el – desto säkrare för alla trafikanter. Det kan också bidra till minskad trafikträngsel om det handlar om bilister som bytt.

Kanske fungerar också elcykeln som ett insteg för slöa bilister som räds svett? Det är ofta argumentet för elcykel, att det är lättare och att man kommer till jobbet mindre uttröttad. Och vi som testat kan skriva under på att det är en jätteskillnad. När man sedan vant sig vid allt det andra som skiljer sig från bilkupén: tak, aircondition, säkerhetsbälte och så vidare, så kanske man känner att man lika gärna kan ta steget ut och förbättra konditionen också. I sin egen takt.

Men det kan såklart också innebära att tempot i cykelfälten höjs. Det är lättare att hålla 25 km/h hela vägen om man har elhjälp och i uppförsbackarna är man som elcyklist i en helt egen liga i morgonpendlingen. Frågan är hur det är som cyklist att hela tiden ha elcyklister runt sig? Å andra sidan gäller ju det redan med mopedister, något åtminstone inte jag haft problem med. Kommentera gärna här nedan, vad tror ni? Och om det mot förmodan passerar någon hardcore-bilist berätta gärna om du tycker elcykel låter attraktivt.

Hur blir det då med Jeroen och mig själv? Kommer vi överge den manuella cykeln för bekvämligheten med el? Vi har ju några veckor kvar på testet, så vi får se.