I veckan har jag slagits av att jag ser fler och fler använda ”stopp”-signalen i trafiken. Under mina år som cyklande har jag i princip aldrig sett någon göra den, och nu plötsligt blir det fler och fler. En riktigt bra signal alltså.

"Jag saktar in" eller "Stopp" ”Jag saktar in” eller ”Stopp”

Jag gjorde en post om det på vår Facebooksida och vi fick en diskussion om huruvida det är enkelt eller svårt att ge tecken och hålla balansen samtidigt. Alla verkar ha lite olika upplevelse av hur bra underlaget är i stan och hur trottoarkanter och annat kan göra det stabilaste ekipage vingligt. Efter ett tag hamnade jag där jag oftar hamnar, i Trafikförordningen. Och lärde mig något nytt: Trafikförordningen är inte skriven för cyklister.

Jag har alltid trott att teckenvisning är regler speciellt för just cyklister. Men läser man Trafikförordningen inser man att cyklister mest hängt med av bara farten. Så här ser det ut:

3 kapitlet §65-66:

65 § När en förare avser att starta från en vägkant eller att
vända, svänga, byta körfält eller ändra fordonets placering i
sidled på något annat inte oväsentligt sätt skall föraren ge
tecken med körriktningsvisaren för att visa sin avsikt. Om
fordonet inte har körriktningsvisare, skall föraren i stället
visa sin avsikt genom att sträcka ut armen.

En förare som avser att stanna eller hastigt minska farten
skall ge tecken med stopplyktan för att visa sin avsikt. Om
fordonet inte har någon stopplykta skall föraren i stället visa
sin avsikt genom att höja armen.

Tecken skall ges i god tid innan den avsedda manövern genomförs
och vara väl synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall
upphöra så snart manövern är avslutad.

66 § Även om en förare givit signal eller tecken är han eller
hon skyldig att försäkra sig om att den avsedda manövern kan
göras utan fara eller onödigt hinder för någon annan.

Now, det låter ju rimligt. När man ska svänga visar man med handen. I normalfallet en hyggligt enkel manöver, så länge man inte drabbas av plötsligt stolpe, Big Bag, träd, saccosäck, felparkerad tysk campingbil, eller annat av de många saker som har en förmåga att hamna på cykelvägar. Även om jag personligen faktiskt kan tänka att slaviskt teckenvisande är betydligt viktigare när man sitter i en bil och varken hör eller ser bra runt omkring sig. Inte minst i Stockholm där man ofta har en, eller två cyklister på väg att köra om till vänster om sig som man riskerar träffa med handen.

Men. Läser man noga, och det ska man ju, så fastnar man på den här meningen:

”Teckengivningen skall upphöra så snart manövern är avslutad.”

I korthet betyder den att man ska ge tecken tills man är klar. Nu är frågan: Hur många av er cyklister håller ute handen innan svängen, under svängen och hela tiden tills dess svängen är klar? Räck upp en hand (HA!)

Jag gör det inte.

Vidare ska man dessutom alltså ge tecken ”i god tid innan” man svänger. Och eftersom det står ”När en förare avser att starta från en vägkant” så innebär det också att cyklister ska sträcka ut handen för sväng innan de startat när de står vid till exempel rödljus, sedan starta med en hand på styret, en hand utsträckt hela tiden och sedan svänga runt hörnet och först därefter ta ner handen.

Det är ju såklart en baggis att göra om man har blinkers. Men om man cyklar tvåhjuling är det defintivt inte det. Inte ens om man anpassar farten är det lätt att till exempel göra 90-graders svängen runt hörnet vid Götgatan-Hornsgatan med bara en hand på styret. Särskilt inte på en cykel utan fotbroms. I mitt fall skulle det betyda att jag bara kan använda vänsterhanden och då har jag plötsligt bara bromsverkan på framdäcket.

screen-shot-10-15-16-at-07-19-pmHallå! En hand ut, en på styret! Inte två händer!

 Ge teckenSå! Bra, håll bara kvar nu

Räcka ut handen Hallå där! Spelar ingen roll om hojen lutar, ut med högerhanden!

Ge tecken klartSå okej. Nu kanske det är okej.

Tänk det i december med snö. Eller tänk er att göra det samtidigt som man svänger över spårvagnsräls.

Och nu har vi inte berört det faktum att man ofta i svängsituationer både saktar ner ”hastigt” och svänger – vilket borde betyda att man samtidigt ska sträcka upp handen och ut den åt vänster. Igen, jätteenkelt när man har både blinkers och bromsljus, men eftersom man bara är utrustad med två händer så blir det ju knepigt när man saknar.

Jag tänkte att Transportstyrelsen har koll på hur lagstiftaren tänkt när de skrivit reglerna. Så jag skrev till dem. Här är svaret:

screen-shot-10-15-16-at-07-11-pm

”Transportstyrelsen kan endast hänvisa till gällande lagstiftning och det är upp till de rättsvårdande myndigheterna ( polis, åklagare och domstol ) att tolka denna § och då göra bedömningen hur länge man med armen skall ge tecken för sväng resp stopp.

Jag har tittat i trafikkommentarerna och kan tyvärr ej hitta några rättsfall.”

So basically, ”ingen aning hur det är tänkt”.

Jag ska sticka ut hakan här och göra en vild gissning: Jag tror ingen ägnat så mycket tid åt det här med vad som gäller för cyklister överhuvudtaget. Det här är inget undantag.

Och tills dess någon orkar göra det, så gör vi cyklister det vi alltid gör – tänker själva, anpassar oss efter verkligheten och försöker vara rimligt laglösa.

Läs också Jennie Fasths text Cyklisten som den notoriske lagbrytaren på samma tema.