Det är cyklar överallt och inte på ett bra sätt.

I snart två veckor har ett gäng "EU-bike":s och en ensam Obike (från företaget som gick i konkurs i januari!) stått i körfältet vid turkiska ambassaden. Eller stått och stått, hälften låg med trasiga stöd.

Vi flyttade undan dem, men dagen efter var de åter ute i cykelbanan. Och det där gänget är inte ensamma. Den här låg slängd på gatan i en helt annan stadsdel:

med begynnande rostangrepp. Eller den här:

Foto: Suzanne G Beskow

Upphängd i ett träd på Gärdet.

Samtidigt läser vi på DN.se att ytterligare mellan tio och femton cykeluthyrningsfirmor siktar på att etablera sig i Stockholm. Och ett helt gäng elscooterföretag.

– Genom åren har sådana här lånecykelföretag inte kunnat gå runt på brukarintäkter, det har krävts reklamplatser eller pengar från kommunen. Men de här nya bolagen verkar ha en affärsplan som funkar med bara brukarintäkter, säger Johan Sundman.

Vi kollade på kalkylen för Stockholms LOU-upphandlade hyrcykelsystem, och där framgår det rätt tydligt att intäkterna som kommer från ren cykelhyra inte täcker hela systemet. Därför ingår reklamtavlor också i avtalet.

Men som vi skrev tidigare, har det gått sådär för det första fristående företaget i Stockholm, som etablerade sig i november förra året, och gick i konkurs i januari. Och det gäller resten av världen också, de här företagen har haft en förmåga att gå i putten och lämna cyklarna efter sig.

En gissning är alltså att "affärsplanen" för de här företagen handlar om något annat än hyresintäkter. Cyklarna är av rätt låg kvalitet, kolla rosten ovan, med däck i massivt gummi och inga växlar.

Vi skrev ju också om användaravtal som gav företaget generösa möjligheter att ta in användardata. Och att de nya cyklarna bortsett från färg och loggor, är oerhört lika varandra oavsett bolag.

Vi gissar att det är som spekulerats i internationell media - inkomsterna kommer av annat. Av rejält tilltagna depositionsavgifter. Och av data - användardata från cyklisterna själva.

Gissningsvis köps hela cykelsystemet i paketform, företagen köper in ett antal tusen billiga cyklar, får en standardapp och ett backoffice till det på köpet. Sätter egen logga på det.

Därefter är underhållskostnaderna i princip noll - vilket de slängda cyklarna vittnar om. Man behöver bara ställa ut cyklarna och sedan glömma bort dem. I princip handlar det alltså om en engångsutgift när man köper in cyklar och app.

Och när sagan är slut så får någon annan ta hand om cykelskrotet.

Hittills har vi bara haft Obikes och EUBikes med det här konceptet i Stockholm. Tänker er femton till. Fundera på hur stan kommer se ut, om inte någon form av formella krav ställs på hantering av dem.

Cykelskrot som sagt.