/ cyklaimedia

Det finns inga cyklister

Vad är egentligen en ”cyklist”? Vi har ju skrivit om cyklisthat rätt mycket, men då har det i princip alltid handlat om hat från slumpvis person, twittrare, Facebookare eller medtrafikant. Men cyklisthatet är bara extremen på en lång skala av fördomar mot ”cyklister”. Det finns mildare generaliseringar också, som har det gemensamt med hatarna att de tycks tro att ”cyklist” är något slags personlighetsdrag. Det är det inte. Och det är inte bara slumpvisa twittrare som generaliserar. Politiker också. Och journalister.

För mig som senaste veckorna bara kört bil och inte cyklat blir det till exempel lite märkligt när jag läser att Umeå-politikern Lennart Holmlund på sin blogg på Västerbottenskurien skriver saker som att:

Det är synd att cyklisterna skaffar sig så dåligt rykte och att de inte följer de regler som gäller.

Jag är ju samma trafikant när jag cyklar som jag kör bil och följer reglerna lika mycket oavsett fordon. Jag är inte ”cyklist” i bemärkelsen att jag har en speciell personlighet, moral och etik, så varför buntas jag ihop med andra som också sitter på just cykel? När jag kör på Essingeleden på väg ut till landet är det ingen som håller mig till svars för dem som kör 90-100 fast det är 70. På cykel däremot får jag alltså ”dåligt rykte” för att några andra kör mot rött (eller vad det nu är för trafikbrott Umeåpolitikern avser).

När det gäller cyklister skapas ett ”dem” som man kan peka ut och sedan uppmärksammar man det som stödjer fördomarna. Man ser de två cyklisterna som körde mot rött, men missar de åtta som stod kvar och väntade lydigt. Så förstärks myten om den olagliga cyklisten.

If a cyclist stops at a stop sign and a bike hater doesn’t witness it, was the stop sign stopped at? #bikekoans

— Samantha Ollinger (@ollingers) June 26, 2013

Det här har också letat sig in i media. Ibland handlar det om rena åsikter, ”memils i lycra som far fram som om det vore Tour de France” och det är rätt oproblematiskt att hantera. Alla har rätt till sin åsikt och så länge som det framställs som en *åsikt och inte som fakta *så har ju var och en rätt till att ha en. Åsikt alltså.

Men inte sällan framställs åsikter som just fakta. ”Cykelkriget” till exempel, som TV4 uppfann tidigare i somras. Och när det finns en grupp som ”alla vet hur de är”, så är det lättare att rapporteringen blir ensidig eftersom man inte behöver vara så exakt.

Här är ett annat exempel från senaste veckorna, från Radio Malmöhus sida:

Radio Malmöhus

So, om du råkar sitta på en cykel just nu har du ”allt sämre moral”. Kliver du sekunden efter in i en bil och kör iväg är du däremot säker, förmodar jag. Det finns såklart inget stöd för påståendet i artikeln. Hur mäter man tex ”allt sämre moral”? Om du kopplar den här slöa redigeringen med en auktoritet, i det här fallet utalar sig en polisman i inslaget, så får du en rätt stark generalisering att ”cyklisterna” är trafikmarodörer. Det roliga i det här fallet är att polismannen ifråga,  Mats Johansson, känner det själv, när han börjar sitt korta citat med ”Man ska ju inte generalisera…”. Nej, det ska man inte.

(Flashklipp nedan, syns inte i Ipads tex)

Här är ett annat aktuellt exempel på generaliseringar om ”cyklister”, från HD.se:

Många cyklister bryter mot lagen

Jaha? Vad ska man säga om det? Det är klart att cyklister precis som andra trafikanter bryter mot lagen, det vore ju märkvärdigt annars. Men vad är ”många” och till skillnad från vad? Är det så att ”många bilister” inte bryter mot lagen? Eller ”många fotgängare”? Vad exakt är ”många” cyklister?  Många rubriker är rent snömos. (Nyhetshooken i HD artikeln var att kommunen skulle dela ut cykellysen vilket fått HD att fråga en massa cyklister om hur de uppfattar att de själva följer lagen).

Ni som har följt Cyklistbloggen kanske också minns det här fjärde exemplet från i januari 2012:

ScreenShot007

Det är underbart i sin insinuanta och oerhört generaliserande ton. ”Cyklister”, dessa trafikens huliganer, är inte alltid oskyldiga. I det här fallet handlade det om en undersökning som visade att cyklister blev påkörda tre av fyra gånger i ett antal kollisioner mellan cyklar och bilar.

”Bilister” däremot är ingen grupp. Därför blir rapporteringen oftast mycket mer precis. Som här till exempel, när folk kör fort utanför skolor är de inte ”bilister” utan ”föräldrar”:

Allt fler föräldrar

Eller som här från Aftonbladet förra sommaren. Det är inte ”bilisterna” som ska jagas, utan ”fartsyndarna”. Det vill säga bara de som faktiskt gör något brottsligt:

Fartsyndarna

Inga generaliseringar om fartokiga ”bilister” i dyra plåtvidunder som far fram, utan tydligt och korrekt, det handlar bara om dem som kör för fort. Vi andra laglydiga bilister kan lugnt köra vidare. Precis så borde det vara för cyklister också.

För det finns inga ”cyklister” med gemensam moral, etik och personlighetsdrag. Inte mer än vad det finns ”bilister” som har det. Jag har lika lite gemensamt med personen som cyklar förbi mig när jag står och väntar vid rött ljus, som jag har med bilisten som kör 45 på 30-väg. I samma ögonblick som jag kliver av så är jag inte längre ”cyklist” och det är naturligtvis inte så att jag då får en annan personlighet. Och jag slipper gärna buntas ihop med trafikanter som bryter mot lagen. Oavsett om de gör det sittandes i en bil, eller cyklandes på en cykel.

Christian Gillinger

Christian Gillinger

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Läs mer