Det har varit mycket gnäll på cyklister i media senaste månaden. Jag tänkte gå igenom lite av det och siktar på att i slutet av det här inlägget landa i något slags positiv slutsats. Vi får se hur det går.

Först var det DN:s krönikör Bengt Ohlsson som skrev om hur han såg en bilist och en cyklist ryka ihop: ”Alla stod på bilistens sida. Ingen på cyklistens

Screen Shot 10-27-14 at 03.54 PM

Det började lite intressant, med rubriken. Platsen är Götgatsbacken, ”i höjd med den förträffliga blomsterbutiken”, alltså nästan exakt där Anna blev knuffad av arg bilist för ett par veckor sedan (läs: Knuffad på Götgatan).

En cyklist vrålar till och dunkar handflatan mot ett biltak. Han tyckte väl att han blev trängd.

Bengt Ohlsson, som promenerar, är modig när han cyklar och tycker det är självklart att det inte kan ha varit något farligt som orsakade grälet, eftersom trafiken rörde sig långsamt. Jag är uppenbarligen mindre tuff, jag tycker det är rätt otäckt när motorfordon tränger mig även när det går långsamt. Hastigheten är visserligen viktig, men jag vill inte riskera att hamna med cykel under bildäck även om det går jättelångsamt. Särskilt otäckt är det när man inte lyckas få kontakt med föraren. Jag har varit med om det.

![Blomsterbutiken](/content/images/2014/10/Blomsterbutiken.jpg)Den förträffliga blomsterhandeln till vänster
I det här fallet dunkar cyklisten till med handen mot biltaket. Det är härifrån rubriken kom, alla som såg biltaksdunkandet muttrar nämligen om galna cyklister. Och Bengt Ohlsson håller med:

Jag har cyklat omkring i stan sedan jag var nitton. I mer än trettio år med andra ord. Men jag undviker det mer och mer. Tempot är för högt. Trängseln för stor. Men framför allt: attityden hos cyklisterna suger golfbollar genom trädgårdsslangar.

Och det är ju svårt att ta ifrån någon ens upplevelse. Men jag delar den inte. Jo, trängseln har ökat rejält. Det beror ju på att antalet cyklister ökat i massor de senaste fem-tio åren, samtidigt som byggandet av cykelbanor halkat efter. Däremot upplever jag attityden hos cyklisterna som ungefär samma som attityden hos andra trafikanter – den varierar med person.

Det jag tar med mig från texten är ryggradsreaktionen hos förbipasserande att det var cyklistens fel.

Några dagar senare skrev Expressen/GT krönikören och förre ledarskribenten Jimmy Fredriksson en svavelosande krönika med titeln ”Cyklister ska inte stå över lagen”. Jag har lite svårt att se vem som skulle tycka det. Precis som Bengt Ohlsson riktar Jimmy Fredriksson in kikaren framförallt mot cyklisterna själva:

Alltför många cyklister kör för fort, hänsynslöst och lagvidrigt. Detta visar sig i statistiken.

Nja. Inte om man ska tro de som forskat på cykelolyckor. Men vem bryr sig om sånt. Fredriksson nämner det, men gör en snygg brygga från det forskarna säger, till vad han själv helst skulle  vilja:

Därför finns det all anledning att titta på hur cyklister kan skyddas bättre. Men fram för allt hur deras trafikbeteende kan övervakas och korrigeras.

Om man gjort samma sak med motortrafiken, det vill säga ”framförallt” sysslat med att övervaka och korrigera trafikbeteende, så hade vi inte haft 2+1 vägar, mötesseparering, vajerräcken, byggt om farliga korsningar till cirkulationsplatser och allt annat som nollvisionen förde med sig.

Därmed inte sagt att cyklister inte ska övervakas.

Jimmy Fredriksson skriver också att:

Bilisterna biter snällt ihop och betalar men cyklisterna anser att polisernas verksamhet är djupt kränkande.

Screen Shot 10-27-14 at 03.34 PM

Där cyklisterna blir arga och ”kränkta”, så ser bilisterna med jovialiskt lugn på polisens arbete och betalar snällt om de råkar göra något misstag. Ingen försöker komma undan.

![Screen Shot 10-27-14 at 03.38 PM](/content/images/2014/10/Screen-Shot-10-27-14-at-03.38-PM.png)[Trafikpolisen Söderort/Facebook](https://www.facebook.com/trafikpolisen.soderort/posts/668981299866939)
Eller hur.

Jimmy Fredriksson avslutar storstilat:

De händer att jag blir ilsket pinglad på eller utskälld när jag råkar gå i en cykelbana.
Men det kan de gott ha.
Jag struntar i om jag går i deras cykelbanor så länge som de kör på mina trottoarer.

Din barndom ringde. Den ville ha sin argumentationsteknik tillbaks.

(Intressant nog skrev han i princip tvärtom 2008, ”Cykelstaden?”).

Två dagar senare hade Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle, hunnit läsa Bengt Ohlssons krönika och skrev:

I brist på tillräcklig kollektivtrafik och separerade körbanor har politikerna i Stockholm i stället släppt cykeldjävulen lös och helt oskyddade cyklister blandas huller om buller med varandra, fotgängare, bussar och yrkestrafik.

Cykeldjävulen!

Dagen efter lyckades Västerbottennytt med att göra en hel artikel på nyheten att två cyklister överklagat böter för rödljuskörning:

Efter att Skellefteåpolisen hållit ett vakande öga cyklisternas beteende i trafiken under två veckor dras nu cyklister in i rättsalen.

”Cyklister”. De var alltså två, varav en hävdade att han lett cykeln (enligt Norran)

Avslutningsvis skrev Länsförsäkringar en debattartikel, som i övrigt var rätt bra,  där de påstod att:

Att cyklisten dessutom generellt sett är sämre på att använda belysning och följa allmänna trafikregler än till exempel bilisten försämrar säkerheten ytterligare.­

Något de backade på rätt fort:

@Cyklistbloggen Vi är ledsna för om vi uttryckt oss flummigt. Vi vill lyfta fram behovet av en säkrare miljö för cyklister.

— Länsförsäkringar (@forsakringar) October 22, 2014

Och då börjar vi närma oss slutet på den här bloggposten. Jag lovade i början av texten att den skulle sluta positivt, men den blev så lång att jag sparar det till nästa inlägg. Positiv sammanfattning kommer i eftermiddag alltså. Och det blir film också!